S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

6 2 8

S J Ä X T E

fastm era a tt upp eh å lla jåm v ik t mellan detta 1659. rike och D anm ark . F o r o fr ig t sku lle det n o g icke varit så lå tt a tt ta g a den sv en ­ sk a flottan , som h ad e få stn ingen bakom s ig , forutom sk ydd a f hår och hvar på stran­ den upp forda b a tterier. På det a tt em el­ lertid en så stark flo tta m å tte n ågo t ut- råtta, d e ta sch e rad e s o fv e r s te K illigrew o ) som forde b e fa le t o fv e r fo tfo lk e t ombord, med e tt tu sen tvåhundra fotknek tar, to lf k r ig sfa r tyg och sju b rand sk epp for att ta g a K jo g e . K un sk apa re h ad e underråttat k onun g F redrik , a tt ick e m era an två ­ hundra so ld a ter funnos i stad en och att befåstn ingarna m o t v a ttn e t vo ro b lottade. Men sv en sk a rn e, som fått v etskap om planen , hade ra sk t rek ry tera t m anskapet i staden , och Carl G u s ta f sjå lf b e g a f sig o ck så dit for a tt g o r a alla forberedelser for K illigrew s m o tta g and e . D enn e , som ing en ting v is s te om d e s sa å tgårder, hade under n a tten s m orker hunn it nårma sig staden på en h a lf m ils afstånd . D å be- darrade vinden och h a fv e t lå g blickstillt, hv ilket n od g ad e h on om a tt invån ta dag- bråckn ingen , vid hvars inb ro tt han fick syn på den på stranden i g e v å r stående fienden. Om han nu fo r tsa tt m o t land, skulle hans u nd erg ån g varit g if v e n ; han fann clår- for for g o d t a tt å tervånda till flottan. S am tid ig t h ad e dan skarn e, m ed an led ­ n ing a f en våntacl re sn in g a f landtbe- folkn ingen , vid Y s tad i S k ån e landsatt en stark a fd eln ing fo tfo lk , och K illigrew fick åfven order a tt fo r fo g a s ig dit. Men konungen samm and rog sina trupper och g ick lo st på danskarne, som m ed ofor- råttadt årende vånd e å ter till Kopenhamn . K illigrew v ille åfven dår land så tta de hol- låndske so lda terna , som h ad e svårt att uthårda så lån g tid om bord . Men bor­ garne i K openham n vo ro fo g a b elå tn e med en sådan h jå lpsåndn ing , då d e befarade, att so lda terna sku lle m ed fora sjukdomar och foranleda hun g er snod , och forklarade, a tt de sjå lfve vo ro tillråck lig t starke att forsvara staden . D e tta a fsp isand e miss- h agad e hollåndarne, som a n så g o d et ob il­ ligt, i b etrak tand e a f a tt danskarne voro sk y ld ig e dem så sto r tack. . _ F o rra d e n , § 52 . D an sk a rn e s for sok a tt gen om ^ forråderi o fverrump la sv en sk a rn e fick icke tåckes.

1659 . afgifvit forklaring, att han an to g e med- larnes forslag, och lamnade svar på de a f konungen a f Danmark honom före- lagda punkterna. Med detta svar voro medlarne emellertid icke tillfreds utan fortsatte sina yrkanden, som endast ledd e till att konungen a f Danmark, ehuru m o tvilligt, åfven förordnade G ersdorff till komm issarie, men med villkor att den hollandska flottan och trupperna skulle fortsåtta fientligheterna m o t sv en ­ skarne, tilis fredsförhandlingarna blifvit bragta till ett lyck ligt slut. På detta sått upp togo s åter förhand- lingarna, men förhandlingsplatsen b le f icke åndrad, då danskarne såvål som hollåndarne vågrade att aflågsna s ig så långt från flottan. T å lten bortfordes nu, och hus a f trå uppfördes till båttre skydd mot kölden, hvarefter komm issarierna åter kommo tillsammans. Men in tet a f vikt utråttades vid d essa konferenser, då danskarne voro ganska liknöjde och långsamme, och flere dagar g ingo forbi, utan att de låto se sig , hvarem ot sv en ­ skarne alltid stodo beredde i lågret. Danskarne hoppades nåm ligen ståd se att med vapenmakt kunna utföra n ågo t af b etyd else mot svenskarne, och sedan Mountagu beg ifvit sig bort, hade deras lust till fred aftagit. D enn es nårvaro hade någo t tillbakahållit hollåndarne, som m isstrodde honom . Men nu hade de både tillfälle och makt att utföra sina planer och i afvaktan dårpå förhalade de under alla slags förevändningar forhandlingen. § 5 1. Under de ofruktbara och ändlösa frukiiusa ordstriderna hade D e Ruy ter till sin stora foretag.

Danskarnes

förtrytelse nödgats tillbringa hela som - maren i S tora Belt, men efter en gelsk a flottans affård b eg a f han sig g en a st till Köpenhamn och fortsatte dårifrån till Sundet samt b esa tte Landskrona. Under K ronborgs fåstning lågo två sven ska krigs- fartyg, som han gårna skulle vela t göra obrukbara, men sedan två brandskepp utan resultat utskickats, höll han för råd- ligast att icke vidare anfalla dem. Många förmenade, att det skulle varit honom lått att tillintetgöra hela den sven ska flottan i denna hamn, men hollåndarnes afsikt var icke att undertrycka S v er ig e utan