S_KonugCarlXGustafsBragderII

638

S J Ä T T E B O K E N

och hu ldh e tsed till k onun g en , eller ock i en m iljon thaler i reda penn ingar. D e s s ­ u tom b e g å rd e k onun g en A k er shu s med tillhörande om råde sam t E g e r su n d och dår n årb elågna L iste r s, M andals och Ne- d en es sam t å fv en som d et lilla om råde i h ä rtigd öm et B rem en , som kalias V erden , o ' h va rem o t han v ille aftråda T rondh jem och B ornho lm och fråntråda anspråken på D e lm en h o r st, D ithm ar sch en och subsi- dierna i kraft a f E lb in g fö rd ra g e t och slu tlig en åfven an språken i Gu inea , då d et erbjöd sv å r igh e te r för Danm ark att återlåmna C abo C o r so , som råkat i mohrernas hånder. K onu n g en b eg å rd e åfven, a tt efter nuvarande g re fv en s a f O ldenbu rg död tu llen på W e s e r sku lle upphåfvas, hvartill ho llåndarne gårna ville m edverka . M en om d etta ick e kunde ernås, sku lle man å tno ja s ig m ed en försäkran, a tt d enna tull ick e sku lle ordnas till nackdel för s v en sk e und er­ såtar. Om k onun g en ick e på annat så tt kunde k omm a i b e sittn in g a f V erd en , ville han köpa det. B land d e två tu sen ry ttare och fotknek tar, som en lig t R o sk ild e fred en sku lle till k onu n g en ö fverläm nas, v ille han h e lst hafva sådane , som på F yn eller annorståd es ta g its till fånga och varit i dansk krigstjån st. D e i D anm ark vårfvade fo tknek tarne sku lle å terlåm nas till sina förre herrar, så v id t m ö jlig t vo re ; för d öd e och förlupne kunde man ick e a fgifva n å g on råkenskap . T ite l a f G ö te s k onun g sku lle a f k onu n g en a f D anm ark få brukas, m ed villkor a tt k onun g en a f S v e r ig e vo re oförhindrad att bruka titeln N o r g e s k o ­ nung. D e t sku lle stå k onu n g en fritt att slop a de upp förda få stn in g sv erk en vid K ronbo rg och annor ståd es i Danmark . H å r tig en s a f H o ls te in a n g e lå g en h e te r sku lle icke u pp taga s, förrän allt öfrigt b lifvit afgjord t, på d et att, d årest freden g in g e om in tet, icke an ledn ing sku lle g ifva s a tt forfara m ed honom så som fiende. V idare v ille k onun g en icke h elt och hållet m o tså tta s ig B randenburgs och P o len s inb egripand e i freden , hv ilk et hollåndarne b eg å r t, om de sk ickad e sån- debud för att utjåmna m ellanhafvande strid igheter. T y eljes vo re d et ju ob illig t a tt fordra a f honom , a tt han sku lle ingå

Göteborg-, dit han sammankallat stän- o / derna. D å han icke kunde formå s ig att utan kom pen sa tion aftråda T rondh jem , an såg han såk raste u tvag en att erhålla sådan vara att med vap en i hand be- m äk tiga s ig A k er shu s. Han befa llde dårfor Harald S tak e att från Värm land gö ra ett infall i N o r g e och Lars K a g g att belågra Fredrikshald, men då den senare icke kunde finna någon för anfall låm p lig p lats och kylan d essu tom var gan sk a stark, b le f intet a f b e ty d e ls e utråttadt. Em ellertid fingo komm issarierna S c h e ­ ring R o senh an e och B ielk e order att, då man från danska sidan enda st sy n te s sök a förhala fredsförhandlingarna, till- sammans med m edlarne upp sä tta artik- larne i en lighet med konun gen s forslag sam t framhålla råttvisan a f hans sak. Om medlarne sku lle för d étta åndamål sakna fullmakt, sku lle de anmoda dem att anskaffa sådan från sina principaler och därefter sök a formå danskarne att g å in på hvad som b eslu ta ts. Om k om ­ m issarierna icke lyckades på denna våg , sku lle de hånskjuta saken till C o y e t i H aag för att denne sku lle sök a vinna hollåndarne, som voro den v ik tig a ste parten i speiet. Artikeln om förbud för fråmmande flottors in löpande i Ö stersjön utan de båda konungarnes m edgifvande sku lle komm issarierna hålla sträng t på, då skyddandet a f detta h a f o str id ig t tillkomm e de två konungarne, hvaraf ock så följde, att ingen krigsflo tta utan deras m edgifvande dår kunde få tilltråde. D en , som komm e som vån, hade icke b eh o f a f våpnade fartyg, då handeln vo re fri och konungarne sörjde för d ess såkerhet. D e t vore ju ock så a lldeles orim ligt be- gårdt, att flottor i fien tligt sy fte till den en e eller den andre konungen s nackdel skulle insläppas i Ö stersjön . D årem o t ville konungen m edgifva, att u tlåndska krigsfartyg finge retrått i sv en sk a och danska hamnar, för så vidt det icke strede mot mellan konungarne ingångna forbund.

I satisfaktion sku lle komm issarierna fordra de danska ad e lsg od sen i Skåne, hvilka voro konfiskerade på grund a f adelsmånnens vågran att a flågga tro-