S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 9 3

lig h e t a tt häm nas, v ille de ick e in g å därpä, 1658 . då å sik tern a därom vo ro m y ck e t delade. § 6 7 . Em eller tid hade H ieron ym u s Kommgens B e v e rn in gk i fö r tro end e g jo r t A p p e lb o om sök att fö ljande fö r slag : Om k onun g en g en om sf a,,ma P°~ 1 1 1 .. . . . lackerna fö r h o lländ a rn es m ed lin g v ille ingå på fred sonligare. m ed v illkor a tt ä terläm na allt, hvad han 13 januari.

rätt. K onun g en s fo r slag h ad e v is s e r lig en hos m ånga väck t sto r g lä d je , m en d era s antal var dock ö fv e r v ä g a n d e , som för- menade, att D anm ark g e n om tu llen s bort- tagande sku lle b litva a lld e le s m ak tlö st och u tsatt for stän d ig a anfall från S v e r ig e . D essu tom funnos ä fven de, som trodd e , att konungen s erb judånde ick e var å rlig t menadt, då han sam tid ig t ick e v e la t an- taoa holländarne så som fred sm ed lare. K o- nungen ville nåm ligen ick e an ta g a d eras medling, m ed m indre E lb in g fö rd r a g e t först ratificerats, fastän h o lländ a rn e ut- tryckligen förklarat d e tta vara om ö jlig t, då det vo re m o t d era s in tr e s s e a tt b i­ draga till D anm ark s for tryckand e. Ja, Johan D e W itt u tta lad e öp p e t, a tt ra ­ tificeringen a f fo rd rag et ick e sk u lle er- bjudit någon sv å r ig h e t, om ick e dan ­ ska k riget k omm it em e llan , då man just i kraft a f d e tta fordrag sk u lle nöd- ga ts b istå S v e r ig e m o t D anm ark . Men då forhållandena ändra ts, h ad e ratifika­ tionen under a fvak tan på fork laringar måst uppsk ju tas. K onu n g en frågad e un ­ der förhandenvarande forhållanden ick e heller m y ck e t efter ra tifika tionen , då han i fordraget icke utan nackdel för s ig be- viljat ho lländarne å tsk illig a form åner i Preussen , under den fö rhoppn in g a tt när fordraget en g å n g b lifv it en v e rk ligh e t, danskarne sk u lle hålla s ig stilla . Men detta skäl fo r e lå g ej läng re. F'ör ö fr ig t b e ty g ad e ho lländarne, a tt h vad som för- sigg ick hade ingen grund i fiend skap m o t konungen utan v o r e d ik terad t a fk ä r lek till deras land, h v ilk e t k on u n g en m ed sitt upp lysta forstånd ick e kund e tyd a illa. Med stor ifver a rb e tad e s för hjälp åt Danmark, som lu tad e till sin u nd ergån g , och i synn erh et från p rov in sen H o llan d s sida bedrefs a rb e te t m ed kraft. Man för- vånade s ig ö fv e r a tt österrik arn e dröjde att förklara S v e r ig e krig , m en m issäm jan mellan ö sterrikare o ch p o la ck e r och kur­ furstens a f B randenbu rg b etän k sam h e t fördröjde em ellertid h o lländ arn es b e slu t att sk icka danskarne hjälp. D å d e bran- denburgiska sänd ebud en i H a a g b eg ä rd e , att g en era lsta terna sku lle garan tera e tt fördrag m ellan P o len och Brandenburg för att b e ta g a k onu n g en a f S v e r ig e möj-

m ed väpnad hand tag it i D anm ark och P o len , sku lle holländarne icke g ö r a några sv å r ig h e te r a tt låmna konungen en b ety - dand e summ a i subsid ier, därest han ville öppn a k rig m o t Ö sterrike . I sådan t fall sk u lle d e arb eta för en sk ynd sam fred o ch u tv erka å t h onom en n ö jak tig sa tis ­ fak tion a f D anm ark och P o len , på d et a tt han så m y ck e t förr sku lle kunna g å till anfall på Ö sterrike. S ku lle konun gen å ter ick e vilja ly ssn a till d etta förslag , m å ste holländarne uppb juda alla sina kraf­ ter för a tt stöd ja Danmark . K onu n g en a n så g s ig v isser lig en icke kunna rik tig t lita härpä och märkte tyd lig t, a tt ho lländarne m era v ille tillg o d o s e sina e g n a in tressen än verka för a tt S v e r ig e sku lle få fred. F'ör a tt o s tö rd e kunna drifva sin k öp en sk ap , v ille d e drifva k o ­ nungen till krig m ed Ö sterrike. K onungen b efa lld e d e t oak tad t A p p e lb o om att in g ­ en tin g försumm a för a tt vinna holländarne. H an sk u lle därför låta B ev ern in gk forstå, a tt k onun gen v ille underlä tta den hol- länd sk a handeln m era än den danska och gärna ingå på fredsförhand lingar, då han ick e h y s te n å g o t tv ifve l, a tt alla sv å r ig ­ h e te r kunde undanröjas, om fu llm äk tige från båda parterna k omm e tillsammans. Särsk ild t lå g e d et honom om hjärtat att slu ta en allians med holländarne m ot österrikarne, fö ru tsa tt att holländarne v ille förhjälpa h onom att med h eder sluta d an sk a k riget. K r ig e t med P o len vore därem o t a f en h elt annan natur, em edan österrikarn e v o r e inveck lade däri, hvadan d e t vo re om ö jlig t a tt förhandla m ed den en e m ed forb igåend e a f den andre. A p ­ p e lb oom b o rd e o ck så an tyd a ,a tt konungen tillsv idare a fstod e från hvad han ernått g en om fo r eg å en d e fördrag och i E lb ing , tilis ett ly ck lig t slu t på danska k riget g en om ho lländarnes m ed ling blifvit äväga- brag t. H o lländarne sku lle icke a llenast hvarken öp p e t eller h em lig t lämna Dan-