S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 7 5

1660. stod in tet, utan en d a st för re sa fram och åter, och om kurirer in om L iv land och T y s k ­ land var h eller in g e n tin g nämndt. D e s s a o fu llstånd iga hand lingar å terlåm n ad e s a f sven sk arn e till de L um b res, hv ilken lof- vad e att anskaffa andra. Em eller tid be- h agad e d et po lack ern a syn n e r lig en , att sven sk arn e g e n a s t aflåmnat sin fullmakt, hv ilket åter ick e tillfredsstållcle de k e jse r ­ lig e, och L iso la låt o ck så forstå, a tt d etta alltfor sto ra tillm o te sg å en d e från s v e n ­ skarnes sida sy n te s h on om m isstånk t. D e t p å stod s n åm ligen , a tt k ejsaren hade ingå tt förlikn ing m ed m o sk o v itern a , en lig t hvilken den förre sku lle k omm a i b esitt- n ing a f p o la ck ern a s om råde intill W e ich s e l, de senare a f om rådena på andra sidan om floden, hv ilka p laner po lackern a em e ller ­ tid h opp ad es k o r sa g en om en snar fred. Därför g jo rd e de k e js e r lig e an strång - ningar a tt upp ehå lla fred sförhand lingarna och fram stållde fo r sla g a tt upp sk ju ta de- ras början s e x v eck o r , för att danskarne under tiden å fven sku lle hinna anlånda. Men dårpå v ille po lack ern a ick e ingå , och Lubom irsk i sad e, a tt stakn in g en kråfde, att po lackerna b le fv e frie från k r ig e t för att ågn a s ig å t sitt rik es inre an g e lå g en - heter. P o lack erna trodd e s ig för öfrig t mårka, a tt sv en sk a rn e på grund a f g a r ­ n isonernas i P reu ssen elåndiora tillstånd o eftertrak tade en snar fred. D e k e jse r lig e och brandenburgarne anhö llo då, a tt för- hand lingarna sku lle sk e skriftligen , hvar- ig en om de sku lle få bå ttre tillfälle a tt intri­ gera och vinna y tte r lig a r e tid. Men s v e n ­ skarne a n så g o k lok are a tt m ünd ig en af- g ö ra den ena artikeln efter den andra och g en om sek re tera re sk riftligen affatta det, hvarom man komm it till en igh e t, s å ­ som sk e tt i O snabrück . öfver hvars in ledn ing de kurfurstlige vi- sad e sitt m issn o je och v ille sånda skrif- v e lsen tillbaka. Po lack erna å ter m o tsa tte s ig detta, sågan d e , a tt d et m å ste stå dem fritt att svara dårpå. Men de Lum bres fo r e slo g , a tt sk rifvelsen sku lle utan in led ­ n ing föred ragas, h v ilk et a f sven sk arn e m edga fs. D e kurfurstliges svar b eh ö ll de § 5. H årpå lå to sv en sk a rn e g en om n in g den mec^arne till de k e jse r lig e och branden- 21ja n u a ri. burgarne g ö r a en skriftlig fram stålln ing,

Lum bres för s ig sjålf, under föreg ifvande 1660 . a f a tt d et icke vo re låmp ligt, att det k omm e för sv en sk a rn es ögon . D årem o t fo r ed rog de Lumbres i kort sammandrag först k onun g en s och repub liken Polens, sedan k ejsaren s och kurfurstens framståll- n ingar för sven skarne. Men då sven skarne m årk te, att den gam la visan upprepades vid frågan om a fståend e från anspråken på S v e r ig e och a rfv eg od sen och om upp- håfvandet a f de m o t S ig ism und s åttlingar fa ttade b eståmm elsern a , inlade de icke a llen a st p ro te st dårem ot utan sk ickade åfven g en om lega tion ssek retera ren skrif­ velsen tillbaka till medlarne. D e Lumbres svarad e då, att om man ville gifva med s ig i andra punkter, sku lle Johan Casimir afstå från sin rått och polackerna icke vidare yrka dårpå. N år de Lum bres återkom , berå ttade han em ellertid , att polackerna an sågo , a tt Johan Casim ir icke kunde afstå från d e ssa anspråk; å tm in ston e m å ste hans rått omnämnas och därför bad de Lum ­ b res, a tt sven sk arn e sku lle inskrånka sig till att bestrida. Ö fver en timme g jorde sv en sk a rn e invändningar härem ot och för- såkrade, a tt de ick e i strid m o t gifna order och ick e utan fara för sitt lif kunde inlåta s ig på n å g o t m en in g sb y te i denna sak . D å r em o t forfåktade de Lumbres, att hår icke var fråga om att ingå i någon d isku ssion om sjålfva anspråken, men man kunde ick e fordra afstående a f anspråk eller en titel, om icke både det ena och andra förefunnes. H ärem o t invånde sv en ­ skarne, att ett tillm o te sgå end e i d etta fall föru tsa tte, a tt en sådan fråga vore fram- stålld , hvilken de på inga villkor kunde tillåta, och att det för öfrigt icke tillkom- m e polackerna någon rått att beståmm a, hvad man sku lle börja med. D e kunde utan vidare med füllt fo g svara, att det ick e s to d e i deras makt att inlåta s ig på frågan om konungen s a f Polen rått till konungariket S v e r ig e , då de ingalunda kunde erkånna en sådan rått. På d et att em ellertid underhand lingarna icke redan i början sku lle råka i bak lås, an to g o sv en ­ skarne den a f de Lumbres föreslagna u tvåg en att i en sårsk ild skrifvelse afgifva svar. D e tta b le f a f d et innehåll, att de

S v e n s k a rn e s