S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 9 7

1660 . icke om , att de v is s te n å g o t därom. Mo- åtloje. M oskoviterna invånde, att alla 1661. sk ov itern a ville behålla de eröfrade plat- latinske skribenter voro okunnige, då de sei na i L ivland , men sven skarn e yrkade icke kunde gifva någon bättre titel åt ¡ja d e ss å terstå lland e. D å konun gen s död en så mäk tig potentat. Svenskarne å sin icke längre kunde hem lighå llas, gå fvo sida k lagade öfver, att tsaren vagrat gifva 31 mar s. sv en sk a rn e officiellt m edd elande därom , deras konung titel a f Livland. Efter en hvarefter m o sk ov itern a på ö flig t sätt kon- långvarig ordstrid förklarade svenskarne, dolerade. a tt de icke ville fortsätta förhandlingarna, 5 apnl. \ id den dårpå följande sammankom - därest m oskoviterna icke erkände fore­ sten upp trädde sv en sk a rn e mera bestäm d t, gå end e fordrags okränkbarhet och med- på det att det icke sku lle s e ut, som om g å fv e återstållandet a f platserna i Livland. k onun g en s död n ed slag it deras mod. D å Om det öfriga skulle man n og komma under m en in g su tb y te t sven skarn e höllo till en ighet. Moskoviterna däremot ville fast vid att återfå de eröfrade p latserna hellre uppråtta ett alldeles nytt fordrag i L ivland, b eg ä rd e m o sk ov iterna slu tligen och a f det förra endast behålla, hvad som en skriftlig forklaring, som ock så a f sven - p assade dem. Platserna i Livland ville skarne ö fverläm nades för att öfverbringas de återstålla, om de i stallet finge Inger- till tsaren . D e t an så g s lämp ligt, att båda manland, hvilket svenskarne emellertid parternas ombud upp ehö llo s ig på samma förkastade. p lats, då, om de sku lle vara skilda, det D å vid påfoljande sammankomst sven- 13 april. kunde få u tseend e a f att förhandlingarna skarne i forstå rummet yrkade på åter- voro afbru tna. fåendet a f platserna i Livland, hvarförutan 6 maj. N å g o n tid dårefter, då de re sp ek tive de icke ville vidare förhandla, låto mo- ombuden sto d o i b eg repp a tt b eg ifva s ig skoviterna i svåfvande ordalag forstå, att på andra håll, erb jödo m oskov iterna en om svenskarne forbunde s ig att icke fordra summa penn ingar för städerna i Livland. någo t mera, skulle de beträffande Livland D en förnäm ste a f de sv en sk e represen- göra , hvad b illighet och rättvisa kräfde. tanterna, B en g t Horn , re ste öfver till D å nu m oskoviterna icke ville uttala sig S v e r ig e för att icke återvånda till R eval bestämdare, ville svenskarne afbryta för- förr än under ju lm ånaden , och icke längt handlingarna, enär m oskoviternas otill- därefter k omm o de m o sk ov itiska ombuden fredsstållande svar på svenskarnes billiga till D o rpa t, b e ty g an d e sin b en ägenhe t för fordran nogsam t bevisade, att de icke fred. hade någon allvarlig mening med freden. Vid den forstå samm ankom sten anför- E fter lång tvekan och endast gradvis des från båda parterna k lagom ål öfver m edgåfvo m oskoviterna aftrådandet a f hvad som fö retag its i strid mot stille- några ad elsgod s samt Åd sel. Svenskarne ståndet. M o sk ov iterna b ek lagad e s ig ock- a fbröto då sammankom sten med den for­ så bland annat öfver Magnus Gabriel de klaring, att de icke skulle infinna sig la Gardie, som vid freden i O liva titulerat vid någon mera sammankomst, dårest tsaren storfurste, hv ilket an såg s såsom m oskoviterna icke ville g å in på ett åter- en förskräck lig förbryte lse . Hårpå svarade stållande a f omförmälda platser. Mosko- sven skarn e, att d e ssa forhandlingar icke vi terna kunde icke m edgifva detta utan forts med dem utan med annan part, att skulle o fverlågga sins emellan, huru långt sven sk ar och m o sk ov iter hade öfverens- de kunde gå. För att drifva moskoviterna komm it om hvilka titlar, som sku lle bru- till det y ttersta fordrade svenskarne vid kas vid förhand lingar dem em ellan men följande sammankom st icke endast åter- 5 april.

33 mars 1661.

icke vid förhandlingar med annan part. stållandet a f platserna i Livland utan D e ssu tom hade förhandlingarna med po- dessu tom en råttmåtig satisfaktion för lackerna förts på latin, som icke hade dem tillfogad skada och oförrätt samt n å g o t annat passand e ord ån storfurste att m oskoviterna icke vidare skulle oroa eller storhårtig och a tt a f y tlig fåfånga S v erig e. Men moskoviterna ville icke skapa nya latinska ord sku lle endast våck t ingå på några aftrådeiser, med mindre