S_KonugCarlXGustafsBragderII

6 o 6

S J Ä T T E B O K E N

m o t S v er ig e . Men enår de g en om en 1659. allians voro bundne vid Danm ark , hade de icke kunnat ö fv erg ifva sin bundsförvan t, som komm it i en y tte r lig nöd. Nu vore såndebuden em ellertid k om n e för att for­ nya den gam la vän skap en m ed ett rike, med hv ilket ho llåndarne sed an lån o- tid o stå tt i så fortro lig t forhå llande, och för att undanröja de m issh å lligh e te r och den förbittring, som med sådan skårpa blifvit rådande mellan de två grannkonungarne. Under upprepandet a fön sk an om fornye lse a f den gam la vän skap en och forbundet lade S lin gelan t sårsk ild v ik t på a tt E lb in g fö r ­ draget med elucidationer m å tte ratificeras. På detta svarad e k onun g en m ed m ycken vån lighet ehuru i n å g o t svå fvand e orda- lag , att han lån g tad e icke m indre efter fred ån hollåndarne, men betråffande E lb ing förd raget hade g en om ho llåndarnes forvållande stå lln ingen b lifvit en annan, enår de i stå llet för u tlo fvad vån skap och forbund upptrådt fien tlig t. Em eller tid hade förb ittringen icke stig it så , a tt en forson ing vore u teslu ten , och för åvågab ringand e dåraf ville han u tse komm issarier. § 29. Innan k onun g en v ille an taga K o n u n g e n s hollåndarnes m ed lin g i k r ig e t mellan tankar 7(,~ 0 ra n d e a te r- honom och Danm ark , fordrade han, att p rsoningmd å terforson ing m ed ho llåndarne sku lle ske. hollåndarne.

1 659 . a f gamm al vänskap och bundsförvantskap förklarade de s ig beredda till m ed ling och hade för detta åndamål affardat sån- debud, hvilka åfven hade till uppgift att sök a undanröja allt m issforstånd mellan svenskar och holländare sam t bringa El- b ingfördraget med ty åtfoljande elucida- tioner till slu tligt afgörande. A f clenna anledn ing anhöll S lingelan t om audiens hos konungen för att fullgöra sitt uppdrag. T ill svar harå a fga f konungen en skrift­ lig forklaring, hvaruti han anförde, att han från sin sida icke gifvit någon an led ­ ning till m isshällighet med hollåndarne, men genom illasinnade tillskyndares an- stiftan hade konungens alla åtgårder för vidmakthållandet a f vänskapen gåckats. Därefter erinrade han om hvad med anledning a f E lb ingfördraget senare före- komm it och tillfogade, att efter hvad som passerat borde man inse, att audiens icke kunde beviljas en från hollåndarne afsånd besk ickn ing, som hade till uppgift att b ilågga striden med Danmark, och att föga tilltro kunde såttas till deras åtgårder, innan en återforson ing mellan svenskarne och dem åg t rum. Han ville emellertid icke vågra att återknyta den gam la vänskapen med hollåndarne, om de menade årligt, och om han erhöhe rimlig satisfaktion för lidna skador. För sådant åndamål kunde S lingelan t komma, och han skulle blifva m o ttagen , såsom hans rang kråfde, och skulle i sådant fall lejdebref låmnas. U tan att ingå på konungens forklaring, som han sk ickade till sina principaler, b e g a f han s ig till konungen och b le f under för såndebud öfliga ceremonier a f honom i audiens mottagen . T re dagar därefter anlånde också hans k o llega Huijbert till K ron ­ borg och fick samma m o ttagande. E fter ytterligare några dagar anlånde äfven V o g e lsan g och van Haren , hvilka blifvit sårskildt afsånde till konungen a f D an ­ mark, och som gårna ville tillsammans med sina ko lleger fram lägga saken för konungen a f S v erige. D e framhöllo g e n e ­ ralstaternas oro öfver det olyck liga krig, som nu rasade mellan de nordiska rikena, sam t att hollåndarne icke haft i sinnet att någonsin företaga några fien tligheter m a j.

I d etta sy fte kråfde b illigh e t och råttvisa, att hollåndarne sk iid e s ig från S v e r ig e s ilender och a fhö lle s ig från alla fientlig- heter m o t sven sk arn e, å tm in ston e under den tid som underhand lingarna p å g in g e sam t att de er sa tte all skada , som deras tro lö sh et vållat, och g o d tg jo r d e S v e r ig e , hvad de en lig t 1 6 4 0 och 16 4 5 ingångna fordrag voro sk y ld ig e till, å fv en som att d e återlåmnade de sv en sk a fa r tyg en och u trym de N y a S v e r ig e . F ö r v is so vore hollåndarnes orå ttfård igh et sto r och den skada, som de tillfoga t såvå l konungen som p ro te stan tism en s sak ob eråkn elig , enår några a f k onun g en s bundsförvan ter g en om det a f hollåndarne framkallade danska k riget fu llkom lig t g å tt under och andra så som R ak o czy och Brandenburg g å tt öfver till k onun g en s ilender. Dårtill komm e, a tt ny ligen eröfrade p la tser g å tt förlorade och andra om råden b lifvit öde- lagda, för hv ilket allt hollåndarne m åste