S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1659. forde krig i P reu ssen , hade Christian IV gynnat honom , och lik a led e s hade k onun g Fredrik lyck on sk a t Carl G u s ta f till k rig et med Polen. De engelska § 34. F or b ilå g g an d e a f striden hade såndebudens ^fven det en g e lsk a parlam en tet a fsånd t till ^Danmark! Danmark o fv ersten A lg e rn on S id n ey och

Carl Gustafs makt sku lle helt och hållet 1659 . undertryckas, ville de å andra sidan icke heller, att den sku lle cikas. Hans ovan liga fram gangar och hans snabba marscher hade hos dem våck t mera oro ån deras grannars hela makt, i synnerhet som d e s s e icke voro en ige. D e ssu tom voro de dårutinnan en se med hollåndarne, att in tet sku lle vara farligare, ån om Sundet stannade i hånderna på den, som redan å g d e de fiesta hamnar vid Ö stersjön och som traktade efter att åfven lå g g a de öfriga under sitt vålde. England b egag - 0 0 0 nade o ck så hvarje tillfålle att smickra hollåndarne, a f fruktan att de sku lle stöd ja S tuartarne, hvilkas anhångare började rora på sig . Hårtill kom den tryckande penn ingbristen , som var en följd a f de stora skulder, hvilka Cromwell åsamkat landet. Dårfor råttade de sig i allt, som o J rörde de nord iska rikenas an gelågenheter, helt och hållet efter hollåndarne. En an­ ledn in g till oro för dem var ock så freden mellan Frankrike och Span ien . Men för att återkomm a till den om- 23 ju n i.

Robert H on yw o o d , a f hvilka den forre i Holland hade en broder, som var of- verste for ett r e g em en te och den senare en broder, som var ry ttm å stare, sam t Thom as Bonn , till hv ilka så som fjårde skulle komma Edw ard M oun tagu , med hvilken man v isser lig en ick e var rått nojd och dårfor icke, i likhet m ed hvad som skett for o fr ig e officerare, bekrå fta t hans utnåmning, men son i man i hans e g e n ­ skap a f amiral ick e kunde forbigå. Mea- dowe, som h ittilis varit fredsm ed lare, u teslo ts så som en hångifven anhångare af den forrå r e g e r in g en och fo g a vålvil- c“> O O ligt ståmd m o t den nya. N å g ra ville åfven skicka med Bradshaw , men då denne icke var så val sed d a f danskarne, b le f han utesluten. W h ite lo ck ,som o ck så v a ru tsedd till såndebud, a fsade s ig uppd raget, em e- dan han blifvit fo rb igån g en vid tillså ttande t a f posten så som sto r sig illb eva ra re , och for ofrigt icke g illa t instruk tionen for såndebuden. D å S id n ey t o g a fsk ed a f de sven ska såndebud en i L ondon , for- klarade han, att ingen åndring sku lle sk e i Rosk ildefreden u tom hvad som vo re b illig t och rimligt, och att all hånsyn sku lle taga s till S v e r ig e s in tressen . S id n ey och hans ko lleger hade order a tt hand ia efter om- stånd igheterna, att inlåta s ig i krig eller hemsk icka flottan, allt efter som E ng land s intresse kråfde, men d et allmånna bå sta stålides i andra rumm et. E ng e lsm ånn en ansågo for ofrigt, a tt d et en g e lsk a namnet stod i så h o g t an seend e, att d et icke behofde hojas, och de v ille icke g en om ett ny tt krig u tså tta s ig for n ågon risk. D e t b le f alltmera tyd lig t, a tt en gelsm ånn en icke ville inblanda s ig i n å g o t k rig och icke på årligt så tt ta g a s ig sak en an, utan att de enda st a fsågo a tt under sken a f vånskap och fo r son ligh e t sm ån ingom utmatta båda parterna for att for fram- tiden hafva så m yck e t m indre a tt frukta a f dem. O ch ehuru de ick e on skad e, att

formålda besk ickn ingen , så anlånde den med stor t följe till H elsingö r , sedan konun- g en afrest till N ak sk o v , som a f svenskarne n y ligen eröfrats. F ör a tt nu icke förspilla tiden under afvaktan på konungen s åter- k om st, samm ankomm o de dag ligen med de franska och hollåndska såndebuden , hvarvid syn te s, som om förhandlingarna i all endräkt fö r sigg in go . D enn a förtro- ligh e t mellan de fråmmande såndebuden b eh a g ad e icke sven skarne, som v isade sitt m issnö je däröfver och låto antyda, att det icke alls passade, att såndebud , som voro sk ickade a f utlåndska makter, hö llo samm ankom ster i lågret m ed en annan makt, som icke var konungen s vån, innan de blifvit a f honom i audiens mottagna. Sedan konungen kort dårpå återkomm it, anm å ld ed e s ig h o sh o n om p åF r ed e r ik sb o r g och b lefvo dår under öfliga cerem on ier i audiens m o ttagna. Under ett konhden tiellt sam tal framförde de sitt uppdrag betråff- ande H aagkon ser ten , som a f de tre stater- na var ingången , framhöllo, att e n g e ls ­ månnen dårvid ifrigt forfåktat konungens in tresse, och uppmanade honom nu på alla så tt att an taga fredsforslaget.