S_KonugCarlXGustafsBragderII

684

S J U N D E B O K E N

1660 . tan men likväl icke spånna b ågen för hög t. D e sku lle därför afstå från T rond- hjem och med tystnad forb igå Rosk ilde- fredens tredje artikel. V idare sku lle de gö ra ett m o thu gg m ot danskarne genom att an taga deras a f m ed lam e upprättade forslag och på detta sa tt såtta klåm- skru f på dem. 29 fe b ru a ri. Sedan med S lingelan ts gillande några ändringar v id tag its i forslaget, afgåfvo svenskarne en forklaring, a f innehåll att de medlarne till b eh ag och såsom b ev is

i R osk ild efred en och att inga nya anspråk 1660 . m åtte framstållas, v ille de icke lyssna dårtill, frambårande så som skål att v issa a f deras k o lle g e r icke voro nårvarande och a tt 0111 man tv in gad e dem dårtill, sku lle de icke vidare kunna upptråda så som medlare. T erlon a fg a f dock den forsåkran, som a f sven sk arn e b egård es. § 17. Sedan m edlarne m o ttag it sven - D anskarnes skarnes forklaring, vånde de åter till olustfor

Kopenhamn och o fverlåmnade den till k onun g Fredrik , med anhållan att han m åtte med an ledn ing dåraf uttala sin m en ing. D å k onungen m o tte deras munt- liga anhållan med tystnad , aflåto de den skriftligen , med tillå g g a tt åfven det m insta drojsmål sku lle lånda till skada for freden. Men då konungen icke heller b evård igade den skriftliga anhållan med n å g o t svar, b e s lo to hollåndarne under påtryckn ing a f fransmånnen och engels- månnen att icke vidare låmna honom n ågon hjålp med sin flotta. Dårjåm te fbrklarade de for sven skarn e sin benå- g en h e t for ett stillestånd i en lighe t med sven skarn es forslag och for E lbingfor- d ragets bekråftande, hvilket eljes skulle uppskjutits till efter danska fredens af- slutande. Och de låto gan sk a oforståld t forstå, att om konungen a f Danmark icke ville ta g a reson , sku lle de vånda sina vapen m ot honom . Ja, de sku lle icke hindra den sv en sk a flottan att g å till sjo ss for att stopp a o fverforandet af vidare trupper från H o lste in till K op en ­ hamn. D årefter utfårdade de order till D e Ruy ter, som låg utanfor Landskrona, att instålla alla flen tligheter m o t sv en ­ skarne och låta deras fartyg fritt och obeh indradt passera. D å konung Fredrik fick v etskap hårom, b e g a f han sig med några brånnare till Landskrona for att sok a inverka på hollåndarne i sy fte att brånna de sven sk a fartygen i sjålfva hamnen eller att åtmin- ston e formå hollåndarne att stanna kvar, tilis han fått tid att ta g a sina mått och s te g . D e Ruy ter, som redan stod fårdig till uppbrott, g a f de hollåndska sånde- buden m eddelande om forhållandet, och d e ssa v isste nu icke, huru de sku lle gå till våga . Å ena sidan syn te s det dem

#

på sin fredskårlek ville an taga R osk ilde- freden såsom grundval, afstå från Trond- hjem och för öfrigt med båda konungarnes godkännande göra de ändringar, som tidsforhållandena kräfde; hvad medlarne och de båda konungarne enats om , sku lle ob ro ttsligen hållas; fartyg sku lle i Sundet och på Ö stersjön icke a f konungen a f S v e r ig e besväras med några nya på lagor, lika litet som konungen a f Danmark sku lle vara b efogad att a f de tre staternas un­ dersåtar utkråfva n ågo t u töfver den van ­ liga tullen; och i öfrigt v ille de i för- litande på medlarnes råttråd ighet och ärliga uppsåt åt dem hänskjuta saken. D e platser, som i kraft a f ett blifvande fordrag komm e att tillkånnas danskarne, skulle a f svenskarne utrymmas efter utvåx- ling a f ratihkationerna. D e ssu tom sku lle polacker och brandenburgare, om det dem behagade, inbegripas i freden, och for­ hånden varande tvister emellan dem b illig t­ vis utjåmnas. Däru töfver framställde holländarne det forslag, att om de a f sven skarne erhöhe försäkring, att deras fartyg icke b lefve anfallna a f kaparfartyg eller sven sk a ör- log sfa rtyg , sku lle de draga sin flotta till- baka från Landskrona och icke vidare företaga några fien tligheter mot den sv en ­ ska flottan, hvilken sku lle få frihet att seg la , hvart den ville. Häröfver b lefvo sven skarne m ycket tillfreds, fastån de h y ste n ågo t tvifvel, om holländarne skulle komma att hafva så synnerligt in tresse för freden, sedan de väl vunnit try g gh e t för sina fartyg i Ö stersjön . Men då svenskarne begärd e a f m ed ­ larne försäkran, att d e sse skulle garantera uppråtthållandet a f de öfriga artiklarne

7 mars-