S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

4 7 5

K urfurstarne s å g e med b ek ymm e r k r ig e t 1 6 5 8 . m ellan S v e r ig e och P o len , och om man ick e m ed all var arb e tad e på a tt bringa d e t till slu t, v o r e d et a tt befara, att T y s k ­ land b le fv e inv eck lad t dåri. D å d e t vore en a f kurfurstarnes uppg ifter a tt tilise, att s ta ten ick e t o g e någon skada , anhö llo de, a tt k onu n g en v ille försona s ig ick e end a st m ed P o len , som o ck så b efunn e s v illig t till fred, utan å fven m ed L eop o ld och kurfursten a f B randenburg , hvilka icke kund e und v ika a tt b lifva inveck lad e i d e tta krig. Ö pp e t v ille de nu u ttala önsk - vårdh eten a f a tt k onun g en sk o n ad e T y sk a R ik e ts p rov in ser från g e n om tå g a f trupper, e ller a tt han å tm in ston e förb jöde d e s s a a t t vå ld fora s ig m o t rik ets lagar och g ö r a skada . Fram förallt anhö lle de, a tt k o ­ nun g en ick e m å tte in trånga på kurfur­ s ten s a f B randenbu rg om råden. K on u n g en , som ick e fann denna skrif­ v e ls e affattad efter förhandenvarande för- hålland en , sva rad e g a n sk a kallt och svåf- vand e , a tt u teb lifvand et a f en u pp g ö re lse m ed P o len h ad e ick e b e ro tt på h onom utan på Ö ster r ik e och Brandenburg. H an an förde skarpa k lagom å l ö fver båda d e s s a m ak ters in triger och t o g både Gud o ch h ela vårlden till v ittnen , att, om fre­ den i T y s k a R ik e t b le fv e störd , sku lden v o r e d era s och ick e hans. Han v isade s ig o ck så m y ck e t m issnöjd ö fv er att O b e r -S a ch sen b ev ilja t po lackerna fritt g e n om tå g , under d e t a tt sådan t n eka ts sven sk arn e. K u r fu rsteko lleg iets såndebud h ad e åfven i uppdrag a tt sök a u tforska, om k onun g en s a fsik t var a tt ick e end a st anfalla Ö sterrik e utan åfven hela T y sk a R ik e t på grund a f den n ek ad e garantin . I sen a re fallet var man b eslu ten a tt på- sk ynd a va le t och rikta Rhen förbundet m o t honom . § 5 5 . D å L e o p o ld så g , att freden i Kurfursten P o len lå g kurfurstarne m y ck e t om hjårtat a f Mainz dg- , • M- 1 1 1 i nar sin om~ och a tt åfven freden 1 T y sk land var be- sor^ ^ vaiet. ro end e däraf, förklarade han s ig s ig villig 22 maj. \

1658. n juggt på sub sid ier, å te r s to d e for k onu n g - en intet annat än a tt, så g o d t s ig g ö r a läte, förlika s ig m ed Ö ste r r ik e . H an kund e visserligen s e , a tt ö ste rr ik a rn e for når- varande icke sk u lle a f kurfurstarne fo r ­ mås till forhand ling m ed kon ung en , men når kejsarkronan val k omm it på en ö ste r - rikares hufvud , sku lle d en n e n o g sjålfm an t inleda forhand lingar och når d e t val k om ­ mit dithån, sku lle Mazarin ån g ra sin n jugg - het. På d etta så tt g ick fran sm ånn en s och sven skarn es g em en sam m a sak i T y s k ­ land isår, o ch d e förre lå to s ig nöja m ed en forb indelse, a f innehå ll a tt Ö ste r r ik e icke vidare sk u lle sånd a n å g ra trupper till F landern , och sk u lle d enna fo rb in d e lse intagas i v a lk ap itu la tion sak ten . F ran sm ån - nen b etrak tad e v iss e r lig en k o n u n g en s tvister med Ö ster r ik e så som en en sk ild an g e lå g en h e t, m en a n s å g o d o ck d e t vara fu llkom ligt i sin o rdn in g , a tt han håm- nades h onom tillfo g ad e o forrå tter, på d e t att de, under d e t k o n u n g en str ed m o t österrikarne, d e s to m era o stö r d t m å tte kunna sk ö ta sina affårer i F landern . O ch då tiden för a llian sen , som var afslu tad på tio år från w e stfa lisk a fred en råknadt, nu var i d et nä rm a ste u tlup en , form enad e de s ig ick e i n å g o t a fs e en d e h a fva några vidare förp lik telser m o t sv en sk a rn e . Kurfurstliga § 54 . D å d e t föreföll så som om ö ster- kollegiets be - r}parne Dlifvit n å g o t m era m e d g ö r lig e , skickmng till s mi .1 konungen.

afsk ickade kurfurstarne sånd ebud till såvå l konungen a f S v e r ig e som till k onu n g en a f P o len för a tt sö k a b eford ra freden . In itiativet till d enna b e sk ick n in g to g s a f kurfursten a f Mainz, som o ck så h ad e en hem lig afsik t dårm ed , n åm ligen a tt n å g o t dämpa ö sterrik a rn es och span jorernas ö fverm od iga upp trådand e o ch a tt darige- nom få v a le t u pp sk ju te t sam t vå lla L e o p o ld y tterligare k o stn ad e r . A llt d e tta i foren ing med den fara, som h o ta d e L e o p o ld från Carl G u sta fs sida och o v is sh e ten om po- lackernas och b rand enbu rgarn es hå lln ing kunde o ck så formå h on om a tt m era tånka på 1 y sk a R ik e ts in tressen . B e sk ickn in g en till Carl G u s ta f u tg jo r d e s a f F ilip K a sp e r B eck , N ik la s G ersdorf, H en rik Julius B lum e och Christian E rn st K aun e , hv ilka till k onun gen från k u r fu r stek o lleg ie t af- låmnade en sk r ifv e lse a f fö ljande innehåll:

a tt till befordrande dåra f an taga irans- m ännen s m ed ling . I sjålfva v erk e t a fsåg han a tt g en om visad b en ä g en h e t för freden ståmm a kurfurstarne till sin for­ mån och sm ickra dem , tilis han vål k om ­ m it i b e sittn in g a f kronan, hvarefter han

C