S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

6 6 3

1 659 . icke riskera a tt b lifva a f fienden dar inne- slutna, och b eg ifv a s ig tili Stralsund . D å de la Gard ie ännu icke i början a f s e p ­ tem b er afrest, v ä ck te d etta k onun g en s og illand e och han befa lld e S ch lippenbach och G y ld enk lou att bryta upp, oa fsed t om de la G ard ie dröjde kvar. De svenska § 76 . S tille stån d e t med m o sk ov iterna sändebudens g*af k onun g en g o d t hopp om fred med instruktion • -i i i i 11 ••r •• 1 1 dem , och d et sku lle a lven g o ra polackerna mera b en ä gn e für fred än all fransk väl- ta ligh e t kunde åstadkomm a . Po lackerna kunde icke läng re fördraga österrikarne, de voro ick e heller rätt säkre för kosack - erna och kunde äfven befara krig m ed m o sk ov iterna , hvadan det sy n te s dem så m y ck e t an g e lä gn a r e a tt k omm a tili fred m ed sven skarn e.

g an d e t a f fred icke b lo tt med polackerna 1 659 . utan äfven med kejsaren och branden- burgarne. O ch d etta borde så m ycket lättare kunna ske, som konungen a fin g en - dera parten fordrade annat än b ek rä ftelse a f w estfa liska freden, att han komm e i åtn ju tande a f hvad i denna fred lo fvats honom och att de icke sku lle inblanda s ig i sven sk arn es krig. Om de icke ville g å in på d etta förslag, komm e heia världen att ställa s ig på konungen s sida g en tem o t deras ob illighet. V idare ålades sändebuden att icke för- 2 au gu sti. ha sta sig m ed afträdandet a f Preussen utan vänta, tills man komm it tili en ighe t 0111 heia L ivland , hvaruti konungen äfven v ille hafva Kurland och S em ga llen inbe- gripna. Fram förallt sö k te konungen stäcka Sch lippenbachs v id tsvä fvande p laner rö ­ rande behå llandet a f P reussen , hans för- hoppn ingar om fred m ed Danmark , åter- förson ing med holländarne och hjälp från England . T y den tun gab ö rd a , som h v ilad e på konungen , n öd g ad e honom tili fred m ed Po len , äfven om han m åste afträda P reussen utan satisfak tion . D ä k r ig s fö r e ta g icke alltid aflöpa efter beräkn ing, är det bä ttre att i rätt tid taga en förlust än a tt tili s is ton e m ista allt; därpä u tg ingo k onun g en s planer. allt säm re och sämre, ändrades orderna allt efter om ständ igheterna. Man m äste nu närmast vara betänk t på att skydda budbärarne, så att b ref icke b le fve upp- snappade och brutna a f fienden. D å h o l­ ländarne redan börjat uppträda fien tligt, sku lle sändebuden vägra att an taga dem tili fredsm ed lare, och sku lle detta väcka Opposition, m ä ste man vara betänk t på att i h em ligh et förlika s ig med Polen och utan m edlare förhandla med kejsaren. D ärv id sku lle såsom satisfak tion fordras heia L ivland med allt hvad Polen förut ä g t där sam t Kurland och S em ga llen , som polackerna redan vid riksdagen 1655 b eslu ta t afträda, hvilket N iem irzyc och G y ldenk lou hade order att uppbjuda alla sina krafter för att få Kurland, och om han icke på annat sä tt kunde nå detta mål, tili slu t afstå ifrån all satisfak tion äfven i penn ingar a f polackerna. Men då forhållandena i Danm ark g e sta ltad e sig 29 oktober.

S edan nu stille stån d e t var nära sitt slut, u tfärdade k onun g en för sina sändebud fö ljande in stru k tion : D e sku lle g å varsam t tillväga beträffande d et p o lsk a L ivland , i synnerh et rörande fordran a f sa tisfak tion för städerna D ünabu rg , R o s itten , Lu tta och M arienhusen , så att i in tet s ty ck e n å g o t fö r e to g e s, som kunde verka störand e a f s tille stån d e t m ed m o sk ov iterna . T ill den ändan sku lle de b ea rb eta po lackerna för att d e s s e frivilligt sku lle erbjuda denna del a f L ivland , i synn erh et som d et vo re an tag- lig t, att de hellre v ille g ifva ifrån s ig denna än n å g o t annat. D e tta erbjudande sku lle så led e s komm a själfvilligt från polackerna. D e sku lle v illig t tillm ö te sg ä po lackerna i allt rörande P o len s rätt men hänsk ju ta öfrig t tili förhand lingarna m ed m o sk o ­ viterna. O ch på d et att stillestånd e t med m o sk ov iterna på in tet sä tt m å tte rubbas utan förblifva på samm a punkt som för närvarande, sku lle de se tili, a tt L ivland b le fve inb eg r ip e t i stillestånd e t, på det att po lackerna d ym ed e lst m å tte b e ta g a s m ö jligh et att fö r etaga några fien tligheter m o t detsamm a, eller för ö frig t därom fram ställa några yttranden . Men om po lackerna sku lle an tyda , att de m äste där angripa sin fiende, sku lle sände- buden upp stä lla som villkor, att de p la tser, som po lackerna m ö jligen komm e att taga från m o skov iterna , sku lle tili sven skarn e öfverlämnas. V idare sku lle de anstränga alla sina krafter för ävägabrin-

14 fe b ru a ri.