S_KonugCarlXGustafsBragderII

672

S J U N D E B O K E N

och ränker ick e b le fv o k u llk a stad e och 16 6 0 att all m öda och alla k r ig sb ra gd e r , som under åratal g en om k äm p a ts, ick e b lefvo tillsp illogifna. S ed an Carl G u s ta f b lifvit vald till tronföljare, g ick han k lok t tillväga , så att inga m isstankar om o tid ig m ak tlyst- nad från hans sida sku lle framkalla afund eller skada honom . E fte r tillträdet till reg er in g en g a f han p r o f på tapp erh et och k lokh et, hv ilka i denna h istoria b lif­ v it om förmälda. Om än ly ck an s öfver- måttan le en d e gud inna en och annan g å n g lo ck a t h onom a tt efter trak ta saker, som han ick e m ed e g e n m ak t kunnat vinna och behå lla , så har han d o ck aldrig b e g å tt n å g o t sk ym flig t, och när g en om h ela E uropa s afund nöden tv a n g h onom a tt g ifva vika, så sk ed d e d et m ed all k onu n g slig vä rd igh e t. H an var en furste a f underbar s to r sin th e t, i k r ig e ts k on st väl forfaren och i grund och b o tten en rätträd ig man och tapp er h jälte. B land o ta lig a p ro f på hans o fö r sk rä ck ta m od må b lo tt erinras, att, när d e franska sändebuden k ra ftig t afrådde h on om från a tt låta d e t k omm a till en drabbn ing vid W arschau , enär ilend en v o r e h onom vida ö fv e r lä g sen , sva rad e han, a tt han väl v is ste , huru stark ilenden var, men han fruktade h on om ick e, h v ilk et icke hindrade h on om a tt vara b eredd a tt inom två timmar slu ta fred. M en om ilenden icke v ille det, tv ek a d e han ick e a tt m ö ta h onom på öppn a fältet, ja , han sku lle önska, att alla hans ilender v o ro sam ­ lade på d etta fa.lt, på d e t a tt han sku lle kunna slå dem alla på en g å n g . Icke m indre djupt fo r stå en d e ä g d e han i s t a t s ­ saker och v isad e i synn e rh e t i farans ögonb lick stor k lok h e t, så a tt man kan tveka , om han u trä tta t m era g en om k loka b eslu t än g en om tapp erh et på slag fä ltet. Härtill kom en fram stående, liflig och för en furste synn e r lig en väl lämpad vä lta ligh e t; hans tal var icke m indre fly tande än hans k larhet och led igh e t i skriftliga upp sa tser . D e m ånga skrifvelser a f hans hand , som ännu äro i behåll, äro fyllda a f k lok a tänkespräk och däri angifvas grundad e skä l för hans beslu t, som äro a f underbar verkan . Han

Efter någon tids v istande i U pp sa la sandes Carl G u sta f att s e s ig om i främ- mande lander och för att bilda s ig under Umgänge med utmärkte man. Ö fver D a n ­ mark och Nord tysk land b e g a f han sig tili Nederländerna och Frankrike, som han grundligt g en om reste. D ärefter fort­ sa tte han genom Schw eiz tili S tra ssburg , dar han inledde bekan tskap med härtig Bernhard a f W eimar. E fter dennes död reste han åter öfver Schw eiz till Paris. Under hela sin resetid hade han v isa t stor lust för Umgänge med i politik och krigsväsen erfarne män, och ännu finnes i behåll den resebok , som han med eg en hand nedskrifvit och där m ånga namn på sådana män finnas an tecknade. U tom andra för en furste lämp liga kunskaper, som han förvärfvat, hade han äfven i unga år af latin lärt så m ycket, som för en konung n öd ig t var; franska talade han med färdighet, ty sk a väl, sven sk a var hans moders mål, och äfven italienska forstod och talade han god t. E fter två års v iste lse utom lands sporde han H u g o Grotius, huru han sku lle fullända sina studier. D enn e svarade, att i en lighet med sitt h öga stånd skulle han icke längre hänga öfver böcker utan ägna s ig åt statssaker. Han följde rådet och vände hem. D e sven ska vapnen stod o då i h ö g s ta ära, och han b e g a f s ig därför till T y s k ­ land för att lära krigets kon st under den h ög t berömde fältherrn Lennart T orsten - son. H o s honom började han som Volon­ tär, men för att komma i ak tiv krigs- tjänst och vinna större an seend e befor- drades han snart till ryttm ästare vid T orsten son s lifregem en te och därefter till öfverste för kurfändska rytterirege- mentet. E fter att under fem år hafva gifvit upprepade prof på tapperhet i krig b e g a f han sig åter till S v er ig e i förhoppning på förmälning med drottning Christina. Men hon ville icke lyssna härtill utan sände honom såsom generalissimus till Tyskland. D en snart afslutade freden b e to g honom emellertid tillfälle att skörda mera ära på slagfältet, men hans k lokhet och fasthet bragte det såvida, att gjorda öfverenskommelser trots motpartens list

1 6 6 0 .