S_KonugCarlXGustafsBragderII

616

S J Ä T T E B O K E N

lertid sy nnerlig t b ek våm a for underhåll 1659. a f flottan och for a tt hålla kenden på afstånd. D å r em o t kunde man icke veta, hvart man sku lle fora arm én efter en med Danmark a fslu tad fred. T y att föra den sjö led es till P reu ssen sku lle k o sta för m ycke t penn ingar och v o r e h eller icke utan risk, då en for land stign in g låm p lig hamn saknades. D e s su tom vo re hela Preussen öd e lagd t och icke en s i stånd a tt under- hålla dårvarande ga rn ison er. A tt intrånga i Polen å ter v o r e farlig t, då de svenska trupperna voro så m ed ta gn a och man icke kunde vara tr y g g för danskarne utan att förstärka garn ison ern a i de b efå stad e stå- derna och vid g rån sen . A tt g en om T y sk ­ land fö retaga e tt tå g m o t Ö sterrike och Brandenburg sku lle ick e tillåtas, ty om konungen dristacle g ö r a d etta , sku lle riks- stånderna u tropa h onom som fredsbrytare utan att tånka på den oforrå tt han lidit i T y sk land och anno r ståd es. Och alla lånder, som den s v en sk a armén måste g en om tå g a , sku lle förk lara konungen för hende, och på d e tta så tt sku lle antalet a f hans ovänner y tte r lig a r e ökas. Ett ty sk t krig sku lle för honom blifva en o lid lig börda, hv ilken lä n g e sku lle tynga honom , då han in g a bund sförvan ter hade, och ingen h jålp a f p ro te stan tern a vore att förvänta. Hårtill kom , a tt han efter afslutad fred m ed D anm ark icke hade en tillräck ligt stark arm é för att anfalla hen­ den och inga n o g starka p la tser for att hålla honom tillbaka. O ch då han g e ­ nom k rig et med D anm ark g å tt förlustig så m ånga p la tser i Pomm ern , vore d e t ' så m y ck e t större sk å l a tt behå lla de i Danm ark tagn a p la tserna , tilis han åter- fått dem , som g å tt förlorade i Pommern. D å k onun g en t o g allt d etta i öfver- vågand e och å andra sidan in såg nöd- vånd igh eten a f a tt komm a till fred for att icke, om k r ig e t sku lle fortså ttas, allde- les komm a till k orta i striden mot så m ånga hender, a n så g han, att han an- tin gen sku lle g en om en allmån fred göra s ig kvitt alla sina hender eller, om han p å tv in gad e s separa tfred , icke ingå den efter andras g o d ty c k e utan efter hvad han höll för sitt rike n y ttig t. H an beslöt därför a tt icke återlåmna de p latser 1

1659 . a f hvilka de under sista kriget haft tie tusen på sin flotta. Salunda hade hol- 1ånd arne nått sitt mal, under det att engelsmannen handlat i strid med sitt eg e t intresse, i det att de forlo ia t an­ seende såvål som penningar och handels­ formåner. Konungens § 3 9 - Sedan konungen narmare be- planer for gTundat, huru sårande for hans hoga den ”“d™ aSte vårdighet och skadliga for hans sak for-

bemålda konsertfordrag voro, i det han åter komm it i sin forrå osåkra stållning, hvarur han velat gen om detta nya krig befria sig, och då han icke kunde lida, att några a f de vik tigaste artiklarne i Roskildefreden u teslo tes, b e slo t han att till en borjan an taga Frankrikes och E n g ­ lands medling. Men hollåndarne, som voro hans kender och d a g lig e n ' visade pro f dårpå, kunde han afgjordt icke an taga så ­ som medlare, med mindre den gam la vånskapen mellan svenskarne och dem forst återstålides. Vidare ville han icke af medlarne låta sig foreskrifvas några lagar, utan freden med Danmark skulle en ligt sedvan ligt bruk genom komm is­ sarier från båda parterna forhan dias. Men han var icke sinnad att inlåta sig i for­ handlingar med Danmark, om icke på samma gån g fred med alla hans kender kunde ernås eller om icke i den separat­ fred, som medlarne foreslagit, full såker- het gåfves honom icke allenast på pap- peret utan i verkligheten och Danmark bragtes dårhån, att ingen fara vidare dårifrån hotade honom . Om icke detta kunde ernås, var han besluten att icke låmna ifrån sig någon a f de platser, som han hade i sina hånder och som voro for honom bekvåm liga. En hvar kunde också inse, huru ringa konungens sak blefve hjålpt genom en separatfred med Danmark, om man to g e i betraktande, huru danskarne till hans skada dramt o honom bort från Polen och u testån g t honom från all vidare framgång, huru danskarne till behag många kender an- fallit honom , hvilka stora forluster han lidit i Livland, Preussen, H o lstein och Jylland, huru mycket folk och penningar han iorlorat i Danmark. D e p latser, a f hvilka han kommit i besittn ing vore emel-