S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 7 9

1660. fart uppefter D ün a till M itau, om R ig a s jurisd ik tion , såva l krim inell som civil, och annat m era, a f h v ilk e t allt sv en sk a rn e slö to , a tt m o tpar ten s ö k te an ledn in g att bryta förhand lingarna. P o lack erna v isad e sig g a n sk a tr o ts ig e , och d e k e js e r lig e uppb jödo alla krafter för a tt förhala eller rent a f ku llk a sta h e la sak en , allt m ed understod a f d an skarn e o ch a f de mo- skov iter, sorn u pp eh ö llo s ig i D an zig . K onung Karl G u s ta f var död , in g a vänner stod o sv en sk a rn e bi, fransm ännen voro lik g iltig e och nå stan h e la E u ropa sy n te s hafva samm an svurit s ig a tt sto r tå S v e r ig e . I Kurland hade man en d a st B au sk e kvar, i P reu ssen fanns in g en armé, som kunde g ifva efter tryck åt d eras fordringar, gar- n isonerna i E lb in g och M arienburg led o a f en förfärande h un g er sn öd , och når sven skarne v ille n å g o t k ra ftigare håfda sina anspråk , sad e d e L um bres lik som å po lackernas vågnar, a tt ståd erna i P reu s­ sen sku lle utan några vidare forhand lingar falla i po lackern a s hånder, och dårmed skulle följa re lig ion sfö ränd r in g och E lb in g berö fvas sina priv ileg ier. Religions - § 10. L ik som förut i S tu hm sd o r f brag- frågan 1 te s nu ^ p 0 iack erna 0 ch m ed larne reli- Livland. . o

v a n - § 1 1 . M ånga svårigh eter m åste undan- Uppgifi.... röjas och m ycken tid offras på frågan dei j f an'a om uppg ifvandet a f konungen s a f Polen sd>rakenJ )a •Snerige. undersåtar men icke åt fråmlingar, hvil- 1660 . k e t polackerna fordrade, och man hop- p ades, a tt guvernören sku lle hafva ett vak sam t ö g a på, att inga katoliker sku lle y tterliga re in sm yga s ig i Livland och dår förvärfva fast egendom . En håftig strid u ppb lo ssad e ock rorande från Livland u tv isade , hvilkas återinflyttn ing svenskarne m o tsa tte sig . K onun g G u sta f A d o lf hade näm ligen i e tt liknande fall g ifvit u tv i­ sad e en frist a f tre år för att återvånda, men då de icke b eg a gn a t s ig dåraf, hade deras g o d s öfverlämna ts åt sv en sk e ad e ls­ mån och kunde nu icke från dem återtagas. anspak på S v e r ig e . Man hade trott, att saken g en om hem lig ö fveren skomm else redan var afgjord , men når man nu efter Carl G usta fs död sku lle fatta öppet b e ­ slut, v ille Johan Casimir icke gifva efter g en a st; först efter m ånga öfvertaln ingar låt han formå s ig att g å in på uppgif­ vandet a f anspråken. D årem o t vågrade han a tt i en sårsk ild hand ling erkånna uppg ifvandet, hv ilk et ock så medlarne an ­ s å g o alltför hårdt, till stöd för sin åsikt an förande an a loga exem p el. Under flere dagar p åg ick strid om huru uppgifvandet sku lle stiliseras, och polackerna ho tade med b ry tn ing a f förhandlingarna, om icke vid formu leringen an våndes uttrycken1 ju r e , j u r e p ræ te n s o , p ræ te n s io n e , concessione & translcttio? ie j u r i s in R eg em Sueciæ . S lut- lig en kom man så vida, att Johan Casimir för s ig och sina efterkomm ande afsade s ig alla anspråk på S v e r ig e s krona, S v e ­ r ig e tillhörande provinser och inom S v e ­ rig e b elågna arfgods, men sku lle han­ under sin lifstid behålla titeln och vapen a tt brukas inom Polen och till andra m ak ter ån S v e r ig e och sv en sk e under­ såtar, till hvilka en förkortad titel skulle anvåndas i en lighet med hvad som i S tuhm sd o rf blifvit beståmd t. E fter Johan Casim irs död sku lle hvarken konungen a f P o len eller repub liken Polen i sitt vapen föra den sv en sk a titeln. D e Lum ­ b res anförde, att det vore intet ovan ligt, a tt två furstar b eg a gn ad e titel a f samma land. E x em p el vis hade konungen a f Eng-

g ionsfrågan på tal. S v en sk a rn e v ille o g å rn a inlåta s ig på äm n et, m en i förhoppn ing på att gu v ern ö ren och k on sisto r ia le s g e ­ nom k lok t tillv å g a g å en d e sku lle kunna hindra e tt b e slu t, som v o r e till deras nackdel, u p p to g o d e sak en . D e k e jse r ­ lig e m in istrarne, och forvånan svård t n o g åfven de b randenbu rg iske , und er stodde med ifver p o lack ern a s yrkanden . Johan Casim irs m ed födda v id sk ep ligh e t e g g a d e s a fje su itern a och österrikarne. I samm a p ipa b lå ste o ck så d e L um bres under sk en a f gud fruk tighet och h o tad e m ed a fb ry tand e a f förhand lingarna, om sv en sk a rn e icke g in g e in på sak en , sam t förk larade till och m ed , a tt om sv en sk a rn e tillåte fri r e lig ion su tö fn in g i L ivland , sku lle Johan Casim ir helt och h å llet afstå från titeln konung a f S v e r ig e . Man kunde icke annat än förundra s ig ö fv e r a tt brandenburgarne g å fvo sin tillslu tn ing till fri u töfn ing a f den k a to lsk a re lig ion en i L ivland . S v e n ­ skarne n öd g ad e s m ed g ifva fri re lig ion s­ u tö fn ing åt i L ivland b o sa tte ka to lska