S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

425

1658 . rarne och k lostren voro m ycke t rika, och piundring däraf kunde icke våcka någon ovilja. Hvarken sv en sk e , finske eller liv- länd ske so ld a ter voro heller ob en å gn e for e tt k rig i m o sk ov iterna s land. Om man än icke kunde draga polackerna med in i d etta krig, sku lle dock kosac- kerna utan synn erlig svå righ et kunna lockas med, då de voro b eg ifn e på b y te. Under sådana forhållanden sy n te s detta krig vara för sven sk arn e framför alla andra fördelak tig t, såv ida icke n å g o t komm e emellan. Skå l saknad es em ellertid ick e a tt und- vika d etta krig. Man b ord e icke h y sa så stort hat till M oskva , då det vo re uppenbart, a tt mosko'vi terna a f danskar och österrikare blifvit h e tsad e m o t sv en ­ skarne, och den hende vore icke att för- akta, som med stora m a ssor a f folk kunde vålla så m ycken skada och så m ånga o läg enh e ter . I m o sk ov iterna s land kunde icke heller ett krig med så stor fram gång foras, okånd t som d et var för sven skarne, upp fylld t med kårr och moras, g en om sku re t a f floder och rikt på sjöar, hv ilket allt var for m o sk o vi- terna synnerligen g ynn sam t och under- lättade för dem att skada en inryckande hende. V id uppkomm ande luckor vare s ig g en om svård eller sjukdom hade man föga m ö jligh et till rekry tering dår, för- utom att icke en enda duk tig och skick- lig knek t kunde i hela landet uppbringas. D e ssu tom , då ty sk e so lda ter icke lått låte formå s ig att draga bort till så af- lågsna trakter, m å ste man offra på slakt- bånken sven sk ar och hnnar, som voro den sv en sk a arméns kårna, och når de en g å n g bitit i g rå se t, v å x te icke så fort lika g o d a upp igen . F ör öfrigt var landet på öm se sidor om grån sen ut- plundradt, hvadan proviant för trupperna icke lått kunde uppbringas, och att trånga långt in i m o sk ov iterna s land vo re farligt, dårest man icke försäkrat s ig om en re- tråttvåg. Och om engelsm ån och hollån- dare mårkte, att sven sk arn e hade några planer på handeln med m o sk o vi terna, kunde det lått hånda, att d e s s e gjorde någon d iversion m o t sven skarne. På ko- sackernas hjålp kunde man icke m ycket

lita i betraktande a f deras obestånd ig - 1658 . het och tro lösh et. Ja, man kunde icke vara såker för att icke turkar och ta ­ tarer komm e att blanda s ig i detta krig, och åfven polackerna sku lle kunna falla sven skarn e i ry g g en , om de icke hade någon annan hende på halsen. Om ko- nungen m ed hela sin armé inlåte s ig i e tt krig med m oskoviterna, sku lle han ö fverg ifvas a f alla sina vånner, så snart de mårkte, att de icke vidare kunde på- råkna någon hjålp a f honom , som hade anvåndn ing a f alla sina trupper i helt andra trakter a f världen, utan därför n öd gad e s s e s ig om efter hjålp på annat håll. M odet sku lle stårkas hos konung- ens hender, och de sku lle a f alla krafetr försöka att få krigsskåd ep la tsen förlagd till M oskva for att dårigenom afskåra sven skarne å te rtåg e t och dårefter få styra och stålla efter e g e t god ty ck e . Om lyckan b le fve m oskov iterna b evåg en , sku lle de i sitt barbariska h ögm od icke sluta fred, förrän de återtag it de a f sven skarne dem frånryckta provinserna. D å sku lle icke heller S v e r ig e s hender j T ysk land slåppa tillfället att anfalla de sven sk a provin­ serna dår. A llt som allt, det an såg s icke råd ligt, att konungen med kårnan a f sin armé d rog till en sådan a fk rok a f värl­ den och dår stållde allt på sin spets, under det att vik tigare saker, som kråfde hans nårvaro, sk o to s åt sidan. Em eller­ tid sku lle man icke helt och hållet upp- gifva tanken på ett krig med m o sk ov i­ terna utan sk icka öfver en i krigets vårf forfaren man, som med bistånd a f hnnar, ester och livlåndare kunde g ifva m o s­ koviterna füllt upp att göra , ja åfven draga till s ig andra folk i d essa trakter. Och slu tligen borde man efter slutad fred med polackerna försöka h etsa ko- sackerna mot m oskoviterna. § 1 7 . Betråffande krig m ed ö ste r - Om krig mot rikarne erbjöd ö fverläggn ingen större österrikarne.

svårigheter. T y Ö sterrike var mäktigt, kunde förlita sig på egn a krafter, hade på sin sida starka bundsförvanter, så ­ som Span ien , påfven, k ieresiet i Tysk land och flere kurfurstar och furstar, som bun dit s ig vid detta hus. Ö sterrike hade ock så förträfßige genera ler och utvalde