S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

5 2 5

icke skulle hafva någon nytta dåraf. 1 Med danzigarne fördes hemliga under­ handlingar angående tillstoppning af dam- marne vid Weichsel och återfående af Haupt, men konungen ville icke lyssna därtill, förr än Köningsmark satts på fri fot. Danzigarne lördrogo emellertid hellre de skador, som de genomborrade dam- marne förorsakade, ån de slåppte ifrån sig en så berömd fåltherre. För öf- rigt önskade konungen helst, att dylika hemliga underhandlingar, som hans bro­ der förde, instålldes, då han trodde, att danzigarnes mod våsentligt skulle sjunka efter danska krigets slut. Emellertid anstrångde sig polackerna, som lågo i vinterkvarter i wojewodska- pet Kulm, att uthungra garnisonerna i Thorn och Strasburg genom att af- skåra dem från all tillförsel. De hade gått till anfall på slottet Lipinka men blifvit med en förlust af fyrtio man till- bakaslagne af öfverstelöjtnant Bonsdorff, som dår förde kommandot. Samtidigt bemåktigade de sig en öfvergifven skans vid byn Lissau på denna sida omWeichsel och började anlägga befästningar för att dårifrån kunna angripa Werder. Men hårtig Adolf Johan sammandrog några trupper och tvang dem att gifva sig, dock först efter ett kraftigt motstånd, hvarvid de understoddes af ett tusen danzigare, som gåfvo eld från den andra sidan. Befälet lösgafs, men omkring fyra- hundra soldater instuckos i de svenska lederna. Å den andra sidan gjorde öfverste Johan Pleitner tid efter annan utfall från Strasburg, tog mycket byte och ett stort antal fångar, som fördes in i staden. Emedan polackerna hade uppbrånt kvar- nen dår, anvåndes desse fångar att mala mjöl med handkvarnar. Vid denna tid tågade också kommendanten i Thorn Barthold Hartwig Biilow tillsammans med öfverste Drake mot Bromberg och gjorde vid dagningen ett anfall, hvarvid två kom- panier till största delen nedgjordes och fyrtio fångar togos jåmte mycket byte. Under maj månad anlånde tolf kom- panier fotfolk, som af konungen afsåndts för att förstärka garnisonerna i Preussen. De landsattes på Frische Nehrung, dår

belopp. Ty om polackerna i andra punk­ ter visade sig medgörlige, kunde ko- nungen något efterskånka. Med denna forklaring återvande de båda sandebuden till Polen. Men i den ställning, hvaruti Polen för nårvarande befann sig, kunde ingenting företagas utan främmande makters inblandning. I Warschau hade emellertid beslutats, att om tsarens son ville komma i be- sittning af den polska kronan, måste han ofvergå till romersk-katolska låran, hvilket af moskoviterna betraktades som ett öppet hån. § 89. I Preussen blef i början af året intet af betydelse utråttadt, och sedan konungen begifvit sig till Danmark och Rakoczy blifvit slagen, hade polackerna icke gjort något anfall på de af Carl Gustaf tagna platserna inom denna provins. De fruktade nämligen, att österrikarne då skulle bemåktiga sig dem, liksom de förut gjort med Krakau, dår de aftvingat befolkningen trohetsed. Polackerna före- drogo att se dessa platser i svenskarnes hånder, framför att de skulle falla i österrikarnes. Emellertid hade två tusen österrikare under Gottfrid Heister trångt in i Ermeland för att dår lågga sig i vinterkvarter. Denne general råkade komma för nära Marienburg och blef gripen af svenskarne, som förde honom såsom krigsfånge till staden. För att befria honom erbjödo polackerna hans utvåxling mot Johan Wrangel, som hölls fången i Zamojsce, och senare mot Lars Cantersten och Schlangenfelt, men ko­ nungen ville hellre att Israel Ridderhielm, som tillfångatagits af tatarerna skulle ut- våxlas. Hårunder fann emellertid Heister tillfälle att fly och kom lyckligt tillbaka till de sina. Såsom ursåkt for flykten, som företagits mot gifven paroll, anförde han, att hans bevakning varit allt för sträng och att man så länge uppskjutit frågan om hans utvåxling. Österrikarne hade posterat sig vid Frauenburg men dessförinnan förlorat ett icke ringa antal soldater, som dels fallit för svenska kulor, dels deserterat och frusit ihjål. Deras plan gick ut på att ödelägga hela Preussen för att svenskarne

1 658 .

Tilldragel- serna i Preussen.