S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

646

B enn ingen hade anm årk t på några ut- 1659. tryck i C o y e ts fram stå lln ing , som han an­ så g sårande. G en era lsta tern a förklarade då, att repub liken s v å rd igh e t fordrade, att ett svar a fga fs till C o y e t, h v ilk et borde framstålla den ringa grund , som fanns för k lagom å len och a tt h e la sku lden var konun gen s. S å snart und errå ttelsen om sv en sk arn es n ed er la g på F y n ingå tt, fåste hollåndarne ånnu m indre a fse en d e vid k o ­ nungen , i synn e rh et som hvarken Frank- rike eller E ng land låt förmärka n å g o t rått allvar med a tt h jålpa k onun g en , hvars planer ock så danskar och brandenburgare med all makt m o ta rb etad e. D e , som ånnu stod o på k onun g en s sida, m enad e, att det vo re for honom k lok a st a tt på hvilket så tt som h e lst förlika s ig m ed hollåndar­ ne och ö fr ig e fiender, då i framtiden n o g forhållandena sku lle åndra s ig , så att han kunde ta g a skadan ig en . I m o tsa tt fall kunde man befara, a tt han g en om ett förenadt m o tstånd från alla hans fiender alldeles sku lle g å under, och hans under­ handlingar med de ho llånd ska såndebuden to g o s o ck så så som e tt te ck en på att hans makt var i sjunkande. D å C o y e t om näm nde ö fverläm nandet a f Trondh jem m o t erhå llande a f A k er s- hus och de d an sk e ad elsm ånn en s g o d s i Skåne, an tydde D e W itt, a tt hollåndarne upprik tigt ön skad e, a tt freden m ellan de. nord iska rikena m å tte k omm a till stånd , och att d etta forslag ick e sku lle a f ho llån ­ darne m o tarbetas sam t a tt deras såndebud fått order a tt sök a i g o d o vinna danske konun gen s m edg ifvand e dårtill. D årom h y ste man dock sina tv ifve l, då d enne till H olland afsånd t såndebud för att verka för k rig ets fortså ttand e, tilis man återvunnit Skån e, som b e trak tad e s så som Danm arks hjårta. D e t förefanns o ck u tsik t dårtill, då S v e r ig e an så g s ick e långre kunna båra så tunga bördor. Men att . tv inga konungen a f Danm ark till en dy lik kom p en sa tion eller att undandraga honom sin hjålp, tilis han ingå tt dårpå, d etta kunde hollåndarne ick e m ed g o d t sam- v e te göra , bundne, som de v o ro , a f H aagkon ser ten s b e ståmm elser; och for öfrigt sku lle E ng land kunna ta g a an stö t dåraf. Därför an såg D e W itt, att k onungen

1 6 5 9 . hvad som sk ett icke u tgå tt från officiellt håll. Sedan freden med Danmark var afslutad, hade danskarne sin vana trogn e fortsatt sina trakasserier och la g t snaror for svenskarne, hvilket n od ga t konungen att vånda sina vapen m ot Sjålland. O rsaken till detta fålttåg hade konungen m eddela t republiken och gjort alla slag s vån liga erbjudanden sam t åfven lo sg ifv it de hol- lånd ska fartyg till ett antal a f o fver hundra, som han hade i sitt våld. Men i stå llet for svar hade hollåndarne utan foru tgående m eddelande afsk ickat en flotta, som for- ofvat alla slag s fien tligheter m ot sv en ­ skarne. D å de hollåndska såndebuden dårefter infunnit sig , hade de blifvit i all vån lighet m ottagna, men når man sku lle borja underhandlingarna, v isade det sig , att de voro m ycket illa underråttade om konungens planer och om råttvisan a f hans sak, forutom att deras order voro sådana, att de svårligen kunde befordra freden. Men konungen hade icke dåraf låtit af- skråcka sig utan nu sk ickat C o y e t for att nårmare forklara konungen s men ing och for att soka undanroja all an ledn ing till m issforstånd, och for detta åndamål anholl han, att komm issarier m åtte for­ ordnas.

C oy e t hade affattat sin framstållning i svåfvande ordalag for att på forhånd kunna utforska hollåndarnes stållning, in- o j nan man skred till hufvudsaken. Men ehuru hollåndarne voro u tledsne på kriget och kånde tyngden a f flottrustningarna, stållde de sig afvaktande, for att få se någo t resultat a f de allierades framfart på Fyn och i Pommern. O ch de g jorde framstållning både till fransmånnen och engelsm ånnen , att d e sse sku lle undandraga konungen all hjålp och hemkalla sina i sven sk tjånst stående undersåtar, och g e ­ nom offen tliga kungorelser befallde de sina egn e undersåtar att vid risk a f deras egendom ars sekvestrering låmna den sv en ­ ska krigstjånsten . D e , som led sagad e C oy e t till och från generalstaternas for­ sam ling, vågrade att an taga hans inbjud- n ing till m iddagsmåltid och tillåto sig till och med att forolåmpa honom med ofver- mod igt tal om de allierades landstign ing på Fyn.