S_KonugCarlXGustafsBragderII

6 9 0

S J U N D E B O K E N

16 6 0 . icke defensivallians, ty forsvar m ot till- fogad oforratt vore i en lighe t med folk- ratten tillåtet. S v en skarne lamnade emel- lertid detta hårklyfveri utan a fseende och ville icke gora någon skillnad på arten a f allians, på det att danskarne icke m åtte komma i tillfålle att ingå n ågo t fordrag till S v e r ig e s nackdel. Om dan­ skarne ville vara årlige, bade de ingen an ledn ing att b ek laga sig , då båda par­ terna forpliktade s ig till samma sak. Frihet att ingå aliians, når det dem behagade, vore dem icke formenadt, såvida allian sen icke åsy ftad e några fien tligheter mot S v er ig e . A tt stod ja bundsforvanter och åfven forsvara dem , 0111 det icke sk edde till den ena eller andra partens nackdel, vore icke forbjudet och kunde icke tadlas, så m ycket mera som en garan tiforen ing mellan tre stater vore ingången . S v e n ­ skarne forstodo vål, att danskarne i detta hånseende ville hafva fria hånder, på det att de, så snart sven skarne råkat i krig med någon , sku lle kunna falla ofver dem, under forvåndn ing att de vore bundsforvanter till S v e r ig e s fiender, och g enom en artikel om endast d efen siv ­ allians skulle detta vara tillåtet. D e skulle kunna såga , att de voro visserligen inga fiender till S v e r ig e , men de kunde icke underlåta att b istå sina bundsforvanter, alldeles på samma så tt som hollåndarne, hvilka efter forofvande a f de-allra grofsta fien tligheter mot S v er ig e , dock påstoclo sig icke vara S v e r ig e s fend e r . S å hade ock Gersdorff, sedan danskarne inlåtit sig i forbund med osterrikarne, skrifvit till Bille, att konungen a f Danmark hade med O sterrike afslutat en defensivallians, som i sjålfva verket var en offensivallians. F or ofrigt onskade sven skarne en årlig fred, men om m en ingssk iljak tigheten i alliansfrågan icke b lefve b ilagd , sku lle danskarne, under forevåndn ing att de hade en defensivallians med O sterrike, vara oforhindrade att efter afslutad fred med S v er ig e åter anfalla svenskarne, dårest d e sse vore inveck lade i krio- med o O sterrike.

§ 23. V id de två följande samman- 1660 . kom sterna utråttades g en om danskarnes D an skar och hålln ing intet. D e ville, att forhånd- h ollåndarc "'i ?11Cl lingarna sku lle så bedrifvas, att man trakasserier sku lle taga artiklarna i R o sk ildefreden 28 o. 29 m års.

i följd och fatta beslu t om dem i tur och ordn ing. Men följande dag förklarade de, att konung Fredrik an sett, att till fredens påskyndande det vore båst, att sven skarn e aflåmnade på en g å n g hela u tkastet, hvilket han med sitt råd ville g en om s e och däröfver afgifva utlåtande. Ehuru sven skarn e vål in sågo , att detta b lo tt var en fint för att ku llkasta hela saken , b e slö to de dock i öfverensstäm - m e lse med m edlarne att öfverlämna u t­ k a stet, hvilket d e s se sku lle jäm föra med danskarnes och söka sammanjåmka for­ slagen . Hollåndarne fordrade dårvid, att danskarne sku lle i erså ttn ing for lidna skador å terbekomm a Bornholm och att Guineafordringen skulle efterskånkas. Men detta förkastades a f sven skarne såvål som a f fransmånnen och engelsm ån - nen. Medlarne yrkade åfven på, att U lfeld t sku lle inbegripas i amnestin , h v il­ ket sven skarne, för att på g o d t manér blifva honom kvitt, icke m o tsa tte sig . D e t sku lle ock så syna s, som om sv en ­ skarne på m edlarnes forbon skånk t honom forlåtelse för hans b egån gn a m issgårn in- gar. Förm yndareregeringen var v isserligen icke benågen att inbegripa honom i am ­ nestin såsom sv en sk undersåte. Men för att vara medlarne till b eh a g ville man mildra straffet, ehuru fö g a förtjänt han ån g jort sig a f någon lindring. D å hollåndarne ståd se låto sitt miss* nöje komma till syn e s öfver att till Köpenhamn destinerade fartyg a f sv en ­ skarne bortsnappades i hollåndska flot- tans åsyn , drogo sven skarne s ig tillbaka till Landskrona under forevåndn ing att proviantera. A fven detta våek te hollån- darnes m isshag, och de förklarade, att de ville årligen forhandl^, och så snart de erhållit nya order, sku lle de meddela sven skarne desamma, innan de kommo till utförande. På aftrådandet a f Born­ holm såvål som på efterskånkandet a f Guineafordringen höllo hollåndarne fort- farande, ehuru de icke hade de öfrige

Danskarne hånskoto denna punkt till medlarne, hvilka emellertid bitråclde sv en ­ skarnes åsikt såsom varande fullt riktig.