S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 7 6

för liden sk ym f och skada och försäkran 1 6 6 0 . g ifvas a tt för fram tiden ingen oro sku lle honom vållas. I in ledn ingen till d et forslag , som läm- nats till kurfursten , hade sv en sk a rn e icke utan skärpa erinrat om hans upp trädande m o t konungen . Punk terna däri v o ro föl- jande: V än skap en sku lle förnyas och kur- fursten u p p sä g a alla allianser, som han ingå tt m o t k onun g en ; kurfursten sku lle icke tillåta k onu n g en s fiender a tt tå g a g en om hans om råden till k onu n g en s län- der; k onungen sku lle m ed g ifv a s rätt a tt efter T y s k a R ik e ts laga r värfva so ld a ter inom kurfurstens om råden ; de i Pomm ern , H o lste in och S c h le sw ig ta gn a p la tsern a sku lle å terlåmnas och kurfursten g ifva konungen sa tisfak tion för lid n a sk ad o r och oförrätter sam t a fg ifva försäkran a tt ick e vidare fö r e ta g a n å g o t fien tlig t m o t honom . § 6. S ak en h ad e nu fram skridit så H in d er v id långt, a tt Johan Casim ir v isa t s ig b en ä g en f orhandhnS- . . a rn a . att afstå från anspråkan på S v e r ig e och 4 f ej)ruar i .

166Ó. icke kunde an taga någo t forslag, i hvilket rätt till sven ska kronan vore omförmäld, enär de icke tillerkände Johan Casimir någo t anspråk på S v e r ig e s rike, som med all rätt tillkomme Carl G u sta f och med all rätt a f honom b esu ttes. D e Lumbres lofvade då, att polackerna skulle m o ttaga denna skrifvelse och försäkrade d esslik es, att saken inom få veckor skulle vara bragt till slut sam t att polackerna endast väntade på yttrande a f kurfursten, hvilken emellertid svårligen sku lle bekväm a sig till några underhandlingar, i betraktande a f att han vägrade att afträda p latserna i H o lstein och Pommern. Man kunde ock sluta till polackernas b en ägenh e t för fred däraf, att de fö reslogo , att sände- buden skulle göra hvarandra b esök , hvar- till svenskarne borde taga initiativ. D e s s e svarade, att det tillkomme polackerna att taga första s te g e t, därför att då sv en ­ skarne voro i E lb ing, polackerna hade skrifvit, att de skulle b eg ifva sig till förhand- lingsp latsen och där invänta svenskarne. D e t forslag, som svenskarne tillställde de kejserlige, innehöll, att alia fientlig- heter skulle inställas, vänskapen återupp- rättas, westfaliska freden bekräftas och hvad i densamma ännu vore underlåtet, uppfyllas. Kejsaren skulle tillförsäkra dem a f sina undersåtar, som voro anhängare a f den augsburgiska trosbekännelsen , fri religionsutöfn ing och samvetsfrihet. D e i Pommern, H o lstein och S ch le sw ig eröfrade platserna skulle äterlämnas och d esv en sk a provinserna garanteras mot framtidainfall. D e a fk onun g en g en om w e st- faliska freden ernådda rättigheter skulle lämnas oförkränkta. K onungen skulle åt- njuta samma rätt som riksständerna i all- mänhet beträffande säväl värfning a f so lda ­ ter som genom tåg. Kejsaren skulle icke in- blanda sig i tvisten med staden Bremen och domkapitlet. Tullen i M ecklenburg skulle lämnas orubbad;det med kurfursten ingång- na gränsfördraget hållas; de hinder, som hittills förefunnits angående investituren, skulle undanröjas och för dess mottag- ande icke så kort tid föreskrifvas utan åt konungen ofverlåtas bestämm andet a f tid, som för honom vore" lämplig. Vidare skulle konungen tillerkännas satisfaktion

L ivland, och ä fven p o lsk a L ivland sku lle däri kunnat b lifva inb eg r ip e t, om man b lo tt haft till sitt fö r fo g and e tr e ttio tu sen thaler för a tt mu ta d e litau isk e komm is- sarierna, a f hvilka en b lifv it a f kurfursten erbjuden en årlig p en sion a f tjugu tu sen thaler, om han kunde förhindra freden. Och så som en sista u tv ä g a tt hindra un- derhandlingarna hade d e k e jse r lig e och kurfursten fö r sök t a tt b e s tick a litauerna, för att d e s s e sku lle m o ta rb e ta L iv land s afträdande. F ö r städ erna i P reu ssen , hvilka inom kort sku lle a f h un g er sn öd n ö d g a s g ifva s ig åt fienden , h ad e man h opp a ts erhålla tvåhundra tu sen thaler. A tt där- em o t b eg ä ra Kurland sku lle en d a st fram- kalla e tt k rig eller en b ry tn in g a f för- handlingarna. F ö r 0 frigt förefunnos andra svårigh eter, dels a tt ho lländarne så som m edlare sku lle g ö r a g em en sam sak m ed kejsaren och kurfursten , d els a tt p o la ck ­ erna sku lle fordra en allians m ed S v e r ig e m o t m o sk o v iten . T y under andra forhål- landen vo re d et ick e k lok t a tt för ernåend e a f fred med sv en sk a rn e ö fv e rg ifv a sina allierade kejsaren och kurfursten och h e tsa d e s s e tillika m ed m o sk o v itern a m o t sig . Men då de sv en sk a sändebud en ick e hade några order an g å en d e en d y lik allians,