S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

528

det icke vore bruk att fordra sådant, 1658. och dessutom hade de inga andra order än rörande preliminårerna; hvad hufvud- frågan anginge skulle de i Narva få order af sina kolleger. Och för öfrigt vore de icke såndebud utan fångar och sålunda icke skickade att forhån dia, så länge som de voro i moskoviternas våld och icke komna tillbaka inom sin konungs område. Hårpå förklarade tsaren, att han ville under alla forhållanden börja för- handlingarna och lösgifva dem samt skicka sina ombud till grånsen. Dårpå låt han för dem öppna portarne till det hus, dår de hållits i forvar, och med ett ståtlipt ' o följe beledsaga dem till det palats, dår de kejserliga såndebuden forut-haft sitt residens. Följande dag blefvo de afhåmtade till 29 april slottet för underhandling om preliminå­ rerna, hvarvid tsaren först förklarade, att tillågget till hans titel icke vore till någon skada för konungen, då dårmed icke afsåges något, som han icke tillförne ågt. Konungen hade sedan icke heller några betånkligheter vid erkånnandet af detta tillägg i titeln. Man kom öfverens om att Gustaf Bielke, Alexander von Essen och Filip Krusenstierna skulle begifva sig till Narva för att med de öfrige kom­ missarierna Bengt Horn och Johan Silf- verstierna förhandla med tsarens ombud. Underhandlingen skulle föras icke långt från Narva dår Pljusa sammanflyter med Narova, men skulle denna ort lik- vål icke betraktas såsom gränsort så länge förhandlingarna pågingo. Sånde­ buden skulle utom af betjåning icke åtfoljas af mera ån etthundra ryttare och tvåhundra fotknektar och med hvar- andra plåga fredligt umgånge, hvarom instruktion skulle utfårdas och af båda parterna med ed bekräftas. Förhandling­ arna skulle börjas den 1 juni,- om sån­ debuden till dess med Guds vilja hunnit anlånda. Emellertid skulle vapenstillestånd intråda alltifrån den 21 maj och fortfara ' icke endast under den tid, som förhand­ lingarna råckte, utan, dårest de visat sig fruktlösa, åfven ytterligare fyra veckor, hvilket skulle för alla garnisoner kungöras. De svenska såndebuden skulle hellre

1658. endast fjorton dragoner pliktade med lif- vet. En stor del tross foll likaledes i svenskarnes kander och resten Stacks i brand. Sedan Horn försett fastningen med nödigt krigsmateriel, drog han sig tillbaka med sina trupper, och icke längt därefter var hela trakten rensad från moskoviter. Efter sex veckors fåfang belägring af Narva anhöll Chovanskij, att någon skulle komma tili honom för underhandling, hvilket Krister Horn tili en början afslog men efter upprepad anhållan slutligen gick in på. Den moskovitiske fältherrn tillkännagaf då, att han hade tsarens order att draga bort från Narva och återvånda till Ryssland samt instålla alla fientlig- heter. Tillika anhöll han om utvåxling af fångar, på hvilken anhållan han fick ett vålvilligt svar. Vid afskedet poku- lerades väldeligen för framtida vånskap, och under dryckeslaget sade Chovanskij, att polackerna umgingos med upprors- planer och icke hållit till tsaren gifna löften. Han uttalade också sitt missnöje ' med att österrikarne sandt polackerna hjalp. Emellertid hade svenskarne, under det att moskoviterna ånnu lågo utanför Narva, gjort ett utfall och under en skarp skårmytsling nedlagt många moskoviter. Desse å sin sida hade gjort ett anfall på Nyen, hvarifrån de dock icke utan förlust blefvo modigt tillbakaslagne. Stillestand § 92. Sedan Berner återkommit till med moskovi- ■»/[• 1 1 Jr.. , ■, ..A t , Moskva och mediort underrattelsen 0111 tema. 16 april, freden med Danmark, våcktes hos mos­

koviterna stor lust till förnyande af vån- skapen med Sverige. Men dåremot ville de ånyo försöka en dust med polackerna, dårest desse icke ville ratihcera fordra­ get i Wilna och gifva tsarens son för- såkran om den polska kronan. Dårfor beslöts att genast öppna forhandlingar med de i Moskva kvarhållna svenska såndebuden. Moskoviterna anhöllo, att dessa skulle begifva sig till förhandlings- platsen och dår tillsammans med de mo­ skovitiske kommissarierna afvakta sina kollegers ankomst; dock skulle de dess- förinnan för moskoviterna förete sina order. Då denna fordran ansågs orim­ lig, kunde svenskarne icke ingå dår- på, utan framhöllo för moskoviterna, att