S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

6 o 8

heller några order i d e tta fall. A n tingen 1659. var d etta forhållandet, eller o ck så ville han icke låta s ig p åv erk a s a f en fråm- mande m in ister. E fter all an ledn in g skulle danskarne komm a i y tte r lig t trångmål, såv ida icke en r eg em en tsfö rän d r in g i E n g ­ land intrådde. D å nu em ellertid M eadow e icke hade n å g on fu llm akt från det nya parlam en tet och inga n y a såndebud från E ng land v o ro tillståd e s, b e g a g n a d e ho l­ låndarne tillfället a tt lo s ry ck a s ig från den forstå H a a gk on se r ten och p lanera en annan, som vo re m era till D anm a rk s formån. § 3 1 . D å ho llåndarn e så en tr å g e t yrkade Kommgens på ratifikation a f E lb in g fö rd ra g e t, för- tankar om k larade k onun g en s ig ick e a lld e le s obe- någen därtill, fö ru tsa tt a tt till större tr y g g h e t for h on om å fven Brandenburg och Danm ark dåri in b e g r ep e s . Men han befarade, a tt d enna affår kunde våcka m isstro h o s en g e lsm ån n en och g ifva dem an ledn ing a tt a fb ry ta underhand lingarna om alliansen . D å k onu n g en ståd se to g hånsyn till en g e lsm ånn en och icke ville företaga n å g o t, som kunde m issh aga dem, och då ingen å te r fo r son in g m ed hollån ­ darne sy n te s kunna k omm a till stånd, med m indre E lb in g fö rd ra g e t ratificerades, hvarpå en lig t sånd ebud en s u tsa g o vån- skapen mellan S v e r ig e och H olland be- rodde, fo r e to g s ig k onun g en att med M eadow e ö fv e r lä g g a om saken . F ö r denne framhöll han, a tt ho llåndarn es fordran icke i och för s ig sjå lf v o r e h onom så m ycket em o t, men han v o r e o v is s , om hinder för den fö r e sla gn a a llian sen m ed England dårigenom kunde upp stå . O ch nu ville han höra M eadow es m en in g , på d e t a tt intet m å tte fö retaga s eller b e slu ta s , som kunde våcka E n g land s m issh a g . H årpå svarade M eadow e, a tt stå lln in g en sy n te s honom m y ck e tb ek ym m e r sam ,d äd an sk a rn ea fb ö jt fred sforslaget och han m y ck e t betv iflade de hollåndska sånd ebud en s å rligh et i saken. Em ellertid kunde han ick e efter e g e t god t- finnande g ö r a n å g o t utan m å ste följa order, som g in g o ut på att m ed all flit sök a undan- röja m issäm jan mellan k onun g en och h o l­ låndarne på ba sis a f E lb in g förd rage t, som han an såg m y ck e t fö rd e lak tig t för S v er ig e , om b lo tt D anm ark s, B randenburgs och D an z ig s an slu tn ing därtill vunnes.

1659 . skarne icke g en om b lo tta ord sku lle lata drifva bort sig från sina kvarter och erofrade områden, i synnerhet som ko- nuno-en med stor ifver låt uppfora befåst ningar vid K ronborg, K joge, Korsoi och andra p latser sam t åfven forstårkte lagret utanfor Kopenhamn, forutom att han till men for danskarnes forsvarskraft ofverallt låt uppsnappa till krigstjånst dug lig t k rig s­ folk. Hollåndarne måste dårfor tillgripa kraftigare medel for att nå sitt mål. D e hollåndska såndebud, som voro forordnade att i Kopenhamn underhandla med konung Fredrik, tillrådde honom på det allvarligaste att g å in på Haag- konserten, hvilket for honom under for- handenvarande forhållanden vore det allra båsta. Men efter att hafva u ttryck t sitt tack for all honom bevisad vånskap for- klarade han, att han forr sa tte allt på sin sp ets ån ingick på en forlikning på Rosk ildefredens grundval, i synnerhet som hans vånner och bundsforvanter dårifrån skulle uteslutas. Han kunde icke ingå på någon annan fred ån en, uti hvilken alla skulle inbegripas. Dår till borde hollån­ darne fortfarande gifva honom sitt under­ stod , och vore detta det båsta m ed iet till befordrandet a f en efterlångtad fred. T ill forhandlingsplats foreslog han Lübeck. D e tta for hollåndarne så otillfredstållande svar forryckte i icke ringa mån sånde- budens plan, enår de tagit for afgjordt, att svenskarne skulle afslå fredsforslaget, men danskarne dåremot villigt an taga det, hvaraf skulle foljt, att svenskarne skulle gått m iste om hjålp af den en gelsk a flot- tan, hvaremot de fått full frihet att låmna Danmark det bistånd, som de kunde finna låmpligt. I denna kritiska situation v isste de icke, huru de skulle handia. M eadow e å sin sida sok te formå hollåndarne att i enlighet med Haagkonserten undandraga danskarne sin hjålp, då d e sse afslagit fredsforslaget. Såndebuden kunde icke invånda någo t dåremot och m eddelade sig med Obdam, som med sin flotta låg i S tora Belt. D enne, som a f M eadow e forut fått underråttelse om tre veckors stilleståndet och vid denna underråttelse visat sig m ycket tro tsig svarade, att han hade ingen kånnedom dårom och icke