S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 8 5

6 6 0 . o tillbör lig t att så som vänner till konungen af D anm ark nu ö fverg ifva honom , då d enne låtit förljuda, att han icke sku lle vika från p la tsen , förr an han utfört sin plan. D e s su tom an så g o de sig icke kunna å terkalla sina order utan att blifva ansed- de ännu icke erhållit den a f sven skarne u tlo fvad e försäkran om garan ti för den ho lland ska sk epp sfarten , och under denna förevändn ing befallde de D e Ruy ter att stanna kvar framför Landskrona, tilis han fått nya order. Men följande dag, då den vän tad e försäkran ankomm it

för otacksamhet. Svenskarne föredrogo 1660 . ett stillestånd på obestämd tid framför på v iss tid, då i senare fallet holländarne sku lle kunna draga misstankar, att sv en ­ skarne endast ville vinna tid för att åter företaga n ågo t mot Danmark, och freden

da som lo fte sb ry ta re . Under d essa bryd- dårigenom åfventyrades. Om stilleståndet samm a forhållanden erinrade de sig , att åter kunde utstråckas till krigets slut, vore dårmed vunnet, att Danmark undan- d roges all hjalp a f hollåndarne.

Under det att de hollåndska sånde- buden stodo tvekande, om de skulle återkalla flottan från Landskrona, grepo s engelsm ånnen a f oro ofver att icke flottan en lig t order syn te s till och aflåto till

från H e ls in g ö r och konung Fredrik med holländarne en skarp skrifvelse. D e fram- oförrättad t ärende ätervänd t till Köpen- höllo däri till en början sin benägenhet hamn, fick D e R u y ter ånyo order att för fred och konungens a f Danmark b ry ta upp från Landskrona. halsstarrighet, som visat s ig uti att han D en mellan sven sk arn e och holländarne icke ens värd igats gifva ett svar. D e trätfade ö fv eren sk omm elsen var a f det framhöllo vidare, huru holländarne till innehåll, att intet våld, ej heller någon oför- lands och vatten anfallit konungen a f rätt sku lle hädanefter tillfogas någondera S v er ig e , under förevändn ing att denne partens ö rlog s- eller kofferd ifartyg, och icke velat ingå på fred, och anhöllo nu, att därest n å g o t dylik t inträffade, innan att d e sse i en lighet med rättvisa, billighet am iralerna hunnit få m eddelande om denna och gifna loften skulle undan draga Dan- ö fv e ren sk omm e lse , skadan g en a st sku lle mark sin hjälp, då den danske konungen ersä ttas. U tom denna hand ling hade sven - hittilis vägrat och allt fortfarande öppet vägrade att ingå på fred och genom alla s la g s intriger endast sök te vinna tid till stor skada för engelsmännen , samt att de skulle inställa alla fientligheter mot svenskarne, hos hvilka en allvarlig ländarne an sågo likväl, att man för närva- åstundan efter fred forspordes. Om hol- rande borde vara nöjd med stilleståndet ländarne icke ville lyssna härtill, måste och afsände till K illigrew på Fyn order de i den en gelsk a republikens namn att inställa fien tligheterna och ingen ting protestera mot hollåndarnes brott mot företaga, så vida icke svenskarne gå fve ingångna öfverenskomm elser, hvarför det an ledn ing därtill. S v en skarne hade mera tillkomme det engelska parlamentet att än ett skäl att ingå på stillestånd. Om utkräfva satisfaktion. en land stign ing på Själland fö retog e s, § 18. Sedan den hollåndska flottan Medfarnes b lefve en samm andragn ing a f trupperna a fgått från Landskrona, låmnade fredsmed- p& tryckning s 0 „ , , e • 1 r - ^ pådanskame. nödvänd ig , och svårigheterna för under- larne allt annat asido ior att g o ia en håll a f d e ssa sku lle g en om bristen på gem en sam påtryckning på konung Fredrik proviant b lifvit stora. Nu behöfde man i sy fte att formå honom att folja svenskar- dårem ot icke befara en landstign ing, då nes exem pel och afgifva en forklaring om danskarne icke utan hollåndarnes hjälp an tagandet a f freden. Under afvaktan på tilltrodde s ig att kunna företaga någo t återkom sten a f en till Holland afsänd angrepp . Forhå llandet mellan danskar och kurir dröjde han ännu med sv a ie t och hollåndare var för öfrigt icke så g od t lefde i den förhoppningen, att gen eia l- numera, då de förre b esk y lld e de senare staterna genom hans såndebud skulle låta för opå litligh et och de senare de förre formå s ig att utverka för honom gynnsam - 88 skarne åfven sk ickat en annan skrifvelse, hvaruti de tackade for hollåndarnes vån- skap och anhollo, att E lb ingfordraget m å tte snarast ratificeras men från 1111 an se s så som gållande och bekråftadt. Hol-