S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

6 18

minärerna en lig t v ed e r ta g e t bruk nu for- 1659. tast m ojligt a fslu tades. § 4 1 . E n g e lsm änn en fortforo emeller- Konungens tid att med m ynd ig ton vilja b estämm a men*ni&yte öfver fred sm ed lingen , och d et sad e s, att danskarne redan g å tt in på deras forslag, holländska E ng e lsm änn en s upp trädand e an så g s dock sdndeJ)uden^ icke härröra så m y ck e t a f ö fverm od som fastm era a f in triger från ho lländarne, som g en a st efter en g e lsm än n en s ankom st till D anm ark ly ck a ts d raga dem på sin sida. D e t var holländarne, som h itta t på detta sä tt för forhand ling för a tt därigenom kunna välta sku lden för e tt a fslag på Carl Gustaf. D an sk a rn e , som enda st för syn s skull an tag it fo r s la g e t, sku lle då äfven kunna pårakna en g e lsm än n en s stöd. K onungen hade m era än en g å n g fore- ställt en g elsm änn en , a tt d eras upp trädande var föro läm pande för hans h ö g a värdig- het, och att d et ick e var G ud s vilja, att han sku lle låta p å tv in g a s ig andras m en ing och råd. Men om de v ille hand ia som vän- ner, som de stä d s e i tal s a g t s ig vara, och u tföra sitt uppdrag en lig t fo lkrä tten , sku lle deras m ed ling vara honom till synner­ lig t b ehag . O ak tad t d e s sa upp repad e för- 16 angusti.

1659 . för öfrigt vore den enda u tvägen att inom fjorton dagar komma till fred. K onungen svarade, att deras ifver var honom till synnerligt behag och att de sedan länge känt hans b enägenhet för fred, men att konungen af Danmark aldrig kunnat formås att afgifva en bestämd forklaring. Emellertid kunde han icke finna det lämpligt att på forhånd yttra sig om villkoren, hvilka ju voro det verk- liga foremålet för underhandlingen, utan man måste börja med preliminärerna, så ­ som i allmänhet och särskildt de nordiska rikena emellan brukats. D enna form för underhandlingar vore så mycket mera nöd- vandig-, som den forutan intet kan af- <_> j slutas med bindande kraft, under det att den vag, som medlarne ville beträda, endast tjänade till att utan andamål få veta, hvad den ena eller den andra par­ ten tankte, och för öfrigt blott skulle ytterligare inveckla saken. D e t vore där- for bast att folja det vedertagna bruket, som också engelsmännen själfve p lägade tillämpa, utfärda lejdebref och fullmakter och öfverenskomma om tid och förhand- lingsp lats, på det att man måtte veta, med hvilka och om hvad man skulle förhandla. Beträffande artiklarne i Ro- skildefreden, hvilkas revision skulle blifva foremål för själfva forhandlingen, hade konungen redan tillfyllest förklarat, att han aldrig fått den säkerhet, som var syftemålet med denna fred. D å danskarne icke underlåtit att våldfora sig på denna fred, medan den sven ska armén ännu stod kvar i hjärtat a f Danmark, hvad kunde man då vänta, när konungen väl vore långt darifrån invecklad i krig på annat håll! Saken hade nu komm it till den punkt, att man icke längre kunde hoppa från det ena ämnet till det andra, utan man måste afsluta en fred på fornuf­ tig grund. Utan att afvika från Rosk ilde- fredens verkliga andemening skulle k o ­ nungen i alla afseenden visa sig tillmötes- gående och så långt som protestanternas gem ensamma intresse och det stora anta- let a f hans fiender som Danmark hetsa t mot honom , det tilläte. Medlarnes upp- gift vore endast att handia i en lighet med sitt uppdrag och se till, att preli-

k laringar från k on u n g en s sida lä to de skriftligen öfverläm na fo r s la g e t till fred och hade de ö fverläm na t en skrifvelse a f enahanda innehåll till konungen af Danmark , som m o tta g it den men b egärt betänketid , innan han läm nade svar. Sam- ma dag an lände alla sändebud en till konungen s läg er och h ad e i sitt saliskap äfven S ten B ielke, som h ittills kvarhållits i Köpenhamn , men på T e r lo n s anhållan lö sg ifv its, enär han a f k onun g en blifvit u tsedd till fu llm äk tig vid fredsforhand ­ lingen. M ot B ie lk e u tv ä x lad e s på T erlon s anhållan de danska riksråden riksamiralen O v e G jedde, rik skan sleren Christoffer U rne och Jörgen Brahe. D å de en g e lsk a och h o lländ ska sänd e­ buden inträdde i förm aket för att ö fver­ lämna d et a ffattade fred sfo rslag et, b e ­ g agn ad e T er lon tillfället a tt a flägsna sig enär han foru tsåg , a tt k onun g en skulle blifva m indre nåd ig, och han v ille icke vara vittne till en o b eh a g lig scen . E fter en stund trädde k onun g en ut i förmaket och S idn ey och hans k o lle g e r beredd e