S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

486

konungen icke sk u lle u tan fransm ännens 1658. vetskap och g od k än n an d e in g å n ågon fred och att efter in g å n g en fred sku lle d essa subsid ier upphöra. D ä r jäm te för- mälde fransmännen , a tt k onun g en a f Frankrike hade låtit v e rk stä lla undersök- ning an gåend e d e r e ste r and e subsid ierna och funnit, att sv en sk a rn e s anspråk i detta fall saknad e all grund . Em ellertid hade u ttryck et ’’r e s ta n tie r ” an vänd ts för att lättare kunna b em an tla den hjälp, som Frankrike läm nade S v e r ig e m o t Ö s ­ terrike. Ehuru v illkoren s y n te s B jörnk lou någo t hårda, kunde han ick e m o tsä tta s ig dem, då han gärn a v ille erhålla d essa penningar äfven utan n ågra vidare för- p liktelser från fransm ännen s sida. Och då påfvens in verkan på kard inal Mazarin sàvâl som d ennes e g e n sn ik en h e t hindrade honom att b isp rin ga sv en sk a rn e med penningar, var k on u n g en nö jd m ed att åt sig bevara h and ling sfr ih e t g en tem o t Österrike, på d e t a tt han efter forhål- landena m å tte kunna in g å förlikn ing, om sådan erb jöde s, eller an falla det. Men dessa förhandlingar a fb r ö to s g en om de franska sändebud en s afresa. § 62 . D å und errä ttelsen om konung- De kejserliges ens nya anfall på S jä lland an länd e till mening om Frankfurt, fröjdade s ig v is se r lig en Vol- mar, att k onun g en s vap en vänd ts från Danmark.

658. märka, att intet stod att vinna hvarken hos riksständerna eller hos österrikarne, med mindre konungarne af Sverige och Frankrike för ändamälet afslöte en allians. Därtill hade också de franska sändebuden till en början förklarat sig benägna, men señare åtnojt sig med något slags för- säkran af kurfurstekollegiet och icke vi- dare talat om hvarken allians ellei föi - ening af stridskrafter. Ja, de hade icke ens velat erkänna, att österrikarne genom infallet i Polen kränkt westfaliska freden utan påstått, att detta var en Sveriges privatsak, som icke förpliktade dem till något. Härefter hade Björnklou i sina memorial rättat sig, hvilket haft till följd, att kurfurstarne gjort skillnad på de båda rikenas intressen och gifvit Frankrike satisfaktion men lämnat S v e ­ rige åsido. D e franska sändebuden hade visserligen gjort några uttalanden till for­ mån för Sverige, men dessa skulle haft en bättre verkan, om en allians kommit till stånd. Inför österrikarnes förhalnings- politik hade fransmännen haft två utvägar att välja: allians eller subsidier utan alli­ ans. Fransmännen hade ingifvit förhopp- ningar om både det ena och andra alter­ nativet, men i verkligheten b lef intetdera af. Man borde därför icke förundra sig, att konungen sökte förlikning med Ö ster­ rike, då det var alldeles tydligt, att frans­ männen endast önskade se konungen in- vecklad i krig med österrikarne för att de mera ostörde skulle kunna göra sig till herrar i blandern. Konungens intres­ sen fordrade emellertid andra åtgårder. Efter denna forklaring läto fransmän­ nen formå sig att framställa ett forslag till allians, hvaruti de endast erbjödo sig att årligen låmna tvåhundra tusen thaler, som skulle anses såsom Sverige tillkom- mande restantier från den förra alliansen och utbetalas under tre år mot en for­ bindelse, hvaruti fransmännen erkände sig skyldige svenskarne sexhundra tusen thaler af de förra subsidierna. Däremot skulle svenskarne afgifva en skriftlig for­ klaring, att de icke hade något mera att fordra af fransmännen och äfven att dessa sexhundra tusen thaler vore en af fri vilja af fransmännen gifven hjalp, att

Ö sterrike men han framhöll tillika, att vänner sàvâl som fiender m å s te vara på sin vakt för att sv en sk a rn e ick e m å tte komma att b lifva herrar ö fv e r b åd e D a n ­ mark och N o r g e . D å k o r t före v a le t kur­ fursten a f Mainz uppm anad e L e o p o ld till förlikning med k onu n g en , sad e Kurtz, att denna uppm an ing v o r e väl b e fogad och att L eop o ld h e lt v is s t v o r e b en äg en till vänskap m ed S v e r ig e . M en under det man öfverlade om tidpunk ten för förlik- ningen, upp stod sv å r igh e t vid v a le t a f den- samma, om förlikn ingen b o rd e sk e g en a s t och utan po lacker och b randenbu rgare för att hindra k onun g en från a tt anfalla österrikarne, eller m ed d e s sa båda mak- ter på n ågon annan p la ts än Frankfurt. Kurtz an tydde därvid, a tt Österrikarne ansågo Carl G u sta f alltför k lok för att under förhandenvarande forhå llanden i Danmark lämna d etta land o ch inveck la