S_KonugCarlXGustafsBragderII

617

S J Ä T T E B O K E N

1659. Danmark, a f hvilka han var i b e sittn in g , förr an han förlikt sig mecl dem , som danskarne till b eh a g npp trådt fien tligt mot honom eller ock Danm ark b le fve så forsvagad t, att d et icke vidare sku lle kunna skada honom . Engelsmän- S 4 °- E ng e lsm ånn en g jo rd e anspråk nens oreson- på att underhand lingarne sku lle foras efter liga upp cjeras aod tfinnande och fordrade, att båda tradanae. » parternas komm issarier utan att hålla någon samm ankom st sin sem ellan sku lle framstålla sina anspråk , förebärande att saken på d etta så tt låttare sku lle kunna afgöras. D e tta o g illad e s a f konungen , hvilken vidhöll d et forhand lingsså tt, som mellan alla folk ö fligt var och som i alla tider brukats mellan S v e r ig e och Danmark. K onun g Fredrik därem o t för- klarade s ig b en åg en att ingå på d etta forslag, men d etta var ingalunda före- stafvadt a f någon lust till fred utan i full förv issn ing om att Carl G u sta f sto lt skulle förkasta e tt dylik t så tt för för- handlingar. Sku lden till en vågran a f fredsforslaget sku lle då falla på konungen af S v er ig e , hv ilk et i sin ordn ing sku lle gifva holländarne en förevändn ing a tt 6 angustí, företaga n å g o t m o t S v e r ig e . A f denna

att vid sin å terkom st från Köpenhamn 1659 . m edföra en skriftlig forklaring, hvaruti k onungen a f Danmark sku lle uttala s ig om p latsen för förhandlingarnas förande och om så ttet. Engelsm ånnen , som icke kunde forete någon dylik forklaring, före- d rogo till en början, att man sku lle öfver- låta förhand lingssaken åt dem gem en sam t med de franska och holländska sände- buden och utan de danske komm issari- ernas medverkan . Vid nästföljande kon ­ ferens påv isad e de sven sk a sändebuden oform ligheten i att gö ra s ig till skilje- dom are utan hörande a f parternas k om ­ m issarier och att detta vore ett ovärd igt och m ycke t ovan lig t förfaringssätt; att engelsm ånn en , som saknade kännedom 0111 de nord iska rikenas förhällanden, skulle nödga s därom förskaffa s ig upplysningar från ena och andra hållet, hv ilket sku lle vålla uppskof; att det förfaringssätt, som a f sven skarn e föreslam ts, nämlipfen för- o y o hand ling mellan konungarnes komm is­ sarier en lig t v ed er ta g e t bruk, sku lle lå t­ tare undanröja svårigheter; att det vore n ödvänd ig t att veta, mec! hvilka p e r so ­ ner man hade att förhandla, enår ingen ly ck lig u tg ån g kunde våntas, dårest man icke hade kännedom om förhandlarnes form åga; att lejd eb re f och tillfyllestgö- rande fullmakter m åste a f båda parterna utfärdas och ö fveren skomm else om tid och p lats, om personer och annat mera m åste g ö ra s; sam t att, om några me- n ingssk iljak tigheter upp stode, man då, så som bruk var, sku lle vånda sig till medlarne. Men engelsm ånnen to g o inga skål, 3 a n g u s tí,

an ledn ing und erkastade han s ig utan för- behåll hollåndarnes m ed ling m ed sådant förtroende, att han ville, att båda parter­ nas komm issarier om ede lbart efter freds- artiklarnes formu lerande sku lle ratifi- céra och kungöra dem , utan att han behöfde hvarken g ifva sina komm issarier oinskrånkt fullmakt eller de sv en sk e lejdebref. E fter de en g e lsk a såndebud en s åter- kom st från K öpenham n samm an trådde de med de sv en sk e komm issarierna och d iskuterade k onun g en s a f Danm ark ön- skan angående en separatfred . S v en sk a r ­ ne b egård e att från konun gen a f D a n ­ mark få en skriftlig forklaring dårutinnan, tillåggande att konun gen a f S v e r ig e hade så ofta g ifvit tyd liga b ev is på sin benå- g enh et för fred, att d et icke an stod h o ­ nom att dårom vidare u ttala sig , förrän han från konun gen a f Danm ark fått en definitiv forklaring. D e tta kunde han med så m ycket större fo g fordra, som m ed ­ larne icke kunde förneka, att de lofva t

de sad e endast, att så eller så ville de hafva det och befallde såsom herrar. T ro ts konungen s forklaring, att han icke v ille an taga hollåndarnes med ling utan foru tgången forson ing, handlade de ute- slu tande i sam forstånd med holländarne, och de låmnade F rederik sborg , dår k o ­ nungen uppehöll sig , och återvånde till H e lsin gö r , hvarifrån de skriftligen iör- frågade s ig hos honom , om han ville förhandla på grundval a f Rosk ildefreden , sam t sad e sig hafva i sina hånder k o ­ nungen s a f Danmarks skriftliga d ek la ­ ration om g illande a f forslaget, hvilket