S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 1 1

1658 . hade före träffningen tre tusen ryttare, sjuhundra ty sk e fotknek tar och ett tu ­ sen femhundra egn e , hvilka alla, med undan tag a f ryttmästaren Rumohr, som vid s la g e ts början stupade, folio i sven skarnes händer. A f sven skarn e voro tre tu sen till fots och nio tu sen till hast, in- delade i fyrtiofyra skvadroner, a f hvilka gan sk a få i omnämnda sla g sa tte lifvet till, u tom de som drunknade, då dan­ skarne redan vid forstå anfallet råkade i forvirring och oordn ing. § 5 . G enom denna s e g e r b le f konungen herre öfver hela Fyn , då intet vidare mot-' stånd kunde göras. I eg en h ö g person sa tte han s ig i marsch till O den se, som var öns hufvudstad, och sande åt skilda håll afdelningar för att förfölja de från träffningen flyende ryttarne, a f hvilka tre skvadroner komm it till Själland öfver S to ra B elt och där väck t stort allarm och förskräckelse sam t a f Lübecker förföljts till S p r o g ö , b e lä g en midt i S tora Belt. D enn e berättade, att man från N yb o rg öfver S p r o g ö kunde på isen komma raka vä g en till Själland. I N y b o r g lågo fyra ö rlo g ssk ep p infrusna i isen och d e ssa hade W ran g el g o d lust att be- m äk tiga sig. Men de ville icke gifva sig, då de därtill uppfordrades, utan hälsade de fram tågande sven skarne kraftigt med sitt artilleri. Och sedan de brutit upp isen rundt om , drogo de s ig så långt från land, att de komm o u tom skotthåll för sven skarn es kanoner. D å konungen anländt till O dense, kom ­ mo p rästerskapet och stadsm ynd igheterna honom till m ö tes och bådo den segrand e <_> hjälten om nåd, hvarpå han vän lig t sva- rade, att de sku lle vara vid g o d t mod och in tet ondt frukta. Men officerare och g em en e soldater, som under s la g e t flytt dit i stort antal, b lefvo fångne, äfvensom G y ld en löve själf, som där låg sjuk. F em danska riksråd, O tte K rag, Gunde Ro- senkrantz, H enrik Rantzau, Jörgen Brahe och Iver Vind trädde utan värja inför konungen och då de tillfrågades, hvarför de så g jorde, svarade de, att de gjorde det såsom fångar, b e ty g and e sin under- dån ighet. Men konungen tillsade dem att å tertaga sina värjor så som ett deras h öga

värd ighet passande värn. Sårsk ilt vände 1658 . han sig till Rosenkran tz med skäm tsam anhållan, att denne icke skulle göra h o ­ nom någon skada med sin värja. R o s en ­ krantz sök te g en om sm ickrande tal vin- na konungen s b evåg enh et, enär han icke hade rent sam v e te gen om sina mot sv en ­ ska nationen utgifna skrifter och då han året förut vid m ö tet i O den se med stor ifver b låst under fiendskapen m ot S verige. Nu nämnda riksråd fingo på paroli och gif- ven försäkran tillå telse att afresa hvart de b eh agad e och uppehålla s ig hvar de funno för g od t. Officerarne åter b lefvo som fångar förda till F rederiksodde. K onungen fick här äfven sex tio kanoner, m ycket ammunition och ett stort forråd proviant, som lände armén till synnerlig veder- k v icke lse, hvarjäm te eröfringen a f en så rik ö i icke ringa mån tillförde trup- perna b y te. On hade näm ligen icke se tt en fiende på öfver hundra år, och dit hade från Jylland och H o lstein för sä- kerhets skull flyttats m ycken egendom . F ör öfrigt var detta tå g öfver isen så m ycket märkligare, som icke allenast ingen h istoria någonsin om någo t dylikt förmält, utan äfven detta timat på en ort, där några dagar förut b lo tt ett öppet h a f var att se, och konungen följande lördag med hela armén gicle öfver, sedan ett eljes fly tande elem en t inom fyra dagar erhållit nöd ig fasthet och hårdhet. D ärefter fick Fabian B e ­ rendes order att förfölja tre skvadro ner danske ryttare, som g å tt öfver till Langeland , och då kölden äunu höll i sig , b e g a f han sig ö fver isen dit, följd a f härtigen a f Sach sen -W eim ar och A s ch e ­ b erg , hvilka ock så fått order att g å öfver till Langeland , sedan D ah lb erg b esik tiga t isen mellan d essa båda öar. § 6 . I N yb o rg m o tto g konungen en Danskarne skrifvelse, för endast två clagar sedan begarafred. 1 5 februari.

afsänd fran en g e lsk a sändebudet Mea- dow e, hvaruti denne förmälde, att k o ­ nungen a f Danmark vore böjd för fred och för detta åndamål befu llmäktigat Joachim G ersdorff och Christen S k e e l att därom underhandla sam t tillika anhållit, att Carl G u sta f å sin sida ville utnämna fullmäktige och därjämte bestämm a tid