S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1659 . denburgare och de k e jse r lig e och lamnat en konvo j a f tvåhundra ryttare. B o gu slaw Radziw ill sk ickad e o ck så o fv e r s te H ille med fem tio ry ttare och en a fdeln ing dra­ g on e r for att stop p a ga rn ison en s fram- tågand e, foreg ifvande att han så som ofver- komm endan t icke utan kurfurstens vetskap kunde tillåta g e n om tå g a f k rig sfo lk g en om hans om råden . Med an ledn ing håra f an- forde L oren tz von der L inde k lagom å l h o s Lubom irsk i, som ick e heller g illad e brandenburgarnes tillv å g a g å en d e , och låt forstå, att han v ille g ifva g isslan for fång- arnes å terforså ttande i frihet, men sv en ­ skarne å tno jd e s ig em ellertid med Lubo- m irskis paroli. D å man tillforene i S tras- burg varit s y s s e ls a tt med upp så ttand et a f kap itu lation svillkoren , hade erinrats, huru- vida man ick e sku lle for kurfurstens m in is­ ter anmåla sv en sk a rn es g en om tå g g en om kurfurstens lander, men Lubom irsk i såvål som kansleren Pac hade an sett d etta obehof- ligt. D e v isad e dårfor sitt tyd liga m issno je ofver hvad som sk e tt och sk ickad e skynd - sam t den u n g e Czarn ieck i med två tusen po lacker for att befria de fångne sv e n ­ skarne. Men brandenburgarne hade på- skynda t sin marsch , så att de redan hunnit till B raunsberg. U pp retad e dårofver plun- drade p o lackerna s e x byar och kyrkor på kurfurstens om råde och lade dem i aska. K onun g en a f P o len aflåt o ck så en sk rifvelse till Radziw ill m ed uppm an ing att lo sg ifv a sven sk arn e, m en denne hån ­ sk o t sak en till kurfurs ten. S v en sk a rn e hade nu icke mera kvar i Preu ssen ån E lb in g och Marienburg, och de led o brist på allt, hv ilk et foranlåt Loren tz von der L inde a tt till lindrande a f noden i E lb in g m idt i vintern dårifrån bortfora tre tu sen invånare. Polen , som under forrå året syn te s nårma s ig afslu tn ing, b le f sk ju ten åsido. Franska såndebudet i P o len , de Lumbres, hade vid sin ankom st till W ism ar forlidet år for- såkrat, att polackerna voro a llvarligt b o jd e for fred, i synnerh et sedan tsaren fordrat ett b eståm d t b esk ed , om de ville an taga hans son till konung. A tt hittills § 74 . B land andra o låg enh e ter , som ¿ en ¿ n y o uppb lo ssan d e krig slågan i Danm ark foran ledde, var, a tt freden med

ingen samm ankom st komm it till stånd 1 659 . eller några lejd eb re f blifvit utfårdade, hade helt och hållet b ero tt på österri- karne. Polackerna voro åfven sinnade att afträda L ivland fram till Düna och afstå från anspråken på sven sk a kronan. D en enda svå righ eten gå lld e Preussen , hvara f de icke ville att sven skarne sku lle behålla n ågo t. V id en samm an ­ k om st mellan Sch lippenbach , Gyldenk lou och de Lumbres god k ånd es preliminårt Johan Casim irs a fså g e lse a f anspråken på sv en sk a kronan, under den förut- så ttn ing att den formu lerades i en sår­ skild ak t rått och slå tt och utan alla kryphål. D e Lumbres an såg em ellertid , att denna a fså g e lse borde inflyta i sjålfva hufvudhand lingen och tillade, att po lack ­ erna v ille afträda åfven den del a f L iv ­ land, som hittills varit i deras ågo , men ingalunda Kurland. Betråffande Preussen hade polackerna tyd ligen uttalat, att be- sittn ingen dåraf var för dem ett lifsvillkor och de sku lle villig t b eta la två miljoner p o lsk a gu id en dårfor, hvilken summa sven skarn e em ellertid an så g o för obe- tyd lig , i betrak tande a f a tt de po lska såndebuden i S tockh o lm redan erbjudit tre m iljoner thaler därför, förutom aftrå- d e lse a f hela Livland. D e Lumbres h y ste em ellertid ingen förhoppning, att po lack ­ erna sku lle g å u tö fver tre miljoner gu iden , trots sven skarn es försök att få denna summa ökad, under m edgifvande a f att beta ln ingen finge sk e i terminer, och att, tilis likviden b lifvit fullgjord, svenskarne sku lle innehafva E lb ing och Marienwerder så som pant. På någon deln ing a f tullen sku lle polackerna aldrig ingå, m enade de Lumbres. A n g å end e sven skarnes for- dran att polackerna icke sku lle vålja till konung någon m o sk ov it eller österrikare, svarade de Lumbres, att polackerna redan rådp lågat hårom , och att sven skarne kunde behålla en del a f Preussen , tilis polackerna i framtiden valt sin konung, ty så snart förlikning ingå tts med S v er ig e , skulle polackerna alltid finna en u tvåg att skaka a f s ig det österrik iska ok et, och för öfrigt vo re de starka n o g att hålla m oskov iterna i tygeln .

Fredsf o r - handling-

Polen

forh alas.

85