S_KonugCarlXGustafsBragderII

625

S J Ä T T E B O K E N

1659. hollåndarne a tt formå en gelsm ånn en att frångå denna foresa ts och forsåkrade, att tillråck ligt a f p rov ian t kunde anskaffas, sam t framhollo, huru a n g e lå g e t d et for de båda repub likerna v o r e a tt hår hålla sin makt sam lad . Om en g elsm ånn en d ro g e tillbaka sin flotta, sku lle m ed nodvån- d igh et båda repub likernas an seend e lida, deras inflytande ofver de båda konung- arne reduceras och h ela sak en dragas ut på o v iss tid. Man holl dårpå å tsk illiga o fv e rlågg - ningar om d et antal fartyg , som sku lle låmnas kvar i Danm ark , hvarvid ho llån ­ darne fo r e s lo g o , att m inst fem ton e n g e l­ ska fartyg sku lle stanna, tilis nya order från gen era lsta terna hunnit anlånda. U n ­ der tiden sku lle hollåndarne in g en tin g fo- retaga utan att dessforinnan hafva råd ­ fort sig med d e en g e lsk a såndebuden . D å en gelsm ånn en dårem ot invånde, att en dylik o likh et i mak t hvarken an stod dem eller innebar n ågon tr y g g h e t, låm- nade hollåndarne en skriftlig forsåkran sam t d essu tom så som g isslan en a f de sina, hvilken sku lle stanna ombord på den en g elsk a flottan och med M oun tagu råd- p låga alltefter som sakerna g e s ta lta d e sig. 5 september . S idn ey forklarade em eller tid, att han icke

sv en sk a rn e, hvilka, såsom danskarne på- 1 stod o , öpp e t a fslag it freden och för hvilka d et var till b eh ag , a tt forlångn ing a f stille stånd e t blifvit för hollåndarne omöj- ligg jord . H o llåndarne stå lide sig , som om de icke sku lle vara tillfreds med den e n g ­ elsk a flottans afresa, hvilken stod i strid med H a a gk on ser ten och som sk e tt vid en tid, då den sku lle fått tillfälle att visa, hvad den dugd e till. Men i sina hjårtan g ladd e de sig , att den för dem besvår- liga flottan dragit bort och låmnat åt dem m ak t a tt utan drojsmål genom föra sina planer. Men S idn ey b le f bekym rad öfver denna p lö tsliga afresa, ty han in- så g , huru ringa hans inflytande hådan- efter sku lle blifva, då han icke långre hade vapenm ak t bakom sig , under det att hollåndarne kunde stöd ja s ig på en stark flotta. Carl G u sta f åter var icke m issb elå ten ö fver flottans a fseg lin g , ty om den stannat kvar, kunde den under Sid- n ey s påverkan komm it att anvåndas m ot sven skarne. I ak t och m en ing att korsa S id n ey s p laner och fö r eb y g g a , att ett fåtals afundsjuka sku lle föranleda ett Aentligt upp trådande m o t S v e r ig e , ha­ de M oun tagu skyndat bort med flottan. Han hade ock så forsåkrat konungen , hvars stor sin th et och g od h e t han nog sam t lårt kånna, om sin orubb liga vånskap. H e lt v isst var han ock så konungen s vån: det b ev isad e han nu g en om att seg la bort m ed flottan, och det hade han be- v isa t förut, då han råddat Carl G u sta f W ran g e l undan hollåndarne och hindrat en g o d del a f d e ss e s förehafvanden. K onungen befallde sina såndebud i Eng land att b e ty g a parlam en tet hans tack för att de tillåtit flottan att så länge dröja i Danmark , och han aflåt en direkt sk rifvelse till parlam en tet i enahanda syfte. Sånd ebuden hade affattat ett memorial att lika ledes ofverlåmnas till parlamentet, men de a fstodo från fram låmnandet dår- a f för att icke väcka förbittring eller framkalla några åtgårder m o t S v erig e. K onun gen hade d e sslik e s beordrat sån ­ debuden att h o s parlam en tet anbefalla M oun tagu till det båsta, men d etta af- bö jd es a f denne, som an såg , att en dylik

hade några order om flo ttans hem sån- dande utan enda st a tt stå lla s ig H aag - konserten till efterrå tte lse . På tryck t a f hollåndarne att nårmare forklara s ig , a fg a f M oun tagu e tt svå fvand e svar och a fb ro t samm ankom sten sam t a fse g lad e med H o - n eyw ood s och Bonn s m edg ifvand e foljande dag från K openham n s redd. V id a fsk ed et från konungen på K ronbo rg ron te han bev is på sto r vån ligh et, och han sjå lf så- vål som de fle ste officerarne b lefvo rik- ligen b eg å fv ad e m ed skånker. § 4 9 . Så lunda å tervånde den en g e lsk a hvilken , som det p å stod s, sexhundra tu sen pund ste rlin g anvånd ts, hem , och d etta p lo tslig a uppb ro ttt våck te åtsk illiga tankar h o s de stridande par­ terna. S v en ska rn e voro b ek ym rad e ofver att Sundet, deras hamnar och h ela haf- v e t b lifvit o fverlåmnade åt de i makt o fverlåg sn e hollåndarnes g o d ty ck e . D a n ­ skarne ho llo fore, a tt M oun tagu b eg ifv it sig a f for a tt slippa foretaga n å g o t m ot ^ottaih

Den engelska

uppb^tt