S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

S I 2

1658. och att konungen skulle äga frihet att sade han okunnighet om hvarpå saken 1658. öka eller minska sina trupper. Men då hakat upp sig samt befallde Thurloe all- svenskarne sporde, hvad engelsmännen varligen att afsluta den, men denne fann tänkt göra, frågade de senare i sin ord- sig foranlåten till ännu längre uppskof. ning, om icke det krig, som Cromwell Då Cromwell frågade honom, hvarpå förde i Spanien och Flandern kunde be- allt detta berodde, svarade han, att sven- traktas som full kompensation for konung- skarne begärde penningar, och man måste ens expedition. Och då svenskarne sva- undersöka, om man hade någon skyl­ rade, att detta icke vore tillfyllest, till- dighet att lämna sådana, om man vore kännagäfvo de engelska ombuden, att i stånd därtill och om man borde lofva de skulle underrätta Cromwell därom. något utan att vara viss på att kunna Några dagar därefter afgåfvo de till de hålla sitt löfte. Samtidigt insjuknade Crom- svenska sändebuden en forklaring, som wells dotier, hvilket gaf anledning till de emellertid endast ville hafva betraktad ytterligare uppskof. Nieupoorts ankomst såsom provisorisk. Häremot framhöllo från Holland bidrog i sin mån att afkyla svenskarne nödvändigheten af att icke engelsmännen och minska Carl Gustafs forspilla tiden, i synnerhet som man från utsikter. Engelsmännen uppträdde nu Holland väntade Nieupoort, som ovillkor- mycket afvisande, i synnerhet när talet ligt komme att motarbeta alliansen. Men foil på penningar. England var också engelsmännen kunde icke besluta sig för mycket utmattadt, hade att underhålla att öppna på pungen och skulle helst en armé till lands och hade gjort frukt- velat tå slut på saken, utan att det kostat lösa expeditioner till sjöss. Enskilda, som dem något. De voro så öfvermodige, ägde förmögenhet, ville icke utsätta sig att de ansågo sig kunna fordra subsidier för risk utan först se, huru Carl Gustafs af andra utan att själfve behöfva lämna foretag skulle utfalla, och handia därefter. 16juli. några. Vid den tiden begaf sig Crom- Thurloe omtuggade ständigt, att engels- well till Hampton Court, hvilket vållade männen icke kunde utfästa sig till några ytterligare uppskof. Svenskarne under- subsidier fore parlamentets sammankomst, läto emellertid icke att pådrifva penning- men om man ville lämna åsido penning- sakens afgörande, hvarvid engelsmännen frågan, stode han redo att reglera de bragte affären med kurfursten af Bran- andra punkterna. Vid denna tid afled denburg på tal, framhållande, att då ko- Cromwells dotter och hans egen hälsa nungen vägrat kurfurstens sändebud au- var vacklande. Nieupoort fortsatte allt- diens, var detta ett tecken att han tänkte jämt att misstänkliggöra Carl Gustaf för anfalla honom, hvilket Cromwell icke engelsmännen, framhållande att denne ville kunde tillåta. Sedan de blifvit lugnade behålla Preussen och underkufva Danzig i detta afseende, utlofvade de en ny för- och Lübeck för att göra sig allharskande klaring. Det var för öfrigt ingen hem- på Östersjön. Och mindre tyngande skal lighet, att kurfursten af Brandenburg be- skulle varit tillräckliga för engelsmännens gagnade sig af holländarne för att för tvekan, då de i det stora hela icke voro engelsmännen misstänkliggöra konung- benägne för alliansen. ens planer. § 82. De omständliga forhandlingarne Då Cromwells uppehåll på Hampton med engelsmännen och desses upprepade ¡ongSamma Court syntes de svenska sändebuden allt- undanflykter hade för länge sedan ut- forhandling 23juli. fbr långt, begåfvo de sig dit för att an- tröttat konungen, och han foreholl Mea- an^

hålla, att Cromwell skulle med trupper dowe i häftiga ordalag denna förhalning och fartyg bistå konungen, i händelse af saken. Vid underrättelsen härom syntes holländarne sökte hindra hans planer, engelsmännen något bestörte och bragte Cromwell lofvade det, ehuru han uttryckte åter forhållandet med Brandenburg och sig i ganska allmänna ordalag, och då Danzig på tal, men rörande subsidier in- svenskarne önskade, att han skulle ut- skränkte de sig till tomma ord. Slutligen tala sig något närmare om alliansen, låt- frågade de, om man icke utan vidrörande