S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 8 o

1660. land prålat med titel a f Frankrike, hvarå t fransmännen em ellertid enda st skra ttat. Svenskarne yrkade fortfarande på, a tt uppgifvandet sku lle i en särsk ild hand ­ ling in tagas, men polackerna sa tte s ig såsom tillförene därem ot, och därutinnan understoddes de a f de k ejserlig e , kur- forstlige och hollåndarne, som fo r egå fvo , att sådant förfarande vore kränkande för Johan Casimirs ära och reputation . Om amnesti § 12. Frågan om amnesti och g löm sk a och annat. af apa oförrätter b em ö tte s tili en början

a tt läm n a s und er form a f lån till under- 1660. lä ttand e a f trupp ern a s b o rtfö rand e ; en så ringa summ a kund e n äm lig en ick e betrak- tas så som sa tisfak tion . Ick e h eller efter- sk änk an d e t a f R a k o c z y s sku ld , fyrahundra tu sen thaler, kund e man u tv erk a , och så ­ som sk ä l för v ä g r a n d e t fö r e g a fs , a tt denna summ a var an v isad å t kvartian erna , från h v ilk a man kund e b efara uppror, om be- lo p p e t e fte r sk ä n k te s . D e k e js e r lig e o ch brandenbu rgarn e hade a ffattat sin ga ran ti i sådan form, a tt d e trodd e , a tt sv en sk a rn e ick e sku lle k omm a a tt g o d k ä n n a den , u tan a tt an led ­ n in g sk u lle g ifv a s till b r y tn in g a f förhand ­ lingarna. M en sv en sk a rn e g in g o in därpä, m ed v illk o r a tt all o fö rrä tt, som den en e kunde k om m a a tt tillfo g a d en andre sku lle g en om k om m issa r ier u tjäm nas och icke g en om k r ig a fg ö r a s , o ch a tt m o t den föro läm pand e p arten , d ä r e st d enne ick e v ille in g å på u p p g ö r e ls e i g o d o , g em e n ­ sam t upp trädand e sk u lle sk e , h v ilk e t sku lle vara till förde l för s v en sk a rn e sä v ä l som för d e ö fr ig e . D e t t a fo r s la g var e g e n tlig e n insp irerad t a f b rand enbu rga rn e, som däri- g en om lä tta re kund e ernå en allmän fred, och sv en sk a rn e v ille ick e m o tsä tta s ig sak en , för a tt d e t ick e sk u lle s e ut, som om d e s tä n d ig t h ad e k r ig i sinnet. § 13 . N ä r fred en m ed P o len var nära Förlikmng sin a fslu tn ing , u p p s to d frågan om för- allierade

med hån a f polackerna, som sad e, att hvarken konungens eller repub likens un ­ dersåtar behöfde några forespråkare eller advokater. Em ellertid b ra g te sven sk arn e det så vida, att ick e b lo tt städerna i Preussen utan äfven P o len s stander och enskilde personer, som i d etta krig stå tt på Sv er ig e s sida, tillförsäkrades oförkränkt frihet. Beträffande städerna i P reussen bestäm des särskildt, att u tö fvandet a f evangeliska och ka to lska bekänn elsen skulle därstädes behållas vid samma frihet som tillförene. Från lutheranerna i Po len , hvilkas antal var ringa, liksom från de reformerte, g jordes ingen framställning till svenskarne, men d e sse b egä rd e för- säkran, att en och hvar, hvilken tro han an bekände, skulle åtnjuta amnesti, och att allt skulle blifva i samma sk ick som fore kriget. D e tta skulle äfven gä lla för icke-katoliker i Polen , hvilka öfver hundra år där haft sin fria religionsu töfn ing. För Rakoczy lika litet som för kosack - erna kunde lejdebref erhållas, och så ofta svenskarne brag te denna fråga på tal, b egagnade polackerna tillfället att förhala förhandlingarna. D e förmenade, a tt ko- sackerna v isserligen vore förtjänte a f am ­ nesti och Rakoczy såsom S v e r ig e s bunds- förvant kunde väl inbegripas i freden, men den senare hade redan 1657 slutit fred med dem och kosackerna hade förra året i W ien förlikt s ig m ed republiken, och därför m åste man därvid lå ta bero. D e Lumbres hade v isserligen ställt i u tsikt tvåhundra tusen thaler i skade- ersättning, men konungens död m inskade utsikten och svenskarne sänk te sina an- språk först till etthundra tusen thaier och slutligen till etthundratjugu tu sen floriner

likn ing m ed k e jsa r en o ch kurfursten a f B randenburg . T y p o la ck e rn a v ille ick e ingå fred m ed m indre d e s s e däri inbe- g r ep e s , enär d e fruk tad e e tt anfall från k ejsaren , innan F rank rik e hunn e k omm a till hjälp o ch innan sv en sk a rn e b lifv it kv itt d et d an sk a k r ig e t. F ö r a tt v ä ck a betänk - ligh e te r h o s p o la ck e rn a h ad e L iso la vid p o lsk a h o fv e t lå tit u tsp rida d e t ryk te t, a tt C o lb ert sk ick a ts till W ien end a st i ändamäl a tt ä v ä g ab r in g a en separa tfred m ellan sv en sk a rn e o ch k ejsa ren m en m å st ä tervända m ed o förrä ttad t ärend e. Man b le f em ellertid snart ö fv e r ty g a d om osann- färd igheten a f d e tta ryk te . F ö r in g å end e a f fred m ed p o la ck ern a s allierad e före- funnos för sv en sk a rn e v ik tig a skäl. F ö r d et for stå h ad e Carl G u s ta f b efa llt det, och därnäst kräfde stä lln in g en inom S v e ­ r ig e d etsamm a . E tt u p p sk o f därutinnan