S_KonugCarlXGustafsBragderII

668

S J Ä T T E B O K E N

komm issaria t. N å g r a vidare fordringar 1659. fram ställde m o sk o v ite rn a icke, och sv en ­ skarne förk larade då, a tt de ick e önskade annat än ä te r stä lland e t a f hvad som från­ ta g its dem och läm na alla öfriga ofor- rätter åt g löm sk an . D e tillförene fram- ställda fordringarna v idh ö llo m o sk ov iterna em ellertid , m en erb jödo en sto r lösen - summ a för städ erna i L iv land och en allians m o t P o len . Ehuru d e t s y n te s , som om m o sk o v itern a s fred slu st v o r e all- varlig t m enad , hvartill o ck så grundade skä l förefunnos däruti, a tt tatarerna förlidet år b o rtfo rt från M o sk v a fyrtio tu sen m änn iskor och a tt p o lackerna sk ym flig t tillbaka sk icka t deras sändebud , förklarade dock N a stjok in , a tt han hade order a tt upp sk ju ta förhand lingarna till annan tid, i syn n e rh e t som med an led ­ n ing a f p o lack ern a s s tr o ftå g d et icke vore tr y g g t att läng re stanna på denna plats, då nu D ün a redan var tillfrusen . D e t i Vallisaari in g ån gn a s tille s tå n d e t b le f då bekräftad t, och rörande grän stv istern a sku lle komm issarierna skriftligen m eddela s ig m ed hvarandra, och förhand lingarna sku lle å te rupp taga s, sed an närmare order ingå tt från r e sp ek tiv e principaler. S å sk iid es man under om se sid ig t g o d t 20 novem ber.

1659 . säkringar om sin vänskap för sven sk arn e och anhöllo, att d e sse sku lle först fram- ställa sitt förslag. D enna anhållan a fslo g s emellertid a f svenskarne, som ön skad e, att m oskoviterna skulle skriftligen a fgifva sitt. D e s s e b egärd e då att återfå de i Livland eröfrade p latserna och att Inger­ manland och Karelen, som tillförene till­ hört det m oskov itiska riket, sku lle åter- afträdas. H ärem ot fordrade sven skarn e, att allt, som fråntagits dem , sku lle åter- lämnas och dessu tom tili S v e r ig e afträdas den del a f Karelen, som ännu hörde under M oskva tillika med K argop o l och ryska Lappland. Med an ledn ing häraf uppstod ett långvarig t m en ing su tby te, som slutade med att m oskov iterna först afstodo från det sv en sk a Karelen och sedan svenskarne från den m o sk o v i­ tiska delen af denna provins. Härefter / n o v em b er . aflämnade svenskarne en skriftlig anhållan

om återstallande a f allt, som blifvit dem fråntaget, tillika med en b illig satisfak ­ tion. H ärem ot fordrade m oskoviterna, att man skulle stanna vid villkoren i freden i Teusina, enär S to lbova freden var en dem påtvungen fred. Teusina-freden hade tillerkänt m oskoviterna Ingermanland och Kockenhusen . Nastjok in lät forstå, att tsaren var benagen att för städerna i Livland gifva en v iss summa penningar och nöja s ig med Ivangorod och Jama i Ingermanland sam t ingå en allians m ot Polen. Sven skarne afstodo i sin ordn ing från Kargopol. Men vid följande sammankom st spjär- nade moskoviterna em ot, ville å tertaga hvad de förut m edgifvit och någon pen- n ingsumma för städerna i Livland ville de icke längre höra talas om , hvarför- utom de fordrade K oporie. D e nämnde äfven om förlängn ing a f stilleståndet, an tagligen a f det skäl att Nastjok in så länge som möjligt ville draga fordel a f sitt

forhållande från hvarandra och under försäkran, a tt d e tta u p p sk o f ick e sku lle lända till n å g on nackdel för de påborjade förhand lingarna. N a stjok in h ad e litat på a tt sven sk arn e sku lle afträda p latserna i L ivland m o t den a f h on om erbjudna penn ingsumm an , därvid s e e n d e på sitt ensk ilda in tre sse a tt få kvarstanna som guvernör i K o ck enhu sen , då han icke var synnerligen väl sed d i M o sk va . D e tta var o ck e tt skäl, hvarfor han ick e ville tillåta de sv en sk a sänd ebud en a tt för ratifikation a f stille stånd sfo rd rag e t afresa till M oskva , på d et a tt hans intriger icke m åtte afslöjas.

4 n o vem b er.