S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

6 5 3

1659. man künde hafva tili forbund, som upp- rättas a f sä m änga hufvuden . F lärtigarne a f Lüneburg hade försäkrat kurfursten a f Brandenburg, a tt om han icke an g rep e konungen s om råden i W e s tfa len och N eder-S ach sen , sku lle de garan tera , att kurfurstens b e sittn in g a r därstäd es äfven b lefve för skon ad e för anfall. Konungfen an såg d et hårdt a tt ick e ä g a frihet att tv in ga sina ilender tili en d iver­ sion, men han m ä ste d o ck b etrak ta det som en fördel, att d e s sa lancier ätmin- ston e b lefve räddade frän k r ig e ts o lyck or, i synnerhet som han icke kunde fö r e ta g a nägo t i d e ssa trakter, innan han fätt v isshet om hjälp frän Frankrike. Därför ville konungen ick e heller inlåta s ig i o o nägo t förbund m ed p fa lzgrefven a f N e u ­ burg, förr an denne brutit lö st m o t Brandenburg och innan han vo re säker på den franska hjälpen. Försök tili § 6 9 . D ä man frän in tet håll kunde med^Bran P^1 n% on hjälp, ak tad e k onun g en denburg. « öd ig t att sök a m inska an ta let a f sina

sku lle n öd g a s utrymma d et ät honom . 1659. F ö r att vinna suverän iteten m äste man ock sä räkna med grannarne. K onun gen , som icke ville försumma n ä g o t tilliälle att stärka sin ställning, b e slö t att o förtö fvad t inleda underhand­ lingar om förlikn ing med kurfursten, i synnerh et som denne i afsevärd grad sku lle kunna förhindra förlikning med po lacker och holländare. I detta sy fte sku lle g re fv en a f W a ld e ck läta kurfurstens sv ä g er , land tgrefven W ilhelm , forstå den stora skada som g en om konungen s och kurfurstens o en igh e t tillfogad es p ro te ­ stan tism en och huru österrikarne icke b lo tt h e tsa t p ro testan ter m o t hvarandra utan äfven dragit nägra ö fver pä sin sida, hvarigenom österrikarne lätteligen sku lle kunna få öfverhand öfver alla. K onungen fordrade för ö frigt ingen sa tis­ faktion för honom tillfogad skada, icke heller nägon allians, endast att kurfur­ sten sk ilde s ig frän konungen s fiender och icke vidare lämnade dem nägon hjälp, icke bev iljade dem g en om tå g eller tilläte, att kontraband dem tillfördes g en om hans land. K onun gen ön skad e em ellertid , att bärtigen a f G o ttorp å terinsa ttes i sina rät- tigh e te r och att kurfursten i en lighet med fordraget i Labiau beta lad e resterande p enn ingbelopp , eller, därest han icke ville d etta, lä te konungen få andel i tullen i - Pillau. Om land tgrefven sku lle nämna n ä g o t om härtigen s a f Kurland återin- sä ttand e i sina rä ttigheter, sku lle W al- deck svara, a tt konungen icke kunde g å in därpä och så som skäl därför anföra, att Kurland u tg jorde en del a f Livland, som de po lska sändebuden redan fätt order att afträda tili S v e r ig e , att ät S v e r ig e m ä ste ä tm instone tillerkännas o d o m in iu m d ire c tum däröfver och att konungen icke kunde befria härtigen frän v issa onera. D e t vore bättre, att härtigen finge ved er lag på annat håll, exem p elv is i S am og itien , L itauen eller Pomm erellen , eller att kurfursten där to g e satisfak tion och i stä llet g ä fv e härtigen Minden med titel a f riksfurste. Om m ed allt detta intet kunde uträttas h o s kurfursten, var konungen beslu ten att sammandraga trupper i härtigdöm et

ilender. F ör d etta ändamäl uppd rog han ät grefven a f W a ld e ck , som sku lle b eg ifv a sig tili K a sse l, att sök a äväg ab r in g a en forson ing m ed kurfursten a f B randen ­ burg. A n ledn ingar funnos o ck sä a tt tro, att denne icke sku lle beflnnas ob en ä g en härtill, sedan F yn utan fram gäng anfallits, hvaraf han kunde befara, a tt om fred med D anm ark k omm e tili ständ , han icke sku lle b lifva däri inb egr ipen och att skädep la tsen för d et a f Ö sterrik e upp- väckta k rig et tili ä fven tyrs sku lle kunna blifva förlagd tili hans om råden. I längd en skulle kan sk e ick e heller hans forb indelse med kejsaren b lifva tili n ägon fördel för honom , i b etrak tand e a f a tt kejsaren s utan hans m edg ifvand e företagna fälttäg tili Pomm ern vä ck t icke ringa förtret. Kurfursten hade ick e gynn a t d etta in fall vidare, an att han bev ilja t de k ejse rlig e fritt g en om tå g likväl utan att hafva läm- nat proviant ä t trupperna. Flan an sä g s ig under d e ssa förhällanden icke böra afslå äterkny tandet a f vän skap en m ed S v e r ig e , 1 synnerhet som suverän iteten öfver P reu s­ sen svärligen komm e att g o d v illig t lämnas honom a f polackerna , äfven om de pä grund a f sin b ekymm ersamm a ställn ing

84