S_KonugCarlXGustafsBragderII

B O K E N

F E M T E

5 3 9

skulle blifva utsatta för ett så plotsligt 1658. an fall, att de icke skulle hinna fora bo­ skap och proviant in i staden. Men sven­ skarnes oväntade ankomst lämnade ingen tid kvarken för människor eller djur att komma undan till staden. Svenskarne bor- jade genast att med all skyndsamhet upp- kasta skansar på den plats, där de land- stigit, för att där hafva en retirad vid danskarnes angrepp. Konung Fredrik ryckte med en rytteriafdelning mot ön, men då han såg, att svenskarne förskan- sat sig så väl vid Dragör, och att de voro honom i antal öfverlägsne, dristade han icke att anfalla dem utan vånde åter till staden, sedan han stuckit Sundby i brand. Då Carl Gustaf kort därefter fick un- derrättelse om holländska flottans annal­ kande, beslöt han öfvergifva ön, sedan den blifvit plundrad och husen lagts i aska. Detta utfordes af pfalzgrefven af Sultz- bach, som därefter skulle med fotfolk och rytteri rycka närmare staden för att afvärja danskarnes utfall. Men då danskarne fått vetskap om att sven­ skarne voro spridde öfver ön för att plundra och lätteligen kunde öfverrump- 10 oktober.

1658.

De belägrade började nu att på flere- handa satt lida brist. Konung Fredriks föredöme stärkte visserligen modet och utdelningen af proviant, ehuru knapp, lin­ drade i någon mån nöden. Underrättelsen om en hjälpsändning till lands såval som till vatten ingaf äfven icke ringa förhopp- ningar. Men å andra sidan sjönk modet genom förlusten af Kronborg, dar sven­ skarne kommit öfvcr artilleri och ganska mycket krut, hvaraf de hittilis icke haft något öfverflöd. Dctta gaf särskild anled­ ning till stor och allmän oro. Men då o

svenska flottan, som fått vetskap om hollandska flottans narmande, begaf sig till Sundet, smogo sig några fartyg, loc- kade af vinst, in till staden, hvarigenom i någon mån brist afhjälptes. Dessutom 25 september, lyckades etthunclrasextio soldater, som in- skeppats från Lolland, under natten kom­ ma in i staden, och ett med byte från Kronborg lastadt fartyg blef vid passe­ randet af Köpenhamn gen om förräderi af en af Wrangels underordnade, dansk till börden, och genom hjalp af sexton själ- / oktober, ländska bönder fördt in till staden. Ett- hundrafemtio danskar gjorde darpå ettan- fall på den närmaste approchen och ned- höggo etthundra skansgräfvare, som hvi- lade efter dagens arbete, samt några soldater. Snart anlände emellerticl hjalp och danskarne tillbakadrefvos med förlust af en kapten och sju gemene. Kort där- efter gjorde de åter ett utfall mot en icke färdig redutt och nedsablade därvid några skansgräfvare men tillbakaslogos genast med någon förlust. § 100. Sedan den svenska flottan nå- den till Köpenhamns redd, och då den hunnit på höjden af Dragör, landsattes, gynnade af en tät dimma, elfva kompa- nier fotfolk och trehundra ryttare på Amager, där en vaktpost af några sol­ dater och bönder vid svenskarnes plots- liga ankomst i all hast skyndade in i sta­ den. Konung Fredrik hade tillåtit invå- narne att med boskap och husgeråd få stanna kvar på ön, då de lofvat att hafva ett vaksamt öga på tillträdet till densam- ma. De kunde icke heller tänka, att de ^på^Amager ^ °n ^ stilla i Sundet, utan att 7 oktober. holländska flottan visade sig, retirerade Svenskarnes

las, beslöto de att göra ett anfall på dem. Fredrik bröt själf upp med sina draban­ ter och tvåhundrafemtio ryttare under Gyldenloves och Johan Ahlefeldts befal. Dessutom medtogos några dragoner och utvalde fotknektar med fyra små kano­ ner, och en brigad fotfolk stod i bakhåll. När svenskarne markte danskarnes antå- gande, fattade de med trehundra ryttare, nästan alla ungt folk, och etthundra fot­ knektar posto vid Store Magleby, den så kallade Holländarbyn. Mot desse gingo nu danskarne till anfall och tvungo dem efter en skarp fäktning att i full oord­ ning fly. Därvid sväfvade Carl Gustaf själf, pfalzgrefven af Sultzbach och Wran- gel i verklig lifsfara, som endast afvärjdes genom att major Baaz Leijonhielm vånde anfallet mot sig och fotfolket. Därvid fingo konungen, pfalzgrefven och Wrangel till­ fälle att sätta sig i säkerhet, hvaremot Leijonhielm efter en skarp träffning blef fånofen och de fleste af hans trupp ned- gjorde. På svensk sida stupade vid denna