S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1659. den sista H a a gk on se r ten . S v en sk a rn e af- fattade då en p ro te st for a tt o fverlåm na till parlam en tet, men a f v is sa orsaker, som hår nedan sk o la om form ålas, b le f protesten icke aflåmnad. Konungen § 43 . Em ellertid forb lef k onun g en fa st viigrar fort- v jc| s jn m en ing och forklarade g en om antaga S chering R o sen h an e ånyo for m ed larne skiljedomare. sin allvarliga on skan a tt ernå en årlig och

for o frig t icke förtänka konungen , att han 1 6 5 9 . ville, att förhandlingarna sku lle sk e, såsom bruk lig t var mellan andra folk, och icke lå te p å tv inga s ig n ågo t, som vore honom till nackdel. D an skarne hade förv isso g e ­ nom sin vågran rest m ycket mera hinder för fred ssak en s befordran. Men d e ttah in ­ drade icke S id n ey s listiga intriger för att sök a fram tvinga ett anfall a f de en g elsk a och ho llånd ska flottorna på den sven ska . § 4 4 . D å hollåndarne nu in sågo , att Hollåndarne konun gen s b eslu t att icke an taga deras horJ a \lndet" . handia om m ed ling var o r y g g lig t, dårest icke vån- återforso- skapen mellan sven skarn e och dem först ning med blifvit återstålld , fo r e slo g o de en åter- konungen.

b etryggand e fred, sam t att det sku lle vara honom kårt, om de v ille forhjålpa h onom dårtill, men icke så som sk iljedom are, då det vore oerhord t, att repub liker sa tte sig till dom s ofver konungar. F o r ofrig t ville konungen ick e ingå forlikn ing på annat sått, ån att båda parterna forordnade komm issarier, och a tt for m å lets befråm- jande fransmånnen och en g elsm ånn en åto- g e sig m ed larskapet. H o llåndarn e kunde han dårem ot icke an taga till fredsm ed lare, hvilket icke b ord e forundra någon , då de vore hans fiender och fortfarande so k te skada hans rike. Men å sin sida vore han åter m y ck e t forundrad, a tt e n g e ls ­ månnen forenat s ig m ed ho llåndarne och ville foreskrifva h onom lagar, allcleles som segrare p låga g o r a m ed b e seg r ad e . F or att de nu m å tte b lifva o fv e r ty g ad e om konungens a llvarliga m en ing forordnade han till komm issarier vid den foreståend e forhandlingen S ch er in g R o sen h an e och S ten B ielke, låt utfårda le jd eb re f for de danske komm issarierna sam t anholl, att danskarne m å tte g o r a samm a lede s, på det att forhandlingen g en a s t m å tte kunna borja. Men m edlarne, som vo ro g an sk a m iss- nojde ofver d et stram a m o ttagand e t, låto dock icke allt hopp fara om en ly ck lig u tgång a f deras plan. I synn erh et S idn ey , som m ycket lu tade å t hollåndarnes sida, var m ycket uppretad m o t konungen och hade vid en o fv e r lå g gn in g m ed sina k o l­ leger yrkat, att man i foren ing m ed h o l­ låndarne sku lle tv in ga den ha lsstarrige konungen till an tagand e a f det fredsfor­ slag, som i H a a gk on ser ten b eslu ta ts. Hvar- em o t M oun tagu och Bonn invånde, att de icke ånnu fornumm it, a tt konungen a f S v e r ig e vågra t an taga fred sforslaget, utan snarare op p e t forklarat s ig villig och beredd till forlikn ing sam t utfårdat lejd e­ bref for m o tparten s såndebud . Man kunde

forson ing och undanröjande a f all m iss- såmja. D e tta forslag befordrades g en om T erlon till S ch ering R o senh an e tillika m ed en sk rifvelse, hvaruti hollåndarne m eddelade, att de ön skad e komma till låg ret för slu tbehand ling a f E lbingför- drag et med elucidationer, och att de dårefter sku lle uppbjuda all sin formåga att sök a åvågab ringa fred mellan k onun g ­ en och dem . D å de a f konungen an setts så som partiske och såsom m edlare olåmp- lig e , och då d et icke b eh aga t konungen a tt ratificera elucidationerna, innan tvis- terna mellan honom och gen era lsta terna blifvit b ilagda och den gam la vånskapen återfornyad , så hade de hårmed vela t öfversända e tt forslag till forson ing att undertecknas, så snart fred mellan de båda konungarne blifvit afslutad. Följande d ag sk ickade de en person till låg ret för att erhålla v issh e t om deras ankom st vo re till b eh a g och om de sku lle blifva m o tta gn e i en lighe t med sin rang. O ch då ett gynnsam t svar in- gå tt, b egå fvo s ig S lingelan t och Huijbert till lågret, dår de fingo foretråde hos konungen . Sedan de med an ledn ing a f konun gen s svårfaders, hårtig Fredrik a f H o lste in , d öd liga från få llekondoleratH an s M ajestät, g io rd e de en framställning rö- rande elucidationerna till E lb ingfördraget, freden med Danmark och m isshällighe- terna mellan konungen och dem. K onungen svarade hårpå, att ingen ting sku lle vara honom kärare än återknytan- det a f vånskapen med hollåndarne, för hv ilket åndamål han ville sända C o y e t

80