S_KonugCarlXGustafsBragderII

förskaffa engelsm ännen så stora formåner, 1659 och därför hade de bort kånna sig sk y l­ d ig e att g ö ra s ig S v e r ig e ånnu mera forbundet. G enom dylika åtgårder hade de i icke ringa mån satt sitt g o d a namn och an seend e på spel, ty såsom garanter for R o sk ild efred en voro de p lik tige att uppehålla d e ss okrånkbarhet. Och en ­ dast föga b eröm m e lse hade de att vån- ta a f att de utrustat en stor flotta, som till alla grannars skråck leg a t på sjön utan all ny tta och utan att hafva vunnit det föresa tta målet. M ånga och stora kostnader hade ock så hår tillspillo- gifv its. K onungen a f S v e r ig e kunde vål forstå, att engelsm ännen icke sku lle n ed ­ lag t d e ssa stora kostnader utan for- hoppn ing att a f honom erhålla ersått- n ing därför, och han hade ock så i sjålfva v erk e t erbjudit dem icke ringa fördelar betråffande varor a f flere slag , virke och utrustn ingsartik lar för fartyg. Nu hade em ellertid engelsm änn en själfve berö fva t sig alla formåner och i strid med sina in tressen vela t tv inga konungen att rati- flcera E lb ing förd raget, i kraft a f hvilket bland annat hollåndarne tillerkåndes sam- ma friheter som andra folk och S v e r ig e till och med förp lik tades att hjålpa h o l­ låndarne åfven m o t engelsm ännen . H ade Eng land därem ot vidb lifvit sitt förra upp- trådande, sku lle cle hafva bevarat sitt an seend e och kunnat bringa fred till stånd efter sitt e g e t god tfinnande. T y åfven m o t sin vilja sku lle hollåndarne då hafva måst stanna vid Rosk ildefreden , em edan de hade full sy sse lså ttn in g med Portuga l och S v e r ig e och icke skulle vå g a t draga ö fver sig åfven franska och en g e lsk a vapen . Nu voro engelsm ännen reducerade till att spela andra rollen, och för dem å te r stod e intet annat ån att så som ett sla g s b ihang inbegripas i E l­ b ing fördraget. S lu tligen hade de g enom d etta fordrag g ifv it sina afundsmån ånnu en fordel g en om a tt bitråda forslaget om T rondh jem s återlåmnande till D an ­ mark, ty danskarne hade mindre fordel dåraf ån hollåndarne, enår inkom sterna från denna stad voro förpaktade till Am sterdam . Hollåndarne hade ock så dår det bästa tillfälle att vårfva matroser, 615

S J A T T E B O K E N

1659. Danmark, v ille k o n u n g F r e d r ik ick e s lä p p a in i Köpenhamn de till Danm ark afsånda hollandska trupperna, a f fruktan att d e ssa ga ster sku lle få någon s la g s ö fverm ak t dår. Och han v isad e s ig o ck så m ycke t ogun stig i fråga om d et a f hollåndarne åvågab rag ta stille stån d e t, h varigen om svenskarne sku lle få tillfälle att bringa de öfriga danska öarna under sin lydno och ännu mera b e fä sta för dem låm p liga platser. K o n s e r tß r - § 38. E n g e lsm änn en s och holländarnes dragen be- åtgoranden sy n te s Carl G u sta f m y ck e t C a r lG u s 'ia f förhatliga, och han an så g d et o för syn t

att under h ö gm od ig a later foreskrifva de båda konungarne lagar, och att de skulle med vapenm ak t tv in ga s, dårest de icke ville stålla s ig d esamm a till efterråttelse. D e n forstå H aagk on ser - ten sku lle vål i någon mån kun nat fördragas, då den m era sku lle tjåna s å ­ som instruktion för såndebuden ån vara för konungarne b indande. Men då de tre staterna, utan att förut hafva inhåm tat konungarnes m en ing , dristat g ö ra s ig till skiljemån och dom are, innebar cletta ett förödm jukande a f den k un g liga vår- d igheten . K onun g en hade aldrig kunnat tånka sig , att en g elsm änn en efter så många löften om vånskap sku lle anslu ta s ig till hans ilender och g å med på ett för honom så ofördelak tig t fordrag och med sådan otack löna honom , som erbjudit dem så stora formåner. O ch d etta sy n te s honom så m ycket mera ob illig t och o tillstånd ig t, som han ju an tag it fo r sla g e t om Ro- skildefreden så som basis, ehuru han icke vore dårtill forpliktad i kraft a f den forstå H aagkon serten , utan m anats dårtill endast a f vånskap för Eng land , under det att danskarne helt kort våg ra t an taga det framstållda forslaget. Nu hade till nack- del för den, som an tag it fo r sla g e t men till b eh ag för den m o tsp ån stig e dansken , ett annat från det forrå helt sk iljak tig t fordrag b lifvit afslutadt, som ingalunda 1 g od o sku lle kunna på tv inga s honom . Men u tom konungen funnos åfven andre, som an så g o , att en gelsm änn en hår handlat i strid m o t k lokh et och for­ nuft. G enom e tt dylik t förfarande hade de förtörnat S v e r ig e , som dock vela t