S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

s 1 9

F E M T E

hållan om restitution af Warschaus arkiv, 1658. skulle sändebuden svara, att man icke kunde därtill förbinda sig, enår dess hand­ lingar kunde hafva af polackerna sjålfve blifvit bortforda, innan svenskarne kommo till Warschau, eller ock blifvit stulna efteråt af soldater. § 85. Till ofvannåmnda instruktioner, Hemliga som kunde betraktas såsom officiella, order' tillade konungen åfven några hemliga. Då man icke kunde hysa något tvifvel om drottningens af Polen och de fleste stormännens fruktan för den fara, som hotade från österrikarne och som de själfva dragit öfver sig i förhoppning på österrikarnes hjålp, var det lått att forstå, att de blott afvaktade ett gynnsamt till­ fälle för att komma loss från en så fruk- tansvård makt. Det var också utom allt tvifvel, att fransmånnen icke skulle under- låta att stödja polackerna, såvål ur syn­ punkten af egen såkerhet, som icke tillåt Huset Österrikes maktutveckling, som ock af konungens enskilda intresse, i håndelse Johan Casimir skulle inom nårmaste tiden med döden afgå. De svenska sändebuden fingo dårfor order att icke resa några svå righeter för österrikarnes tillträde till för­ handlingarna, då det fanns anledning att tro, att de skulle inverka på polackerna till formån för freden och för satisfak­ tion för svenskarne i Preussen. Emellertid anbefalldes sändebuden att så mycket som mojligt draga fordel af den missåmja, som började gro mellan Österrike och Polen, och att intet underlåta för att vinna de ös­ terrikiska sändebuden, om de märkte, att desse voro gynnsamt stämde för Sveriges anspråk på Preussen och tullen. Ja, sän­ debuden skulle till och med lofva öster­ rikarne, att konungen icke komme att ingå i några forhandlingar hvarken med fransmän eller engelsmän, om österri­ karne kunde formå polackerna att till- fredsställa konungen härutinnan. Emeller­ tid skulle denna sak icke afhandlas genom alla sändebuden utan endast genom ett par af dem, och man skulle gå mycket försiktigt tillväga. Men om de svenska sändebuden märkte, att österrikarne en­ dast ville gäckas med dem, skulle de hetsa fransmän och polacker mot öster-

1658. mera som desse icke hållit sitt ord till honom. Dessutom skulle till honom åter- lämnas de arfgods, som han innehaft i Polen. Om moskoviterna önskade gå med i denna traktat, kunde detta låta sig göra, med villkor att de återlamnade alla de platser, som däri uppräknades och allt, som de tagit i Livland, forutom att de skulle afstå från alla anspråk, som de inbillade sig, att polackerna god­ kant, på besittningsrått till dessa platser samt betalade en viss summa penningar till svenskarne für den skada, som desse lidit under detta krig. Beträffande österrikarne befallde ko- nungen sina sändebud att se till, att deras mellanhafvande med Polen blefve uppgjordt, för att man dåraf måtte kunna doma om deras sinnelag, om de ville gå med i traktaten eller ännu nårmare sluta sig till konungen mot polackerna. Sändebuden skulle icke motsåtta sig for­ handling med] österrikarne, men desse måste dårvid lofva, att hvarken de eller deras bundsforvanter skulle vare sig direkt eller indirekt i Tyskland oroa konungen. Ej heller skulle de företaga något mot fredsvillkoren stridande, icke inblanda sig i kriget med Danmark och icke taga parti för staden eller stiftet Bremen. Pro- testanterna skulle tillförsäkras fri religi- onsutöfning i de österrikiska arfländerna och rättighet att sålja sina egendomar, om de ville låmna landet. Carl Gustaf ålade vidare sändebuden att icke lofva österrikarne någon skadeersättning för deras kostnader under kriget och att icke på minsta sått gifva dem något understod i deras anspråk på polska kronan. Rörande danskarne, som gårna ville deltaga i förhandlingarna, skulle den sa­ tisfaktion, som de begårde, inskrånkas till hvad som i Roskildefreden stipulerats. Staden Hamburgs fordel skulle man be- akta, och då härtigdömet Mecklenburg lidit stor förlust under detta krig, fore­ slog Carl Gustaf att konungen af Dan­ mark skulle afstå från alla sina anspråk på hårtigen och till honom återstålla den forbindelse, som han erhållit som såker- het för en lånfången summa. I håndelse polackerna framstållde an-

67