S_KonugCarlXGustafsBragderII

627

S J Ä T T E B O K E N

annan u tv ä g funnes. Under tiden sku lle 1 6 5 9 . em ellertid m ed lin g sa rb e tet g em en sam t for tsä tta s, men de hade grundade skäl för att icke b eg ifv a s ig tili lägret, förr än v issh e t vunn its, att sven skarn e an- ta g it g en era lsta tern a s m ed ling, och att de sku lle b lifva i en ligh e t med sin rang m o ttagna . T er lon och engelsm änn en för- k larade, a tt holländarne icke hand lat em o t ö fv e ren sk om m e lse och tilkännagäfvo för sin del, att de icke så som fredsm ed lare sku lle företaga n å g o t annat än i samråd med holländarne. T v å dagar senare kom- mo T er lon och S idn ey åter tili lägret för a tt g ö ra sig underrrättade om från konungen svar anländt på danskarnes b egäran och fredsm ed larnes forslag. E n g ­ elsm ännen yrkade en träg et på, att k o ­ nungen , om än b lo tt konflden tiellt, ville m eddela sin m en ing om deras forslag, på d et att de m å tte kunna fö r eb y g g a fien tligheter a f holländarne, hvilka hade uppträdt m y ck e t ho tfu llt och förklarat, a tt de sku lle arbeta lika kraftigt för K öpenham n s forsvar som om det gä llde Am sterdam s. Men sven skarn e läto utan alla om sv ep forstå, att m edlarnes möda vore helt forspilid, om de fortsa tte på denna väg . T y danskarnes begäran vore så svä fvand e affattad, att det vore omöj- lig t att dårpå afgifva ett svar, och m ed ­ larnes befalln ingar sku lle konungen icke underkasta s ig ens med risk a f sitt lif. E11 b e tr y g g and e fred ön skad e konungen för v isso , men för mak tspråk komm e han icke att vika. D å nu vintern redan inbrutit, befunnos tälten ob ekväm a för vidare för- handlingar, hvilka borde förläggas till R o sk ild e, H e lsin gö r eller F rederik sborg. F iera dagar förflöto, utan a tt danskarne infunno s ig i lägret. S v en skarne led snade på att vän ta och ho tade, att om dan­ skarne icke v isade mera allvar med fre­ den, ville de icke längre lig g a utanför deras portar och tig g a om fred. Medlarne anhöllo då en träg et ho s konungen a f 11september.

1659. parternas v e tsk ap upprätta förslag , och att k onungen a f D anm ark hade skada t sitt h ö g a an seend e g en om att afgifva en dylik dek laration . D an skarn e urskul- dade s ig med a tt clet sk e tt a f tv in gand e skäl och att hvarje timm es förlängn ing a f k riget k o stad e flere tu sen riksdaler, sam t att de haft order att lämna denna dek laration tili m ed larne, hvilka i sin ordn ing sku lle ö fverläm na den tili ko- nungen a f S v e r ig e . O ch kort därefter anlände o ck så de en g e lsk a och ho lländ ska sändebuden tili tä lte t för a tt öfverlämna sagda dek laration tili sven skarn e. Men a f fruktan för att d e s s e , som sannolik t icke icke sku lle god kän n a d etta otill- börliga sa tt för underhand ling, sku lle vägra att m o tta g a skriften, undveko de att framlämna den utan fö r ed rogo i sta lle t münd igen d e ss innehåll, som var, att konungen a f Danm ark förklarat sig sin- nad att ställa s ig den sista H aagkon - serten tili efterrä tte lse och godkänn a medlarne så som sk iljedom are. Sv en ska rn e svarade, att m ed larnes ä tgörand en alltid sku lle vara konun gen tili b eh ag , så läng e som de inskränk te s ig tili att medla, när parterna så ön skad e, och så län g e de uppträdde så som vänner, men så som sk iljedom are kunde han icke godkänna dem , och förhand lingarna m å ste föras mellan de båda konungarn es komm issa - rier. D e t vo re n å g o t oerhörd t a tt utan k onungen s v etskap g ö r a upp fredsfor­ slag , som sku lle p å tv inga s honom , och att repub liker föresk refve konungar lagar eller sö k te tv in ga furstar att an taga med- lare, som icke an stod e dem . Men orn man ville förhandla, så som b ruk lig t var mellan de nord iska rikena, b ehö fd e man icke tvifla på, att en säk er och lätt v ä g tili fred sto d e öppen . D ärm ed slu tades kon ferensen och hvar och en g ick tili sitt. S edan de ho lländ ska sändebuden åter- komm it tili K öpenham n , g å fv o de D e Ruy ter order att a f alla krafter angripa sven skarne, så snart tillfälle yppades. Följande dag m edd elad e de d etta åt fransmännen och en gelsm änn en och för- k larade, att d etta icke b eh ö fd e fördröja freden, hvilken m å ste ävägab ringa s i en lighet med H aagk on ser ten , då ingen

Danm ark om förhand lingarnas fortsätt- ande, och att han ville välja mellan de a f sven skarn e föreslagna platserna. Men konungen a f Danmark a fslog båda delarne och ville icke ly ssna till n ågo t, förr än konungen a f S v e r ig e , i likhet med honom ,