S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

626

E tt ryk te sp red s i E ng land , att ko- 1659. nungen sku lle d rag it sin vårja m o t S idney och utfarit i sådana ord , som att han aldrig vån ta t s ig n å g o t g o d t a f sådana konungam ördare och a tt en gelsm ånn en gårna kunde b eg ifv a s ig a f med sin flotta, a f hv ilk en han alls ick e hade någo t behof. M oun tagu s ö k te em ellertid veder- lå g g a d etta ryk te , som han ståmp lade så som ren lögn . I stå llet för d et m em orial, som de sv en sk a såndebud en tånk t aflåmna till parlam en tet, g jo rd e de nu en framståll- n ing a f d et danska k r ig e ts förlopp och eng elsm ånn en s upp trådand e dårvid och ved erlad e de b e sk y lln in g a r , som g jorts m ot sven sk arn e. M en m ödan var för- spilld, enår ho llåndarne alltid hade öfver- tag , och skriften b le f ick e en s foredragen i parlam en tet. N år kort dårefter Lambert och senare M onk r e s te sig , råkade E n g ­ land i stö r sta forvirring, och ingen tid b le f öfrig for u trikes an g e lå g en h e ter . § 50 . D a g e n efter den en g e lsk a Fruktlösa flottans aftärd h ö llo d e båda parternas ^ fu llm åktige en samm ank om st, hvarvid aUgUsti.

1659 . rekommendation mera sku lle skada an gagn a honom ,då han icke åtn jot parlam en­ tets b evågenh et. Parlamentet hade icke h e l­ ler gillat, att han tag it med sig hela flottan, utan borde han hafva kvarlamnat i Sundet fem ton skepp for, hvilkas proviantering några fartyg redan voro afsånda, hvarom han ock så fått underråttelse, då han var på tjugu mils afstånd från England . Inom parlamentet var man m issnojd med att Mountagu genom sin affård gifv it hol- låndarne alltfor stor ofvervikt, så att de en gelsk a såndebudens ord hådanefter icke skulle finna tillborligt eftertryck. I par­ lamentet framstålldes ock så forslag att skicka tillbaka till Sundet fem ton fartyg for gem en sam t upptrådande med h o l­ låndarne, men någo t beslu t dårom b le f emellertid icke fattadt. A f N ieupoort u tsa ttes Mountagu for mycket klander, sårskildt for att han i strid mot H aagkon serten beg ifv it sig bort från Danmark. Men parlamentet b em o tte N ieupoorts beskylln ingar med att de h o l­ landske ministrarne och amiralerna i många stycken handlat i strid mot konserten och framholl, att då Mountagu velat med dem ofverenskomma om det antal fartyg, som skulle kvarlåmnas i Danmark, hade de hollåndska såndebuden svarat, att de saknade order i detta fali. E ng e lsk a flo t­ tan hade emellertid a f brist på proviant nodgats b egifva sig hem , hvilket icke hindrade, att engelsmånnen skulle hålla fast vid H aagkon serten , men om afsån- dandet af någon flotta yttrades intet. Mountagus afresa hade em ellertid for- ryckt parlamentets planer, så att man nu ej rått v isste, hvad man skulle gora i denna nordiska aftår, och S idney hade också anfort k lagom ål ofver M ountagus åtgård. D e svenska såndebuden an sågo icke låmpligt att på n ågo t sått stålla sig in hos parlamentet utan forhollo s ie mera reserverade for att visa, att S v er ig e s vålfård icke berodde af engelsmånnens nåd, att engelsmånnen hade mera be- h o f a f konungen ån han a f dem, och att han kunde mera gagn a den gem en - samma saken, ån de med skrytet om sitt h oga anseende kunde utråtta.

danskarne förk larade, a tt forhand lingen drog a llde le s för län g e u t på tiden och en g en a re v å g a tt förhand la m å ste be- trådas. K onun g F redrik h ad e a fgifvit sin forklaring ö fver d et a f m ed larne upp- råttade fred sfo rslag et, som sven skarne endast hade att g en om lå sa och an taga. I m o tsa tt fall kunde underhand lingarna icke långre fortså tta s. Man v iss te em ellertid , a tt denna k o ­ nung Fredriks fork laring end a st g ick ut på en forhaln ing a f sak en för att gifva hollåndarne an ledn ing a tt gripa till vapen mot sven skarn e, ty danskarne in sågo mera ån vål, a tt Carl G u sta f aldrig sku lle kunna g o d ta g a den , då den var för hans h ö g a vård igh e t krånkande. Såkert år, att k onun g en a f D anm ark gen om sina såndebud i E n g land och Holland sök te hindra g en om fö rand e t såvå l a f Ro- sk ildefreden som H a a gk on se r ten . A fven m edlarne tillstod o , a tt om ån Carl G u sta f sku lle g odk ån t H a a gk on se r ten s beslu t, sku lle danskarne ick e åndå g jo r t det. D e sv en sk e komm issarierna framhöllo, att d et icke tillkomm e m ed larne att utan