S_KonugCarlXGustafsBragderII

507

F E M T E B O K E N

hågad att nårmarc inlåta sig på saken. 1658. Då de svenska såndebuden mårkte, att saken icke hade någon framgång, hotacle de att draga hem. § 78. Med dessa ståndiga u p p sk o f^ långsam- och upprcpade undanflykter var konungen ",af <),hand- . . lingarna alls icke tillfreds, och alldeles sårskildt , niSshaga ko - var han missnöjd med att engelsmännen nungen.

1658. lands. Darest konungen icke vore dår- till villig, anhöllo de, att han ville af- vakta det nya parlamentets sammankomst för att Cromwell därefter skulle kunna afgiva en närmare forklaring. Men sven­ skarne framhöllo, att allt detta icke kunde galla såsom något vederlag, då kriget med Spanien börjats af sårskilda orsaker, innan konungen ånnu framstållt något forslag om allians, och att engelsmännen skulle tili och med ånnu kraftigare kunna ansätta spanjorerna, 0111konungen komme att anfalla Österrike. Geh vidare, ko- nungen var ånnu icke i krig med Oster- rike, når han framstållde sitt forslag om allians, ett krig med detta land var icke oundvikligt utan kunde tvårtom före- kommas genom forsoning med kejsaren, hvadan konungen mycket väl kunde låmna planen på ett krig åt framtiden, dårest han icke funne stod af allierade. Nu hade redan nio månader utan åndamål för- spillts genom att engelsmännen icke af- gifvit ett beståmdt svar. Konungen skulle väl kunna bida ånnu en tid, om hans stållning det medgåfve, men nu var det honom omöjligt att förblifva i ovisshet, och om han icke nu fmge ett beståmdt besked, skulle han anse minsta uppskof såsom ett afslag. Engelsmännen frå- gade, hvilken hjålp konungen forvån- tade af dem; dårtill svarade svenskarne, att han begårde tio tusen pund sterling imånaden, att engelsmännen skulle skydda honom mot hollåndarnes fientligheter och att, om noden det kråfde, engelska trup­ per skulle sändas tili härtigdömet Bre- mens hjålp, hvilkas underhåll dock skulle af konungen bestridas. De tillade, att under tyska kriget hade konungen af England mycket mera afsevårdt under- stödt Danmark. De engelske kommissarierna lofvade att gifva Cromwell rapport om saken, men samtidigt yttrade de, att de helst skulle velat genast lågga hand vid saken, om blott konungen ville gifva dem en utgångspunkt för ett krigståg; hvad ko­ nungen erbjudit kunde de emellertid icke fåsta något afseende vid. Man hade uteslutande för denna sak skickat Jephson till konungen, som likvål icke befunnits

beskyllt honom för att hafva handlat i strid mot vånskapen, då han underlåtit att delgifva dem sina åtgoranden i Dan­ mark och förhandlingarna med polackerna. Han insåg val, att dessa klagomål hår- ledde sig endast af deras obenågenhet O O att afgifva ett beståmdt besked om sina afsikter och af att de lyssnade till hollån- darne, hvilka uteslutande hade till mål alt för hela vårlden misstånkliggora ko^ nungens forehafvande. Emellertid gaf han sina såndebud or­ der att med afseende på forbundet med Danmark svara, att detta icke utgick på att fororåtta någon utan endast afsåg båda rikenas såkerhet, och redan vid forhand- lingarnas början hade också danskarne framhållit, att de genom kriget voro så utmattade, att de fruktade att blifva ett rof för sina fiender. Konungen hade genast O o stållt sig vålvillig gentemot detta forbund, emedan det vore af stor vikt for Sve­ rige, att Danmark icke blefve utsatt för fråmmande inflytande, och det vore klokare att hjålpa Danmark ån att ut- låmna det åt hollåndarnes intriger. För öfrigt, då detta forbund endast anginge de två nordiska rikena, fanns ingen an- ' o ledning att dårom gifva meddelande åt någon, och dessutom hade Sveriges sån­ debud hittilis så uteslutande varit upp- tagna af fredens bringande till verkstål- lighet, att de icke haft någon tid att ågna sig åt annat. Beträffande förhand­ lingarna med Polen skulle såndebuden o såga Cromwell, att ånnu var ingenting åtgjordt i denna sak, hvilket de utan alla omsvep skulle bevisa honom. Men då konungens vånner, engelsmån, fransmån och några protestantiske furstar i Tysk­ land, öfvergifvit den gemensamma saken och inskrånkt sig till fagert tal, var han besluten att hellre ingå fred icke allenast med Polen utan äfven med Österrike