S_KonugCarlXGustafsBragderII

445

F E M T E

B O K E N

s la g e t fram komm it icke så m y ck e t för 1658 . ink om sten från d e ssa om råden som för a tt undanrö ja t \’ister, som kunde uppstå und er sam fård seln lånderna em ellan . D a n ­ sk a rn e sp o rd e vidare, om sven skarn e k om m e a tt tillåta u tlånn ingar att å g a del i s v e n s k a fa r tyg , som å tn jo to frihet i S u n d e t, ty om d e tta sku lle b lifva forhål- land e t, k om m e ho llåndarne icke att sånda sina varor m ed e g n a fa r tyg utan sök a a tt forvårfva s ig del i s v en sk a fartyg. H å rp å sv a rad e sv en sk a rn e, att då deras fa r ty g g e n om fordrag fått formånen a f tull frihet, sk u lle d e s to flere fa r tyg komm a a tt b y g g a s i S v e r ig e och a tt d e t ick e därför v o r e låm p lig t, att sv en sk e sk epp s- redare in g in g e kom pan iskap med u tlån ­ n ingar. P'ör a tt tillförsäkra danskarne rått a tt v isitera s v en sk a fa r tyg y ttrad e Ped er R e ed tz tv ifv e l om to lkn ingen a f fjårde a rtikeln i R o sk ild e fr ed en , dår d et stod , a tt fa r ty g , hv ilka varor d e an förde, sku lle vara fria. H an frågad e nu, om hår a fså g e s å g a rn e a f varorna, vare s ig de vore sv en ­ sk a r e lle r u tlånn ingar, eller om det m é ­ n ad e s sjå lfva va ru sla g en , så som vin, k låd e e lle r siden . R e ed tz förfäk tade den señ a r e to lk n in g en , under d et a tt sv e n ­ sk a rn e h ö llo före a tt i trak taterna i T o s t ­ rup o ch K öp enh am n den förra to lkn ingen å sy fta d e s . B etrå ffande er sä ttn in g för det fe land e an ta le t ry tta re g jo rd e danskarne s tä n d ig t undan flyk ter, och rörande for­ b u n d e t an ty d d e d e till och m ed, a tt de a ld r ig haft tid a tt tånka dårpå. § 3 3 . En h å ftig tv ist lipp stod om Oli Tvisten om H v en , h v ilk en danskarne a n så g o tillhöra Hven- . - - ... 4 mårs.

j 658. dårigenom utan att på forband darom göra anmålan. A f samm a skå l kun d e danskarne icke m im era und er lå ta a tt g ö r a anmålan hos sv en sk a rn e , då d e arnudc sända en flotta ut på h a fv et. A f h ån syn till konungen a f S v e r ig e och for a tt fo r e ­ komma tv ister i fram tiden s am ty c k te slut- ligen danskarne till u pp h å fv an d e t a f all anmålan vid p a s s a g e va re s ig g e n om Sundet eller andra fo r b in d e lse led e r m ed Östersjön. B etrå ffand e ce r tilik a t kund e icke bestridas, a tt m å n g a m issb ru k in- smugit sig , men sv en sk a rn e p r o te s te r a d e mot att sådant sk e tt m ed k o n u n g e n s vet- skap, och hade d et varit on sk v å rd t, a tt d an ­ skarne lång t förut anm å lt k la g om å l dår- öfver, då det i såd an t fall sk u lle varit mycket låttare a tt råda b o t d å r em o t, innan det o fv e r g å tt till van a h o s sjom ån - nen. Man en ad e s dårpå om e tt formu lår till certifikat, som ick e b o rd e låm n a rum för bedrågeri. S v en sk a r n e an h ö llo o ck så , att konungen a f D anm a rk v ille lö s a från deras ed de so lda ter, som han o fv e r låm n a t åt S v erige, under d e t a tt d an sk a rn e a n ­ sågo det tillfy lle st a tt en ro lle r a d em i den sven ska hären . B etrå ffand e d e n y a värfningar, h varö fver Carl G u s t a f b ek la - gat sig, framhöllo d an sk a rn e , a tt d e e n ­ dast vårfvat s e x tu sen m an , tillå g g a n d e att de icke kunde a fta ck a d e trupp er, som de hade kvar, då d e b e h ö fd e d em för garn isonstjän st, och fo r såk r ad e d e samtidigt, att d e ick e h ad e n å g o n ond afsikt dårmed eller n å g on lu s t till e t t krig . D e fartyg, som ta g its från sv en sk a rn e under kriget, sku lle å te r låm n a s, m ed vill- kor att sv en sk a rn e å fven låm n ad e till- baka de fartyg , som d e ta g it v id F y n , så mycket m era som d e t v o r e i sin ord- ning , att då man å te r låm n ad e p ro v in se r , skulle fartyg som ta g its dår, å fv en följa med. Betråffande d e n o rd lig a om r åd en a förklarade s ig d an skarn e ick e kunn a und- vara dem, på grund a f d e s to r a in k om s te r , som dårifrån in flö to a f fisk e t, o ch för öfrigt kunde k onu n g en a f D anm a rk ick e ntan tv ingand e n öd a fh ån d a s ig dem . Dårpå framhöllo d e s v e n sk a sån d eb u d en , att den sv en sk e k onu n g en ick e h ad e för afsikt att m o t d an sk e k o n u n g en s vilja satta sig i b e sittn in g a f d em o ch a tt för-

S jä lland , fom åm lig a st a f d e t skal, a tt 1 in g en del a f Danm ark u tom på Själland o ch därtill hörande områden funnos lif- e g n e b önd er , o ch a f denna grund hade H v en för en tid sedan jud iciellt tilldela ts S jälland . O ch v idare framhöllo ele, att i V o r d in g b o r g h ad e H v en sårsk ild t 0111- n åm n ts men ick e hvark en i T o stru p eller R o sk ild e , h va ra f framgick , a tt sven skarne a fstå tt från sina anspråk dårpå; att i A r ild H u itfe ld ts h istoria ön enda st en end a g å n g om n åm nd es och då i sam ­ band m ed S k ån e , h v ilk e t sku lle varit ö fv e r flöd ig t, om den varit e n d e la f S k ån e , o ' a tt i sk a tte r e g is te r denna 0 alltid upp-