S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

607

1659. anses p lik tig e a tt g ifv a sa tisfak tion . Och emedan de v isad e så sto r t in tre sse för kurfursten a f B randenburg och stad en Danzig, vore k onun g en äfven b en a g en att äterförsona s ig med d e ssa , på d et v illkor att under p å g å en d e krig med P o len det skulle stå hon om fritt att u pp ta g a tull i Pillau och M em el efter samm a grund som i Riga. D e tta var füllt i en ligh e t med k rig ets rätt och hade under förra k r ig e t o ck så ägt rum; kurfursten a f B randenburg hade genom fordraget i Labiau äfven m edg ifv it detta och tillförsäkrat k onun gen andel i tullen. N å g o t annat sa tt a tt erhålla sa tis ­ faktion a f kurfursten och hjalp m o t egn a och pro testan tism en s fiender kunde konun ­ gen icke utfinna. D e t sk ed d e ick e hol- låndarne någon oförrätt, om en m å ttlig och för alla lika tull u tkräfdes. Om konungen sku lle n öd g a s åter af- träda de eröfringar han g jo r t i Danm ark , fordrade han i er sä ttn ing h ela N o r g e och K ronborg mecl närm aste om råde, i syn- nerhet 0111 all tull sku lle upphä fvas, utom den som erlad es för underhåll a f fyrarne. Vidare sku lle an ta let danska ö r lo g s fa r ty g begränsas, ty en stark dansk flotta sku lle städ se u tgö ra en fara för S v e r ig e ; och om de danska och ho lländ ska flo ttorna skulle komma att förena sig , komm e myc- ket ob eh ag att vå llas icke b lo tt S v e r ig e utan äfven England . O ch slu tlig en sku lle dan ­ skarne icke tillåtas a tt värfva so ld a ter eller förstärka sina trupper u tö fver e tt v isst antal, då k onun gen an så g det ok lok t att nu släppa tillfä llet ur händerna att försäkra sig om en framtida och b e s tå en d e trygghet- m ed de ho lländ ska sändebud en för- &rhandling ordnade konungen S ch erin g R o senh an e , ^ändsk h°l~ ^ u sta^ ° ° P ) C o y e to ch E d v a r dE h r en s ten . debuden. holländarne vid forstå samm ankom sten företedde sin fullmakt, befanns den samm a icke alls gä lla förevarande fråga och var dessu tom full a f uppenbara fe lak tigh eter, hvilket holländarne icke heller kunde för- neka, hvadan den a f sv en sk a rn e og illad es. D å fram lämnade holländarne en annan fullmakt, som var n å g o t vidare och mera tillfredsställande, ehuru äfven den i m ånga stycken bristfällig. D e började m ed att framförallt yrka på att underhand lingen Forordnande ritr för ««- § 30. T ill komm issarier för underhand-

sku lle betrak tas såsom en fortsättn ing a f 1659 . den i Preussen påborjade, alldeles som om forhållandena gen om deras oreson- ligh e t icke undergått någon förändring sedan d e ss, i stä llet för att g en a st g å till v erk e t på rätt sä tt och börja med att söka ävägab ringa forson ing och utjämning a f alla tvister. D å nu detta för dem framhölls, sö k te de på alla sä tt urskulda sig , anför- ande att de icke direkt anfallit S v e r ig e med krig, att de icke an så g e sig bundne vid de gam la fordragen , och att det vore mera g a g n e lig t, om eftervärlden icke vidare erin- rades om deras m isshä lligh eter och tvister. Em ellertid var det redan i H aagkon ser- ten stipu leradt och i S lin g elan ts forstå skrif- v e ls e framhållet, att man sku lle börja där- med. F ö r öfrigt voro de i fullmakten kon stituerad e så som d epu te rad e och icke så som fu llm 'd k tig e , hvilket eljes i alla fullmakter brukar u ttryck ligen u tsättas. O ch i fullmakten stod »förhandla», och hv ilk et redan i Preu ssen gifv it an ledn ing O Ö till anmärkn ing, då rä tteligen därtill bort fo g a s »och afsluta» för att icke lämna rum för olika tolkn ing. Men då nu h o l­ ländarne icke v ille erkänna d essa fel och brister och konungen å sin sida ville undvika, att en så v ik tig forhandling af- b rö te s, fo r e slo g han den u tvägen , att tillsvidare u tväx la fullmakterna och att ett annat formulär sku lle upp sättas, som a f båda parterna kunde gillas. D e tta god - kändes a f holländarne med det tillägg , att de »skulle förnya de gam la fordragen och upprätta nya». Därpä b egä rd e h o l­ ländarne lejd eb re f för sig och sina k o lleg er i Köpenhamn för att äfven kunna under- handla m ed konungen a f Danmark.

D å man nu sku lle skrida till själfva saken och sven skarn e därvid läto forstå, att man efter så m ånga oförrätter och lidna skador sku lle först underhandla om en ärlig forson ing och sedan o fvergå till b ehand ling a f de gam la och nya fordragen, talade holländarne om ingen ting annat än forny an det a f vänskapen och b iläggand et a f striderna m ed Danmark , hvadan under samm ankom sten ingen tingu trä ttad es. D e t b le f em ellertid för holländarne snart tyd lig t, att d e ssa underhandlingar icke inom tre veckor sku lle hinna afslutas och att sven-