S_KonugCarlXGustafsBragderII

686

S J U N D E B O K E N

Sedan den danske kuriren återkomm it 1660 . från H aag , kallade konung Fredrik med- ¡8 m ars larne till h o fv et, hvarvid han i stå llet for att afgifva en forklaring till dem fram- stå llde frågan, hv ilkaåndringar sven skarn e on skad e i R osk ildefreden . D årpå svarade hollåndarne, att d etta var en sak, hvar- med medlarne icke hade att befatta sig , utan de hade endast att anhålla om ko- nungen s forklaring angående freden. E fter ett om stånd lig t ordande frain och åter lo fvade konung Fredrik slu tligen , for att d et icke sku lle syn a s, som han helt och hållet m o tsa tte s ig fredsanbudet, att fol- jande d ag afgifva forklaring till sv en ­ skarne. H v ilk et ock skedde. På T erlon s initiativ anhollo sven skarne, att ho llån ­ darne i kraft a f Pdbingfordraget, hv ilket från den dag, då forklaringarna u tby tts, sku lle vara gållande, m åtte forena sina vapen med sven skarnes. Men hollåndarne formenade, att detta så som stridande m o t H aagkon ser ten icke kunde sk e, och att det vore olåm p lig t att nu yrka dårpå, då man stod infor fredsslu tet. D e bek la- gad e for ofrigt, att C o y e t framstållt v issa b etånk ligh eter angående E lb ing fordraget och elucidationerna, som med så mycken moda hår blifvit ordnade. D an skarnes for­ k laring g jorde em ellertid en ånda på d essa ordstrider, och fred sverket syn te s nu gå en ly ck lig lo sn in g till m o tes.

1660 . mare fredsvillkor. Under tiden sporde han de holländska sändebuden , hvilken ersä ttn ing hollåndarne förväntade s ig for sina kostnader under det pågående kriget. D e tta m åste han kånna, då kostnaderna, hum h öga de mån de vara, mås te, innan freden b lefve sluten , affordras sven skarne, de dår varit uppho f till kriget. D e tta sp o r s­ mål framkastades för att fördröja freden, och sam tid ig t låt han sina såndebud i H aag anföra skarpa k lagom å l ö fver att de holländska sändebuden i Danmark efter m o ttagand et a f sven skarnes forklaring utan hans vetskap om edelbart låtit åter- kalla flottan från Landskrona. D årigenom hade sven skarnes flotta fått full frihet att löpa ut och redan bortsnappat flere danska fartyg, ja till och med låtit s e sig utanför Köpenhamn och i holländska flottans åsyn utan ingrepp från densamma föröfvat allt slags rofferi. E fter att hafva erinrat om forbundet dem em ellan och om hollån- darnes lo fte att återuppråtta Danmarks förra ställning, anhöll han, att de m åtte upp säga det för honom så skad liga stille- ståndet, hvarigenom han under förra året g å tt förlustig sina öar och nu b e tag its tillfället att gen om brännare förstöra den sven ska flottan. D e borde därför befalla D e Ruyter att med all kraft anfalla sv en ­ skarne och tv inga dem till en sådan fred, att Danmark vunne tr y g gh e t och er sä tt­ n ing för lidna skador. D e s s a k lagom ål b lefvo icke utan v er­ kan, i synnerhet som i den sven sk a for­ klaringen intet omnämndes om H aagkon - serten , och holländarne för öfrigt an sågo forklaringen icke vara tillräckligt omfattan- de sam t dessu tom inga f dem tvifvelsm ål, om deras önskn ingar därigenom skulle g å i fullbordan. Generalstaterna afläto därför till sina såndebud en skrifvelse a f innehåll, att de icke voro rätt tillfreds med flottans uppbrott från Landskrona lika litet som med de sv en sk a rofferierna. I skrifvelsen var d essu tom tillagdt, att om freden icke vore afslutad, och man an såge, att sv en ­ skarne voro skuld därtill, skulle sände­ buden icke allenast förhindra deras kring- ströfvande utan a f alla krafter angripa dem till lands och vatten och åter in- stänga dem.

D å den hollåndska flottan a fseg lad e från Landskrona, foljdes den a f åtta sv en ­ ska krigsskepp , hvilka efter att hafva saluterat D e Ruyter, lade s ig for ankar icke långt ifrån honom i afsikt att spårra in loppet till Kopenhamn och bortsnap- pade åtsk illiga transportfartyg, som våga t s ig for nåra. D e hollåndska såndebuden gå fvo då strax order till D e R uy ter att icke tillåta, att några fien tligheter for­ tifvades. D enn e stå llde s ig d e ssa order till noggrann efterråttelse, och når sv en ­ skarne sånde tre krigsfartyg till D ragor, låt åfven D e R uy ter lika många g å dit for att ak tgifva på sven skarnes rorelser. Under forevånclning att håm ta proviant s eg lad e de ofriga sv en sk a fartygen då till Landskrona tillbaka, kastade dår ankar och ho llo s ig beredda for alla even tua li­ teter. Men de tre fartygen , som ankrat