S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E

637

B O K E N

1659. och engelsmännen kunna verka för treds- saken, hvilken k onun g en v ille ha fva ord- nad på grundval a f R o sk ild e fred en och på ett sätt, som vore fören lig t m ed hans höga anseende och säk erh et. D etta forslag vann i h ö g g rad hollän - darnes bifall, då de därigen om trodd e sig låttare kunna formå k onun g en a f D anm ark 19november, till fred. T ill en början u p p rä ttad e s e tt forslag till förlikning, g en om h v ilk et alla missforstånd, tv ister och hen tligh e te r sk u lle undanröjas och en upp rik tig , arlig och evigt bestående vän skap m ellan k o n u n g ­ en och konungariket S v e r ig e å en a sidan och den holländska repub lik en å den andra skulle råda. D en n a ö fv e ren sk om - melse skulle em ellertid icke vara b indand e förr än efter freden m ellan S v e r ig e och Danmark. Under tiden sk u lle d e h o l­ ländska sändebuden m ed all fdit verka för fred med D anm ark sam t d e s s lik e s söka undanröja an ledn ingen till kon u n g ­ ens klagomål m o t ho lländarne o ch till det basta anbefalla sak en h o s g en era l- staterna. D e tta var så m y ck e t nödvän - digare, som sändebuden h ad e förk larat, att deras fullmakt ick e s tr ä ck te s ig ut- öfver hvad som i H a a g k o n s e r ten före- skrifvits rörande E lb in g fö rd r a g e to ch eluci- dationerna och a tt d e därför ick e kunde göra något vid k onu n g en s k lagom å l. Men konungen trängd e ick e h eller så stärkt darpå utan v ille fram förallt lå ta holländarne forstå a tt g en om a tt g å dem tillmötes i a fseend e på elu cida tionerna hade han v isa t sin fred skärlek , ehuru hans fiender för a tt g ö r a h on om förha tlig anklagat honom för m o tsa tsen . U ti samm a förlikningsförslag kon firm erades E lb in g ­ fördraget med elucida tionerna i T h o rn m ed uteslutande a f paragrafen V e r u m e n im vero , uti hvilken holländarne för sina ar- meiade fartyg påyrkat samm a form åner som för sven skarnes.

n ackde l a f ho lländarne pabjudna p å lagor 1659 . å sv en sk a fartyg , som trafikerade O ster- sjön sam t å a f d e ssa förda varor. Men a f fruktan att b erörandet häraf sku lle fördröja förlikn ingen , ville konungen icke, att hans komm issarier sku lle tala någo t härom , utan uppd rog han åt C o y e t att 01 dna d e ssa sak er i H aag . Ö fver tygad om a tt k onun g en a f Danm ark endast mot- v illig t sk u lle g å in på fred och icke underlåta n å g o t tillfälle a tt oroa S v e r ig e , ö n sk a d e han a tt holländarne sku lle med- verka till a tt han i stä llet för Trond- hjem och Bornholm finge i satisfak tion A k e r sh u s am t och efter gre fv en s a f O lden ­ b u rg död W ürden . I sådant fall ville k o ­ nungen afstå från anspråk på subsid ier och från N y a S v e r ig e m o t en miljon thaler sam t tillika u tfästa s ig att icke höja tullen på trävaror, som man brukade häm ta från d e ssa trakter i N o rg e . A k e r s ­ hus å stundad e han näm ligen därför att d e s s lä g e u tg jo rd e ett g o d t skydd för S v e r ig e , och för a tt konungen a f D an ­ mark, som nu m o t sin vilja inlät sig på fred, ick e sku lle b e g a g n a forstå tillfälle a tt ö fva fien tligh et m ot S v e r ig e . D ä r e st ho lländarne å ter sku lle vidare förhala saken och v isa s ig fien tlige, sku lle konungen icke känna s ig bunden a f E lb ing fördraget och elucidationerna, och därför var han a n g e lä g en a tt med det forstå få vetskap om holländarnes ställn ing. D e tta förlik­ n in g sfö r sla g väck te en del m isstankar h o s en g elsm änn en , som för öfrigt hade b lifvit g a n sk a svårhand terlige och oem o t- ta g lig e för ska l sam t v ille tv inga konung ­ en a tt utan forbehåll an taga H aagkon ser- ten s b estämm elser. F le e tw o od fick order a tt b e sv ä ra s ig häröfver infor parlam en tet och förklara, a tt inga h o te lser kunde formå k onungen a ttg å in p åH a a gk on s e r ten i d e s s nuvarande form. Engelsm ännen fordrade, a tt konungen sku lle afstå från T rondh jem och nöja s ig med deras löfte, a tt d e sku lle befordra hans sak rörande Bornholm , under det att konungen dock b e g ä rd e m era än denna ö i satisfaktion . § 5 9 . E fter a tt hafva vid tag it erfor- Konungens d erliga an sta lter påSjälland lämnade °’j £ ^ f en k onun gen b efa let dar åt p falzgrefven a f med Dan- Su ltzbach och b e g a f s ig öfver S kån e till mark.

D e t återstod v isser lig en ännu några oafgjorda tvister, så som e x em p e lv is be- träffande Carloff, de förluster sv en sk a rn e tillskyndats i N y a S v e r g e , som ho llän - arne bem äk tiga t sig , d e kon tribu tio - neb som en ligt E lb in g fö rd ra g e t sku lle er äggas efter m o sk ov itern a s infall i L iv- and, och afskaffandet a f d e till S v e r ig e s

82

r

.1 ■ ■