S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J A T T E B O K E N

6 3 9

1659. fred med dem, under d e t att de sku lle åga fritt val att an ta g a eller forka sta fredsforslaget efter alla in triger, som d e tillåtit sig för att hindra förhand lingarna. Med ett ord, om ho llåndarne v ille vara råttvise, borde de icke få sta m indre a f­ seende vid k onun gen s k la g om å l ån vid ilendens intressen . Forhånd- S 60. Efter underhand lingen b e g å fv o lingarna sj„

på. Ja, S id n ey v isad e s ig så uppretad, 1659 . a tt han ick e en s ville höra talas om hvad som redan var mellan båda parterna ö fv e r en sk om m e t rörande Sund et utan för- k a stad e det så som ett ny tt förslao-. Han v ille ock g ö r a ett m o tförslag , men detta a fsty rd e s a f S lin g elan t, och utan att taga 26-27 dec .

några som h e lst skål v isade han s ig dag- hån d a g alltm era ov ån lig mot konungen . O ch hollåndarne voro d et icke mindre o ch tillåto s ig stickord och tillmålen, som 1 ingen mån s to d o efter danskarnes. B etråffande den andra artikeln ville m ed ­ larne ick e g å in på förbud för fråmmande k r ig sflo tto r att p a ssera Sundet, med min­ dre undan tag g jo rd e s för England och H o l­ land, hvilka lånder dårutinnan sku lle åga full frihet. D e erkånde v isserligen , att k o ­ nungarn e a f S v e r ig e och Danmark på grund a f deras sta ters b e låg enh e t voro herrar ö fver Ö stersjön , och de förklarade, a tt de g jo rd e icke anspråk på några råt- tigh e te r dår. Men de an sågo icke, att man kunde vå g ra dem tilltråde dit utan att på samm a g å n g vara fiende till d e ssa lånder och våld fora s ig på vånskapen , hvilken d e båda konungarn e nu ty ck tes vilja stårka g en om den fred, hvarom förhandlades. D e framhöllo ock så , att ett dylik t forbud ick e vo re i ö fv e ren sstämm else med den garan ti, som de tre staterna stod o i be- red skap a tt iklåda sig . T y huru sku lle i h ånd e lse a f ett krig i Ö stersjön denna g a ­ ranti uppehållas, om de b lefve förvägrade tilltråde till d etta haf? E ller om de åfven ik lådde s ig garan ti för freden med Polen , huru sku lle de kunna låmna S v e r ig e bi- stånd , om freden b lefve a f polackerna brü­ ten? Ja d et vo re att befara, att dårest de p a sserad e Ö resund , Danmark sku lle b etrak ta dem som fredsbrytare och anfalla dem med krig. På d etta svarad e de sv en sk e komm is­ sarierna, a tt om de komm e som vånner, b eh ö fd e de icke komm a med armerade far tyg , och att de därför saknade all grund att b egåra tilltråde for sina k rig s­ flottor. D å handeln vore fri, vore det allde- le s ob eh ö flig t att konvo jera handelsfartyg m ed k rig ssk epp , hvilkas ankom st endast kunde våcka m isstankar. D å engelsm ån och hollåndare i d etta fall b egård e ett

maning åter till H e ls in g ö r men utan a tt medföra någon fork laring rörand e preli- minärerna. Dårfor u pp sa tte d e s v en sk e kommissarierna e tt fo r sla g till fred och öfverlade dårom m ed m ed larne sam t v ille försöka, huru lån g t man kund e k omm a på denna våg. I d etta u tk a st å terfordrade konungen Bornholm och så som sa tis fa k ­ tion för öarna, som han sku lle låmna, och för Trondhjem, som han sk u lle aftråda, begårde han A k ershu s am t, L ister, M andal och N edenes sam t tio k r ig sfa r ty g och Würden i h ärtigdöm et B rem en på denna sida om W ese r. Men han sk u lle a fstå från Würden såvå l som B ornho lm och Guineaanspråken, om danskarne v ille till honom aftråda A k er shu s. S ed an m ed larne fått del a f d etta u tkast, v isad e S id n ey och hollåndarne uppenbart m issn ö je dår- ö ver, vare sig a f fien tlig t sinn e m o t s v e n ­ skarne, eller på anstiftan a f fienden for att få förhandlingarna a fbru tna e ller för att injaga skråck h o s sv en sk a rn e och kun- na e in a> hvad de till nackdel för s v e n ­ skarne men till fördel för danskarne yrka t