S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 7 §

1658 . kunde komma att ansluta s ig till S v e r ig e , om detta kunde sk e på för h onom för- månliga villkor. R yk te t om fred nred mos- • 1 * koviterna hade åfven i v iss mån b id rag it till en omkastn ing i deras planer. D e tta nårmande från Ö sterrikes sida skulle hafva varit till sto r t b eh a g for Carl Gustaf, om det varit årligt m enad t och om icke österrikarne en lig t gamm a l vana endast haft for afsikt a tt u tforska konungens mening for att sedan g ifva dåråt en förvrängd tolkning. Em ellertid g a f han Björnklou order att m o tta g a er- bjudandet under följande villkor: Ö s te r ­ rikarne skulle icke vidare anfalla h onom i Polen utan draga tillbaka sina trupper dårifrån och aftacka dem ; de sku lle upp- gifva alla forbund, som de ingå tt m o t honom och låta honom utan all inbland- ning från deras sida o störd t fortsåtta kriget m ot hans fiender; w estfa liska fre­ den skulle bekråftas så a tt hvad som däruti rörde S v er ig e finge y tterligare eftertryck till b etryggand e a f freden i Tysk land , hvarigenom S v e r ig e b le fv e lik- stålldt med andra stander med hånsyn till vårfningar, g en om tåg a f trupper och andra saker; hvad som i w estfaliska fre­ den rörande S v e r ig e icke komm it till verkstållighet, skulle utan upp sk o f tillåm- pas; Österrike skulle icke långre m o tså tta sig investituren för de ty sk a provinserna utan undanröja de hinder, som h ittills rests dåremot; S v e r ig e s anspråk i a fse­ ende på staden och stiftet Bremen sku lle erkånnas och frågan om tullen vid M eck ­ lenburgs kust bringas i ordning. D å i westfaliska freden protestanternas gem ensamma sak m ycket flyk tigt berörts och trots S v er ig e s yrkanden och riks- ståndernas tillstyrkan protestanterna icke komm it i åtnjutande a f några a f de for­ måner, som utlofvats i denna fred, sku lle Björnklou framstålla yrkande dårutinnan, om han märkte, att de österrik iske mi- nistrarne ville förhala underhandlingen. Men om d e sse åter v isade g od vilja att årligt afsluta affåren, skulle Björnklou låmna denna sak asido och nöja s ig med ett bekråftande a f fredens allmånna be- stämmelser. Om österrikarne under för- handlingarnas gån g komm e att fråga,

hvad k o n u n g en sk u lle fordra för uppgif- 1658 vand e t a f P r e u s s e n , sk u lle B jörnk lou i allm ånna o rd a la g sv a ra , a tt konungen s sy ftem å l fö rn äm lig a s t var a tt a f denna fred v inna så k e rh e t, o ch i sin ordn ing fråga, till h v em p o la ck e rn a b e s lu ta t gifva p o lsk a kronan e fte r Johan C a sim irs från- fålle, om å t en ö s te r r ik a r e eller en mos- kovit? H an b o rd e framhålla, a tt konungen ick e kund e kånna s ig t r y g g h vark en från d et ena e ller andra h å lle t, m en att han lå tt sku lle kunna k om m a ö fv e r en s med hv ilk en annan s om h e ls t, o ch d e tta sku lle vara till fördel för alla, som h ad e in tresse a f a tt P reu ssen h va rk en fo lie i hånderna på ö sterrik a rn e e lle r m o sk o v ite rn a . Om ö sterrikarn e v ille g y n n a k o n u n g en s plan att b eh å lla P r eu ssen o ch kuststråckan , v ille han i sin o rd n in g förhjälpa dem till b e sittn in g en a f K rakau m ed om nejd . För ö fr ig t lo fv ad e k o n u n g en a tt an slu ta sig till ö sterrikarn e o ch i a lla a fse en d en lefva med dem i så nåra forbund , a tt han icke vidare sku lle vara i b e h o f a f n å g on alli­ ans m ed Frankrike. Om kurfursten af B randenburg v ille så s om sa tisfak tion nöja s ig m ed h ä r tigd öm e t P r eu s s en och en del a f S to r -P o len , sk u lle man g å in dårpå, i m o tsa tt fall sk u lle man anhå lla , a tt ö s te r ­ rikarne å tm in ston e ick e u n d e r s to d d e kur­ fursten a f B rand enbu rg m o t S v e r ig e utan lå te h onom en sam u p p g ö r a sitt mellan- hafvande m ed k on u n g en . D å k onun gen upprik tigt ön sk ad e fred m ed ö sterrikarn e, var han stärk t b en ä g en för en allians med dem , under fö ru tsä ttn in g a tt den rik tades m o t p o la ck e r o ch m o sk o v ite r eller B randenburg och ick e m o t någon m o t h onom v ån lig t sinnad m ak t, vare s ig p ro te stan tisk eller k a to lsk , så som Frankrike eller E n g lan d , ehuru han vis- serligen an så g s ig o förh indrad a tt sk ilja s ig från fransmånnen , som ö fv e r g ifv it h o ­ nom i n oden s stund . B jörnk lou sku lle sök a påverka ö sterrik a rn e till d enn a alli­ ans äfven med risk a tt åd ra g a s ig frans- månnens hat. D e s s e h ad e v is s e r lig en redan gifv it konun gen sub sid ier, m en han an så g icke som n ågon d öd ssyn d a tt ta g a deras penningar. D e t var em ellertid lå tt a tt s e , a tt oster- 8juni. rikarnes ifver för freden en d a st var en