S_KonugCarlXGustafsBragderII

5 o o

F E M T E B O K E N

1658. afgifva ett snart besked eller också nöd- § 74- Cromwell tröstade de svenska 1658. gades konungen tillgripa utvägar, hvilka sändebuden med att, om parlamentets han hittilis icke tankt sig och på hvilka förhandlingar finge ett gynnsamt förlopp, Fortsatia han högst ogarna inlåte sig. Om Crom- kunde de vara förvissade om en lycklig ^handling- well antoge konungens forslag, skulle med utgång for sin sak. Han lät därjämte ^ större eftertryck kunna handias, i synner- forstå, att härtigdömet Bremen anstode 20januari. het om Frankrikes anslutning till alliansen honom väl, ehuru han icke kunde något kunde vinnas och en årlig fred ernås. For beståmma utan parlamentet, som inom öfrigt skulle man noga taga vara på tiden, kort skulle samlas, då han hoppades så att den icke gagnlöst förspilldes. Men kunna utråtta något till nytta för ko­ om sändebuden märkte, att parlamentet nungen. Han underlät heller icke att för inre angelägenheter åsidosatte utri- eftertryckligt anbefalla konungens sak åt kesaftärerna eller att engelsmännen endast parlamentet, därvid framhållande religi- inskränkte sig till onödiga forslag, skulle onsskäl såsom tyngst vägande. Han pas- Friesendorff antyda att han ville afresa sade också samtidigt på att gifva ett och åtnoja sig med det förra forbundet, sting åt holländarne, för hvilka egna in- Fleetwood skulle emellertid söka att ge- tressen och vinningslystnad komme i för- nom parlamentets bemedling befordra sa- sta rummet, religionen i det andra. Men ken, ehuru konungen hellre ville förhandla förhoppningarna om en lycklig utgång af med Cromwell än med parlamentet. Man saken inom parlamentet grusades snart, skulle heller icke glömma loftet om sub- enär några medlemmar af underhuset sidier, och om Cromwell i detta hän- icke ville erkänna öfverhusets giltighet, seende hyste någon fruktan för folkets då blott tre af den gamla adeln kommit missnöje, skulle sändebuden framhålla, tillstädes och de öfriga foregåfvo, att att en närmare forbindelse med ko- något öfverhus kunde icke finnas utan nungen vore för Cromwell till så mycket en konung. Detta uppsåtliga försök att större gagn, som konungen kunde vid bringa allt i oordning föranledde Crom- 5 februan. behof göra honom en återtjånst. well att upplösa parlamentet. Kort därefter, då konungen efter in- Svenskarnes sak bragtes då ånyo in- tagandet af Fyn gått öfver till Själland, för rådet, som tillsatte en kommission befallde han sina sändebud att foreslå för att förhandla med dem. Det franska Cromwell en allians till skyddandet af sändebudet uttalade för kommissarierna, Danmark, som han skulle intaga och att han hade order att till det bästa för hvilket foretag England kunde lämna anbefalla svenskarnes forslag, hvilket ut- honom en verksam hjälp genom att hålla talande jäfvades af det portugisiska sän- holländarne tillbaka, hvilka framför alla debudet, som påstod, att fransmännen andra voro i stånd att hindra en sådan fastmera sökte motarbeta svenskarnes fo- plan. Om Cromwell för detta åndamål rehafvande i England. Två månader for­ ville bistå konungen med trupper och spilldes nu utan åndamål, dels genom en flotta, skulle Friesendorff erbjuda ho- Thurloes opasslighet, dels genom parla- nom en del af Danmark eller Buxtehude mentets upplösning och dels genom inre och Leheskans, om det senare behagade strider med anledning däraf. Och då Crom- honom mera. Om konungen komme att well icke hade några penningar till sitt eröfra hela Danmark och Norge, skulle förfogande, begärde konungen af enskilde Cromwell erhålla hela härtigdömet Bre- köpmän ett lån af etthundra tusen pund men och engelsmännen komma i åtnju- sterling, hvaremot de skulle få formånsrått tande af betydande formåner for alia i till handeln med beck, hvilket var till stort Sverige tillverkade varor samt tullfrihet forfång för holländarne. Denna formåns- 1Sundet, om han icke föredroge, att sådan rätt skulle åtnjutas, tills kapitalet blifvit till frihet beviljades alla folk. Dessa order fullo guldet, o c h räntan skulle afdragas från

b efvo emellertid återkallade, sedan fre- tullen för det utskeppadebecket. Men kop- den med Danmark kommit till stånd. männen ville icke undvara sina penningar