S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

6 6 6

gard , hvilka p la tser a f fienden su c c e s siv t 1 föreslag its. D e v isad e d etta tillm ö tes- pående äfven för a tt ick e u tsä tta sip för b esk y lln ingen att hålla på o v ä s en tlig a saker och för att icke riskera, a tt hela freden sku lle g å om in tet. D e Lum bres an såg också, att all u tsik t förefunnes till en lyck lig u tg ån g , om sv en sk a rn e i denna punkt v isade tillm o te sg å en d e m o t det po lska ho fvet, som hade för afsik t att under förhand lingarna uppehå lla s ig i D an zig . P latsen var för ö fr ig t b ek väm , då man därifrän hade sjökomm un ika tion och, i händ else förhand lingarna sku lle stranda, man lätt kunde komm a darifrån m ed e lst fartyg. D å em ellertid k lo stre t befanns för litet för så m ånga g ä s te r , b e stäm d e man, att samm ankom sterna sku lle hållas dar, men ombuden hafva sina kvarter i byn Z oppot. S v en sk a rn e s tillm o te sg å en d e öf- verraskade h ö g e lig en de k e jse r lig e , som icke trott, att sv en sk a rn e sku lle vilja ingå på denna anordn ing. D å alla h inder för förhandlingarnas början syn tesundan rö jda , sök te de k e jse r lig e upph etsa till fortsätt- n ing a f kriget och framhöllo d et gynnsam - ma tillfälle, som nu erb jöde s ig a tt ja g a bort sven skarne ick e b lo tt från P reu ssen och Kurland utan äfven ur L ivland . Ja, det sku lle icke längre forefinnas några sv å r igh e te r för de allierade att p locka fjädrarne a f sv en ­ skarne. D ä r em o t ifrade d ro ttn in g Marie L ou ise starkt för fred, enär Johan Casim ir var gamm al och sv a g , och hon , som för- sträckt polackerna m y ck e t penn ingar, tänkt tillbringa sina å te r stå end e dagar i Polen . På det att sändebuden så m y ck e t tryg- gare m åtte kunna fö r e ta g a re so r mellan E lb ing och k lo stret, ing ick s e tt stillestånd på tio dagar. D å em ellertid de k ejse rliga lejdebrefven ännu icke anländt, hv ilka dock i b ehörig form strax därefter utfärdades, g a f Johan Casim ir sändebud en e tt särsk ild t pass, som tillförsäkrade dem säkerhet. D e ssu tom fingo de en konvo j a f trehun- drade ryttare och fo tkn ek tar sam t ett- hundra hejdukar a f kun g liga p o lsk a gardet. D e s s e s lo g o lä g er vid K a ssub en s gräns, en fjärdedels mil från Z opp o t. S ä n d e ­ buden re ste ink ogn ito i de Lum bres karo ss gen om D an zig , men följet och b a g a g e t öfverfördes öppet.

1659 . förhand lingsplats. Sven skarne v isade sig oktober, tillm o tesgåend e, dels för att b eh aga drott- n ingen , dels för att m otverka österrikarnes och brandenburgarnes planer, som g in g o ut på att söka få förhandlingarna fram- skjutna, tills de sv en sk a garn isonerna hunnit blifva uthungrade. Sändebuden markte fullväl, hvar ursprunget tili d essa intriger var att söka , och om polackerna läte locka sig , sku lle det aldrig blifva någon ända därpä. Akak ia förl-darade, att sändebudens ankom st sku lle vara m ycket angenäm för drottn ingen , som h y ste obe- tingadt förtroende för Carl Gustafs freds- kärlek, sam t att hon beslu ta t att sjä lf b eg ifva sig tili Thorn för att påskynda underhandlingarna, trots österrikarnes och brandenburgarnes alla ansträngn ingar att förhindra hennes resa.

För att stämma polackerna förson ligare erbjödo österrikarne s ig att afföra sin garn ison från Krakau, om den finge an- vändas mot Livland, dit krigsskådep latsen i sådant fall sku lle förläggas, och om polackerna nöjde s ig med att hålla städerna i Preussen inneslutne på afstånd. B efo lk ­ n ingen i Livland vo re gan ska upprorisk, och för svenskarne skulle ett infall i deras eg e t land kånnas m ycket besvärande. Men i hopp om en snar fred och för att icke riskera andra fordelar faste polackerna sig icke vid d essa forslag nu, hvarem ot de, om freden icke komm e till stånd, skulle tillgripa denna u tväg. Emellertid uppsnappades svenskarnes bref, dechiffrerades och offen tliggjordes. D å k lagomål anfördes däröfver, b em ö ttes de från de allierades sida med hån, och man urskuldade s ig med att skydd et endast a fsåge sådana skrifvelser, som för- des a f särskilde budbärare men icke dem, som befordrades med allmänna posten . Sedan sändebuden under nära tre månader uppehållits i Preussen , och därunder varit u tsatta för alla slag s förtretligheter, utan att någon förhandlingsplats b lifvitbestämd , föreslogo polackerna därtill ändtligen k lo s ­ tret O liva, hvilket forslag svenskarne an sågo s ig böra antaga, då motparten icke vela t g å in på Frauenburg eller Braunsberg, och svenskarne vägrat an taga S trasburg, Kulm , Graudenz eller Star-