S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E

b o k e n

6 4 5

a fv isa sändebud från en konung, för hvil- 1 6 5 9 . ken man v ille med ia. C o y e t b le f s å ­ lunda em o tta g en och g jo rd e infor g en era l­ sta te rn a följande fram ställning: D e båda 15 november.

1659. Danmarks b ek o stn ad ; a tt lö ften a tili här- tigen a f G o ttorp sku lle infrias och sam r eg e- ringen i H o lste in afskaffas, då den alltid g jorts tili förevändn ing för a tt sto r tå härtigen, som i sa tisfak tion sku lle erhålla R end sborg . Om denna sista punk t sku lle C oye t dock icke bedrifva några officiella forhandlingar m ed ho lländarne u tan af- vakta ett läm p lig t tillfälle a tt fram ställa denna fordran. Coyeisunder- § 63 . Em ellertid b le f C o y e t upp ehå llen handlingar j fu llgörandet a f sitt uppdrag , därigen om md hollän - ^ ö r lo g sfa r ty g , som ho lländarne stä llt dame. J 25 september, till hans förfogande för ö fverfarten , under natten strandade på sandbankarne vid Anholt och var nära a tt lida sk ep p sb ro tt. Ur den ö g o n sk en lig a faran räddades han först efter tre d agar a f e tt ko fferd ifartyg , som to g honom och hans sv it om bord . D å vinden k a sta t om , kom d et hol- ländska ö r lo g sfa r ty g e t lo s s från sandb an ­ ken och fördes m ed d e om bord varande lyck lig t tillbaka till Ö resund , och sedan det åter b rag ts i sjövä rd ig t sk ick , a fs e g lad e C oy e t m ed sin sv it till H o lland . denne ursku ldade s ig m ed a tt hans k o lle g e r icke sku lle s e e tt sådan t sam ta l m ed blida ögon och äfven om de ick e sku lle hafva n ågo t därem ot, k omm e g en era lsta tern a a tt upp taga illa, om C o y e t här i Am sterd am började någon förrättn ing, innan han haft företräde h o s dem . Men de danske och brandenburgiske m in istrarne upprörde himmel och jord för a tt hindra denna audiens och b ra g te på tal, huru on åd ig t de ho lländska sänd ebud en en g å n g b lifvit m o ttagna a f konungen . H olländarn e voro . v isserligen b e slu tn e a tt på allt sä tt mot- arbeta konun gen a f S v e r ig e , m en an så g o dock icke k lok t a tt upp träda som hans öppne fiender, h varigen om d e allierade skulle vinna stö r sta fordelen . A lla hollän- darnes sträfvanden g in g o u t på tr y g g an d e t a f handelsfriheten , hvilken sku lle bä ttre tillg od o se s, om Sund et d elade s mellan S v e r ig e och Danm ark , än om d e t komm e att envä ld ig t b ehärskas a f d e t senare lan ­ det, hvars trakasserier ännu ick e voro glömda. F ö r ö fr ig t p a ssad e d e t icke att Så snart C o y e t an länd t till Am sterd am , försök te han att få ett kon fid en tiellt sam ta l 25 oktober, med b orgm ä staren S im on van H oo rn . Men

fo lk en s regerin gar hade för län g e sedan in se tt fordelen a f vän skap mellan S v e r ig e och H o lland och därför slu tit nämare for­ bund allt under den förhoppn ing, att det sku lle b lifva b eståndande. Men ob illighet och e g e n n y tta hade h e tsa t folken mot hvarandra. D enn a vänskap hade under G u s ta f II A d o lf och Christina befästs genom o n ya allianser, som tr o g e t hållits a f Carl Gustaf, hvilken ock så i en lighe t med hol- ländarnes önskan vela t y tterligare sluta e tt fordrag, ehuru d et sist ingångna ännu i flere år hade gä lland e kraft. E tt sådant fordrag hade på för repub liken formån liga villkor a fslu tats i E lb in g och ratifikation där- a f hade a f k onungen h itsk ickats. Men g e ­ nom in triger a f v issa personer, hvilka icke brukade så m y ck e t s e på fäderneslandets välfärd som på eg en fordel och som hade sin lust i att fiska i grum lig t vatten , hade d e t komm it därhän, a tt i stä llet för a tt ratificera fordraget hade holländarne be- gä rt y tterliga re forklaringar a f å tsk illiga punk ter. D e tta var i och för s ig orim ligt, då fordraget ännu icke blifvit ratificeradt och d essu tom sändebuden uppburit offici- ellt erkännande för a tt de fu llgjort sitt värf en lig t gifna instruktioner. K onungen hade ick e d e sto m indre g å tt in på holländarnes begäran , tro ts däraf vållad skada för hans undersåtar. F ö r detta tillm o te sg å end eh ad e konungen icke rönt annan tack, än att holländarne på anstiftan a f danskarne for­ k asta t alla k onun gen s erbjudanden, hvara f man kunde an taga , att deras fordran på y tterliga re förklaringar endast åsy ftade e tt ku llkastande a f hela fordraget och att de ick e längre vo re konungen s vänner och bundsförvan ter. G enom att afsända en flotta till D an z ig hade de y tter lig t forsvårat en u pp g ö re lse med Polen . Å t danskarne, som utan orsak anfallit S v er ig e , hade man lämnat allt m o jlig t understod , under det att, om man sam vetsgrann t iak ttag it fordraget, man sku lle varit sk y l­ d ig att hjälpa konungen a f S v er ig e . Em e l­ lertid v ille konungen gärna tro, a tt en- sk ildes intriger här sp ela t in och att

&