S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

622

flykter på sidan om sak en och att till 1659. ö fveren skomm en p lats sk icka k omm is­ sarier för sedde med n öd ig a fu llmakter att afsluta saken . D å r e s t cletta ick e sk edde, kunde de ick e tro, a tt k onu n g Fredrik hade n å g o t allvar m ed freden , då han icke ville g ö r a n å g o t, som erfordrades for att uppnå den. D å nu k onun g Fredrik s å g s ig så hårdt 24 augusti.

1659 . till Holland for att infor genera lstaterna sjålfva b e ty g a sin b enågenhet dårtill. For fred med Danmark vore han icke mindre benågen , men den m åste blifva årlig och b etryggand e. For uppnåendet a f en sådan fred vore det basta såt- tet, att forhandlingen såsom brukligt var mellan de nordiska rikena skedde g e ­ nom befu llmåktigade ombud från båda parterna. Efter slutad audiens b egå fvo s ig hol- låndarne åter till Kopenhamn i såliskap med Terlon , i hvars hånder konungen låmnat lejdebref for de danske fullmåktige. § 4 5 - T itlam e i lejdebrefven gå fvo gå ovilligt anledning till svårigheter, enår svenskarne hil under- vjjje tilldela. konungen a f Danmark handling. . Danskarm

ansatt, a fg a f han ånd tlig en en rik tigare forklaring, hvaru ti han g od k å n d e allt, som stod i ö fv e r en sstäm m e lse m ed Haag- konserten . D enn a fork laring b le f tillika med lejd eb refven a f T e r lo n samm a dag öfverlämnad i d et s v en sk a låg re t, och, ehuru sven sk arn e h ad e e tt och annat att anmårka dårem o t, b le f den d ock godkånd .

§ 4 6 . Så lunda bö rjad es nu forhånd- Forhandling ■ lingarna mellan sv en sk a r och danskar a™a med^ i några m ellan stad en och d et sven sk a ¿d-r:a 25 lågret upp slagna tålt, som s to d o ungefår augusti.

titel a f G o thes konung, då denna titel numera icke syn tes beråttigad , och dan­ skarne å sin sida nekade konungen a f Sverige titel a f Skåne, då de icke ville erkånna Rosk ildefreden , i kraft a f hvilken Skåne komm it under S v er ig e s vålde. Emellertid framstålldes a f hollåndarne ett m ed lingsforslag, som a f båda par­ terna an togs, nåm ligen att Carl G usta f skulle tituleras endast konung a f S v er ig e och Fredrik endast konung a f Danmark utan vidare tillågg. Sedan såkra lejdebref a f svenskarne ofverlåmnats, b egårde d e sse likadana a f danskarne, hvarvid de senare uppstållde nya svårigheter. D å anhollo engelsmånnen och hollåndarne skriftligen hos konung Fredrik om om edelbart ut- fårdande af onskade lejdebref, enår for- handlingarna dårforutan icke kunde borjas, och skulden till fredens forhalande komm e att drabba honom , dårest han icke ut- fårdade brefven. K onung Fredrik låm- nade då for de sven ska fullmåktige i fredsmedlarnes hånder såkra lejdebref åtfoljda a f en forklaring, att han ville skicka komm issarier for åvågabringande af fred, om Carl Gustaf forst ville uttala sin mening ofver de punkter, som funnos i denna forklaring. Men då i denna skrift m ycket influtit, som icke allenast kunde våcka konungens a f S v er ig e m issnoje utan åfven vore for medlarne m isshagligt, b le f konung Fredrik såvål muntligen som skriftligen a f d e sse uppmanad att åter- taga denna forklaring med alla d ess ut-

fem tio s t e g från hvarandra. Från lågret b e g å fv o s ig då S ch e r in g R o sen h an e och S ten B ielke dit, från stad en O lu f Pars­ b e rg och M o g en s H ö g , hvardera parten med ett följe a f fem tio ry ttare. D e hålsade hvarandra m idt em ellan tv å tålt, hvarvid med larne trådde åt sidan . P a r sb erg talade först och S ch er in g R o s en h an e svarade, hvar och en på sitt m od ersm å l. Från båda parterna b e ty g a d e s b en ä g en h e t för fred, och fu llmakterna u tv å x lad e s. Dårefter b e g a f s ig hvardera parten till sitt tålt, sven sk arn e å tfo ljde a f T e r lon och två engelsm ån , danskarne a f tv å engelsm ån och två hollåndare. S v en sk a rn e hade vid danskarnes fu llmakt g jo r t den anmårk- n ingen , a tt den ick e var skrifven på pergam en t sam t a tt den var hopviken i litet format, h v ilk et P a r sb erg skåmt- sam t ursku ldade m ed a tt då pergam en t i allmånhet preparerad es m ed kalk , skrif­ ten s skårpa lå tt u tp lånad es. D årefter hö lls en samm ank om st i det sv en sk a tå lte t, d it danskarne hade för- fo g a t sig . V id dårvid fo r e ta g en öfver- lå g gn in g om p lats för förhandlingarna fö r e s lo g o sv en sk a rn e R o sk ild e så som den b ek våm a ste, m en då denna stad var an- gripen a f sm itto sam farso t, kunde den icke an taga s a f danskarne, hvilka an sågo den p lats, dår d e befunno s ig , såsom