S_KonugCarlXGustafsBragderII

667

S J A T T E B O K E N

§ 78 . Så lunda sy n te s d et nu, som om polackerna ånd tligen v ille a llvarlig t for- handla, h v ilk et föran leddes a f deras fruktan för österrikarn es intriger, som g in g o ut på att snappa åt s ig deras land, hv ilk et endast kunde fö r eb y g g a s g en om ett snabb t fredsslut. En y tter lig a re an ledn ing till po lackernas fredsifver var k o sack ern a s uppror och fruktan för e tt angrepp från m o skov iterna , m ed hvilka po lackerna icke vå g ad e forlika s ig , då ta tarkhanen h o tad e dem med ett infall, dårest de icke s lö te fred m ed sven skarn e. D e t föreföll ock så , som om de k e jse r lig e s och brandenbur- garn es m od n å g o t sjunkit, sedan de nöd- g a ts uppg ifva b e lå g r in g en a f S tettin . O ch dro ttn ingen lat h em lig en sv en sk a rn e for­ stå, att po lackernas sto r ta ligh e t och hot- fulla åthåfvor in g en tin g hade a tt b etyd a , då de b lo tt v ille g ifva s ig sk en a f a tt icke ön ska fred för att på g o d t manér kunna komm a till en u p p g ö r e ls e med österrikarne. Man m ark te em ellertid , att de Lumbres förhöll s ig gan sk a k y lig gen t- em o t d e ssa forhand lingar. Han s å g g en om fingrarne m ed att sånd ebud en s b re f m o t g ifven paroll blifvit bortsnappad e, h v ilk et han bort beifra. O ch A k ak ia hade åfven tillstått, att de Lum bres icke komm e a tt pådrifva samm ankom sterna , då han i be- traktande a f båda parternas fredsifver an såg , att freden allt för snart kunde blifva afslutad. O rsak en dårtill var, att fransmånnen icke ville, a tt freden med polackerna k omm e till stånd , förr ån såker- h et vunn its för fred med danskarne. Dårfor fick B jörnklou order a tt forsåkra kard i­ nalen, att konungen v o r e lika b en ag en för fred på båda hållen, sam t anhålla, att de Lumbres m å tte anbefallas a tt med allvar pådrifva saken , enår konun gen ick e lå n g r e kunde hålla stånd m o t så m ånga fiender och österrikarne endast kunde hafva fordel a f upp sko fvet, hv ilk et dårem o t sku lle lånda Lrankrike till nackdel. I sjålfva verke t var k onun g en s stå lln ing nu sådan, att han icke långre kunde komm a P reu s­ sen till hjålp och han g a f därför sånde- buden order att afstå från anspråken på Kurland, om b lo tt po lackerna kunde for­ mås att g ifva m ed s ig i titelfrågan och afstå Livland.

§ 79. D å det var konungen an g e lå g e t 1659 . att ernå ett stillestånd med m oskov iterna , F urh ållan det låt han till tsaren aftårda en skrifvelse, . , vitern a. hvaruti anhölls om u tvåx lm g a f ratinka- 27 marSm tionerna och hem stållan g jord e s, att p lats och tid m å tte b estämm as för en samman- k om st a f u tsedd e komm issarier. T saren å sin sida sk ickad e ett såndebud med anhållan om en samm ankom st för under­ hand ling om e v ig fred. O ch då konungen hade sto r lust härtill, förordnade han för denna an g e lå g en h e t till komm issarier B en g t Horn , G u sta f Banér, Johan V e strin g och And reas W a lv iek och beordrades H orn att g en a st förfoga sig till R ig a för att g en om brefvåx ling med N astjok in underhålla fredslusten h o s m oskov iterna , tilis de ö frige komm issarierna hunne an- lånda. D e s s e erhöllo order, att om de 24 au gu sti. m årkte, att freden vo re allvarligt menad a f m oskov iterna , som ny ligen lidit ett stor t n ed erlag i strid m o t tatarerna, sku lle de utan drojsmål skrida till forhandling, då d et för k onungen var a f y tter lig vikt att vinna tr y g g h e t från denna sida. Och för a tt fö r eb y g g a , att m oskov iterna sku lle framkomma med några lockande föresp eg - lingar, sku lle de inskrånka forhand lingen till v iss tid och , om freden icke komm e till stånd , nöja s ig med bek rå ftelse a f d et i Vallisaari ingångna stilleståndet. H ärefter sammantråffade Horn och N a ­ stjok in på halfva våg en mellan R ig a och 25 sep tem b er.

Öppnandet a ffo rh å n d - lin garn a i O liva. 1 6 5 9 .

K ock enhu sen vid Thom sdorf, hvarvid den senare g jo rd e framstållning om ev ig fred, hvartill den förre g en a s t v isade s ig b en åg en , och framskred saken så till vida, att båda företedd e sina fullmakter. Men vid nårmare gran skn ing befanns den m o sk o v itisk a fullmakten endast vara ett van lig t kred itivbref från tsaren till ko- nungen . P la tsen , så som b elåg en ej lång t från Düna och oroad a f polackernas ströf- tåg , var synnerligen o läm p lig för under­ hand ling, hvadan man b e s lö t a ttupp sk ju ta samm ankom sten till den 3 0 ok tober, då den sku lle hållas mellan D orpa t och Hel- m et, hvarvid b eh ö rig fullmakt från tsaren sku lle vara forhånden. På bestäm d d ag hölls vid P åh esteky lle vid floden Embach en samm ankom st, hvarvid m oskov iterna g jorde m ånga för-

3o oktober.