S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

ï 6 5 9 . gora utfall mot svenskarne. I tal hade de forklarat, att de ville skydda handeln, i handling hade de e g g a t danzigarne till sjorofveri, som i den hollåndska flot- tans åsyn forôfvats mot sven sk e under­ såtar. D o ck hade konungen låmnat allt detta åsido, fornyat vånskapen och ingått en ny allians, hvarvid han tillm o tesgå tt hollåndarnes alla onskningar, och deras såndebud hade också efter val forråttadt årende vid hemkom sten blifvit offentligt tackade. Ratifikationen a f denna allians hade exped ierats en ligt o fverenskomm else, men saken var annu den dag i dag genom allehanda undanflykter oafgjord. Under tiden hade de icke underlåtit att genom beskickningar till m oskoviter, polacker, osterrikare, brandenburgare och danskar hetsa fiender mot Sv erig e. I synnerhet hade de drifvit sitt spel i Danmark, b istått danskarne till lands och vatten , forstråckt dem penningar och h etsa t dem mot sv en ­ skarne, och under det att danskarne fritt fått forskaffa sig både fartyg och soldater i Holland, hade sven sk e vårfvare hindrats i sitt fôrehafvande och till och med kastats i fångelse. Oaktadt det gå tt så o lyck lig t for danskarne i det nu pågående kriget, hade genom Beun ingens intriger konun­ gen a f Danmark vågrat att lyssna till fredsanbud, tilis han mot hollåndarnes vilja tv inga ts till freden i Rosk ilde. Men kort dårefter hade man på deras anstiftan vågrat att uppfylla fredsvillkoren ju st i de punkter, på hvilka S v er ig e s såkerhet framforallt berodde, och i stållet for en a f danskarne ifrigt åtrådd allians, som redan var beslutad, hade ett for S v e r ig e ogynnsam t fordrag afslutats. E fter Ro- skildefreden hade de forstråckt danskarne penningar till vårfning a f soldater och skickat dem en stark afdelning fotknektar, for att, sedan danskarne återhåmtat sig , de skulle kunna falla svenskarne i ry g g en då d esse lågo i fejd med andra fiender. D å konungen till egen såkerhet nodga ts ånyo vånda sina vapen mot Sjålland, hade hollåndarne så ifrigt tagit sig danskarnes sak an, som om det gåilt deras e g e t land. D eras minister Lamaire, som med all såkerhet våntade svenskarnes anfall på Kronborg, hade i forlitande på folkråtten 604 S J À T T E

stannat kvar på få stn in gen och dår till- 1 låtit sig m ånga sk ym fliga tillm ålen mot sven skarne. Om ed elb a rt efter sin ankom st till Sjålland hade k onu n g en for hollåndar­ ne tillkånnagifvit orsak en till sitt foretag och forsåkrat dem om sin vån skap sam t lo sg ifv it alla i Sund e t ta gn a fartyg , men hollåndarne hade ick e ens b evård iga t honom med ett svar u tan å sid o sa tt den gam la vån skap en , ja till och m ed gifvit Obdam , som a fsånd ts m ed en stark flotta, order att utan u p p sk o f g å till anfall på den sv en sk a flottan , hvar den an antråffa- des, och an strånga s ig for a tt tillin tetgora den sam t på enahanda så tt forfara med en hvar som s o k te a tt forhindra detta. A fven led e s hade han order a tt ofverfora de osterrik iska och brandenbu rg iska trup- perna till barna. O ch O bdam hade också till det y tter sta an strån g t s ig att utfora d essa order och fo r sok t att bortsnappa de sv en sk a vak tsk epp en . U tan a tt hålsa den sv en sk a flottan och utan foregåend e anmålan hade han g å tt till anfall på den- samma, och sedan han efter tråffningen forenat s ig m ed den danska flottan , hade han foretag it s ig a tt spårra in lopp et till Landskrona och dår in stån g a sven skarne. Och alla sv en sk a far tyg , som han kunnat uppsnappa i oppna sjon , hade han kapat och plundrat på deras la st — allt en ligt en honom g ifven sårsk ild order. V idare hade han befordrat d e a llierades ofver- fart till A ls och tr o g e t hjålpt till att n ed gora sven skarn e. O ch for d etta allt hade Obdam erhållit officiellt erkånnande. Ho llåndarne hade å fv en led e s sk icka t offi- cerare till N o r g e for a tt vara beh jålp lige vid anfall på sven sk arn e. H e lt nyligen hade de forstråck t danskarne en bety- dande penn ingsumm a for underlåttandet a f de danska vårfningarna, och i Holland hade man la g t b e s la g på sv en sk a fartyg. Dårtill kom y tter lig a re , a tt de sk ickat ett såndebud till tsaren for a tt h e tsa honom till krig m o t S v e r ig e och lo fva t honom att från sitt håll sam tid ig t angripa sv en ­ skarne. T ill sist hade de nu utrustat en flotta, som sku lle under D e R u y ter s befål afgå. D å man i allt d e tta kunde spåra en tyd lig och b itter fien tligh et och att hollåndarne anslu tit s ig till dem , som skulle